Kall söndag.

Nu mer somnar familjen Svensson före tolv och går upp före nio. Ingen aning om varför, men det känns inte så dumt. I natt väckte bebisen mig två gånger genom att sparka riktigt hårt och göra nåt mer i magen som jag inte vet vad det är. Kändes mycket märkligt, fick för mig i några sekunder att det var dags nu, men det var det såklart inte.

I går var Anders och Birgitta här. De hade med sig lunch vilket var gott och dessutom skönt att slippa tänka på att laga mat. Mats och Birgitta monterade bilbarnstolen, och det var i princip det sista som ska göras innan vi är praktiskt redo för en bebis. Mentalt däremot... Fast det blir man kanske aldrig riktigt redo för.

Nu ska vi gå ut och gå en sväng.