Pysslande på lördagen.

Har påbörjat ett projekt som kanske inte var så genomtänkt... Jag är inte den pyssliga typen, men fick nåt ryck i dag när jag gick förbi en tygaffär vid Sveaplan. Så nu sitter jag här och pysslar, det går sådär... Vad jag gör tänker jag inte berätta förrän (om) det blir klart, risken finns att det blir skitfult. Men nåt att hålla på med så här i väntans tider i alla fall.

4 dagar kvar!

Eftersom man blir igångsatt om man går två veckor över tiden i Eskilstuna så är det max 18 dagar kvar. Om inte bebisen kommit om fyra dagar får vi väl börja räkna på nåt annat sätt. Men håll tummarna för att vi slipper!

Superfint väder i dag, ska försöka gå ut och gå en stund efter frukost.

Mats ska iväg och jobba under dagen så då ska jag roa mig med att försöka lära mig min nya (och Mats gamla) telefon. Och kanske sova en stund...

Mysig dag!

Har nu avverkat en mysig lunch på Café Sylvia där jag åt en toast med kalkon, ost och rödlök. Efter det fika ute i Tuna Park med Christina där jag åt bärpaj och drack en vaniljlatte. Kvällen avslutades med nudlar som fredagsmiddag. Inte så roligt alls, men eftersom allt annat jag ätit under dagen varit så gott så gjorde det inget.

I Tuna Park träffade vi vår förra chef Åsa som i alla fall inte jag sett på väldigt länge. Mycket trevligt, vilket hela dagen varit för övrigt!

Blev så sugen på att köpa en massa vårkläder när vi gick i affärerna men det vore ju inte så smart att göra det nu... Har ju storslagna planer på att gå ner några kilo efter bebisens ankomst, så det är nog lika bra att vänta ett tag. Samma med skor! Jag vill ha en massa nya skor! Och det är inte heller nån idé med tanke på mina svullna fötter.

Men till våren blir det nya kläder och skor, den dagen vi vågar ge oss ut i stora världen med vårt lilla mirakel.

Fullbokad dag.

Vaknade inte förrän efter 09 i dag, och har inte legat vaken under natten! Då kunde man ju tro att jag skulle vara pigg, men icke... Det är väldigt lätt att gnälla så här när det närmar sig märker jag...

I dag ska Mats och jag äta lunch på Café Sylvia och efter det ska jag träffa Christina och fika. Mysig fredag!

Nu är Mats iväg nånstans och fixar med datorn, ny hårddisk ska införskaffas och sen är vi back on track.

Det visade sig vara...

...bluffmaskiner! När man sätter igång dom så börjar de räkna ner från 20 minuter, men väntar man ca 5 minuter så visar det sig att nedräkningen börjar om från 50 minuter! Hmm, falsk marknadsföring eller vad man ska kalla det...

Fick äntligen tag på Camilla och har bokat in en tid för medarbetarsamtal på tisdag nästa vecka (om det inte kommer en bebis istället). Till dess ska jag komma på vad jag är bra på och vad jag bör bli bättre på.

Trötthet, väntan och tvätt.

Låg vaken mellan kl. 06 och 07 i morse. Är trött dygnet runt eftersom jag vaknar ca 10 gånger per natt dessutom. Det sägs att man sover dåligt i slutet av graviditeten för att man ska vänja sig inför alla vaknätter. Men vad tjänar jag på det? Det låter ju bara dumt att jag ska vara trött redan innan bebisen kommer istället för utvilad...

I dag gör jag premiär i tvättstugan här i huset! Har hittills tvättat allt här uppe men är sugen på torktumlaren nu. Vet inte om jag gjorde riktigt rätt med maskinerna, de påstår att det tar 20 minuter per maskin, kan det stämma? Vår maskin håller på i ca en och en halv timme.


I dag är det 3 plusgrader ute och det känns som om våren är på gång! Längtar ihjäl mig, jag hatar vinter och snö! Det kan bero på att jag knappt får igen jackan nu och inte har nån lust att köpa ny...

Nu ska jag prova att ringa min chef igen (har försökt ca 10 gånger per dag de senaste fyra dagarna, hon är ofta på möten) för att prata om medarbetarsamtal och lönesamtal som ska vara i vår.

1 vecka kvar!

I dag är det bara en vecka kvar till beräknad födsel. Känns som om tiden bland bara susar fram och ibland som om den står helt still. Försöker hela tiden känna efter om det är något på gång, men utan resultat.

Gårdagens datorproblem fortsätter i dag. Nu fungerar tangentbordet på den enda fungerande datorn bara ibland. Det utesluter vissa bokstäver så det tar dubbelt så lång tid att skriva som vanligt... Synnerligen irriterande.

I morse var det någon smart människa som kom idén att tända eld på Stadshotellet här i stan. Det är tydligen helt förstört. Kolla länkar till de fina mordbränderna här i stan på Mats blogg.

Nu bra för tt ni ska få se hur fint de blirnär ma skriver med tanntboret så skrive jag det här. Gnska irriteande va?

Vet inte vad felet är, har bytt batterier och det hjälpte ju lite i och för sig. Men nåt galet är det uppenbarligen.

Blir så trött!

Vilken skitkväll! Först pajar den ena datorn av någon obegriplig anledning. Sen var planen att jag skulle kolla på matchen via nätet på den andra datorn. Men det funkar såklart inte alls. ViasatOnDemand är helt värdelöst. Så nu har jag suttit här i över en timme för att försöka få igång det, men icke. Så nu följer jag matchen via BBC. Jag läser alltså om vad som händer i matchen. Nästan samma som att kolla på den, eller hur? Skit också!

Har lyckats bli riktigt förbannad nu, gissar på att det är lite hormoner med i leken...

Förlovningen som får Sverige att stanna!

Rapport har extrasändning, text-tv stoltserar med "extra extra extra", radioprogram avbryts för extrasändning - allt på grund av att kronprinsessan Victoria förlovat sig med Daniel.

Oj då. Otippat.

Mats bror i DN.

I dag finns en artikel i DN om Mats bror Tomas Hirdman, läs den! Sidan 8 i kulturdelen för er som har papperstidningen.

Laddar för fotboll!

I kväll kl. 20.45 sparkar det igång! Inter mot Manchester United! Mats laddar för fullt, fast han får se matchen på jobbet i kväll. Själv ska jag titta på matchen på datorn eftersom vi inte har Viasat fotboll.

Eftersom han är så taggad så smittar det av sig, blir lite nervös faktiskt! Mats ägnar en del tid och kraft till att klanka ner på John O´Shea som inte alltid är så bra. Fast jag tycker alltid att han är bra, men det är nog mest för att jag tycker synd om honom eftersom han är Unitedfansens hackkyckling. Jag hejar på honom i kväll!

Pratade nyss med farfar. Han är nu på ett korttidboende och satt och lyssnade på ett dragsspelsuppträdande. Han hörde inte så mycket av vad jag sa eftersom de drog på rätt rejält i bakgrunden, men han var glad att jag ringde.

Om en stund ska jag försöka ta mig ut för en runda runt kvarteret nu när det är så fint väder.

Ananas i mängder!

Har precis satt i mig en hel färsk ananas. När vi var och handlade i går så tyckte jag att jag hade läst nånstans att det ska kunna sätta igång förlossningen, så vi gjorde slag i saken och köpte en.

Nu efter att jag ätit den (supergott) så letade jag lite på nätet och hittade en artikel om detta. Enligt den så finns det inga bevis för att det skulle snabba på förlossningen (vilket jag inte trott heller i och för sig), och för att det skulle kunna funka så bör man äta ca 7 stycken (!). Och det troligaste som händer är att man får diarré om man äter för mycket ananas...

Jaha. Antingen förlossning eller diarré, det är fortfarande bara att vänta...

Mats löser korsord!

Måste tipsa er om att gå in på Mats blogg och kolla dagens inlägg om korsord... Skrattade högt!

9 dagar!

Vaknade i morse och hade ont i halsen och nu känns det som om en förkylning är på gång. Dålig timing.

Mats sitter här bredvid och läser "Att föda" av Gudrun Abascal för att förbereda sig ännu mer på vad som komma skall.

Tänk vilken skillnad det är mellan mig och Mats när det gäller att stödja varandra om vi mår dåligt eller har ont. Mats är en klippa, helt fantastisk när jag har ont. Jag vet att han alltid finns där, han tappar aldrig kontrollen och han får mig lugn. Jag däremot... Man kunde ju tro att eftersom jag är sjuksköterska så borde jag ha lite koll på hur man beter sig, men icke. Jag får panik!

1. Jag försöker först få honom att inse att han inte har så ont som han säger att han har (smart).

2. Sen blir jag arg på honom för att det inte går över (ännu smartare).

3. Till sist försöker jag tvinga honom till akuten (japp, sådärja).

Här vill jag påpeka att jag absolut inte är så här när jag är på jobbet! Då kan jag ta hand om ett lungödem eller hjärtinfarkt utan panik. Annars skulle jag nog inte jobba där jag gör...

Men det blir helt annorlunda när man ska ta hand om den man älskar... Här hemma har jag inga saker att göra kontroller med, ingen bra smärtlindring och ingen jour att ringa om jag blir osäker.

Vill inte ens tänka på hur jag kommer att bli om bebisen blir sjuk...

Men som tur är så är det Mats som ska stödja mig under förlossningen och inte tvärtom! Och som tur är har jag den mest fantastiska mannen i världen och är själv väldigt förberedd så jag känner mig inte särskilt orolig inför förlossningen. Den kan få sätta igång nu på en gång tycker jag!

Om det en dag inom en snart framtid inte dyker upp 1-2 inlägg om dagen här på bloggen så kan ni räkna med att vi är på förlossningen och föder barn!

10 dagar kvar...

...och vi bara väntar! Mycket underlig känsla att bara vänta och känna efter om det inte kan vara på gång. Fast bebisen kanske helt enkelt trivs så bra i magen att den vill stanna kvar ett tag till. Fast vi vill att den kommer ut nu, så fort som möjligt!

Börjar få riktigt ont av foglossning nu, inte vidare roligt. Fast ganska lyxigt att inte få så pass ont förrän nu i och för sig...

Enligt omröstningen är det 14 st som tror att det är en pojke som gömmer sig därinne och 8 st som tror på en flicka. Eftersom vi är helt inställda på att det är en pojke så blir det lite av en chock om det inte är det. Har aldrig varit så nyfiken i mitt liv tidigare!

Föräldrarna Björklund på besök.

Tillbaka på Intagsgatan igen efter lunch på Akropolis med mamma och pappa. Jag åt en moussaka som var riktigt god.

Mamma och pappa har nu fått se vad deras julklappspengar lagts på, dvs barnvagnen. De hade även med sig lite bebisgrejer som en åkpåse, en panda och filtar. Mycket bra. Och dessutom det bästa av allt, en massa matlådor, så nu slipper jag vi tänka på sånt också, känns så skönt!

Nu ska de åka till farfar som fått flytta till ett korttidsboende en bit utanför Enköping, så det är ju en klar förbättring för honom. Men det är tydligen fortfarande svårt med rehabiliteringen, dels pga smärta, men sen skulle inte jag heller ha så stor motivation som 93-åring...

I går kom vi bara trea i finalen på På Spåret, vi föll på Gällivare. Vem kan saker om Gällivare!?

Nu kollar Mats på skidor och jag ska snart kolla på Desperate Housewives.

Etiketter!

Har nu placerat alla inlägg jag skrivit i olika etiketter. Om man tycker det är intressant att läsa om sig själv så kan man t.ex. titta i Vänner, eller om det är kul att kolla på bilder kan man kolla på det. Etiketterna finns här till höger.

Kändes som en tidsfråga innan jag sorterat in inläggen... Något pedantisk...

12 dagar kvar!

Nedräkningen fortsätter, i dag bara 12 dagar kvar till beräknad födsel. Som förstagångsföderska går man ofta över tiden och skulle jag gå två veckor över tiden (sen sätts förlossningen igång) så är det 26 dagar kvar... Det vill jag inte ens tänka på, trots att många gärna påpekar detta faktum... Än så länge hoppas vi att bebisen kommer i tid, ingen idé att planera för något annat, då tappar man bara orken.

Dagarna går långsamt nu. Det är lätt att bli uttråkad, fast jag orkar/har ingen större lust att göra något särskilt heller i och för sig.

I morgon kommer mamma och pappa och hälsar på vilket ska bli kul! Mamma har utlovat lite kläder från min och Fredriks första tid i livet vilket ska bli intressant. Och eftersom jag vet att mamma och pappa läser det här så glömde jag säga i går att de gärna får ta med sig hallonsylt i morgon!

Och om Christina läser så kan vi väl ses på torsdag, kanske fika ute i Tuna Park så att jag får komma ut lite?

Nu ska det städas och sen kanske bakas lite bullar.

Klok bebis!

Kl. 13.05 konstaterades det med hjälp av ultraljud att vårt barn har fattat det här, det ligger fortfarande med huvudet nedåt! Fast den vill inte vara som alla andra så den har inte fixerat sig (trots vecka 38+0). Men vad gör det? Risken att den ska vända tillbaka sig är mycket liten enligt vår underbara barnmorska Lotta, så det tror vi på!

Efter besöket bjöd Mats på thailunch och sen fika på Wayne´s.

Nu är det bara att vänta ut bebisens ankomst som är planerad till den 4:e mars, 13 dagar kvar!

Väntan och skidskytte.

Nu avgörs det om Sverige tar guld, silver eller brons påtalar Mats. Kommentatorn hojtar att vi har chans på guld, borde inte kommentatorer vara neutrala? Det finns nog inga större fans än dessa kommentatorer i alla fall.

Skidskytte är inte min grej...

I morse låg jag vaken mellan 05 och 06. Tråkigt eftersom det är för tidigt för att gå upp.

Bara ett par timmar kvar tills vi vet! Hoppas Mats bjuder mig på lunch på stan efter besöket (och att han läser det här).

Blandat.

Kycklinglasagnen blev en höjdare som tur är, annars hade jag givit upp matlagningen helt och hållet. Drömmarna funkade också, bättre än syltkakorna.

Är sugen på att göra någon slags vegetarisk gryta med typ linser eller nåt, Maria kanske har några tips?

Mats tittar på United mot Fulham, jag sneglar bara. Vi leder i alla fall med 1-0, jag har tippat 4-1 så nu får det bli lite fler mål!

I morgon kl. 13.00 ska vi till barnmorskan för kontroll av bebisläge, är lite nervös faktiskt...

Något har hänt!

Blev i dag så uttråkad att jag fick för mig att göra det alla säger att man ska göra när man är gravid - baka. Har bakat tre olika sorters småkakor, bara för att inse att jag har tappat greppet om köket helt.

- Chokladkakorna smakar torr kakao, oätbara således.
- Syltkakorna (som jag brukar lyckas med) fastnade i formarna och smulas sönder när man försöker få ur dom. Smakar inget vidare heller för den delen.
- Drömmarna har jag inte vågat prova än, men de ser fina ut. Tror jag sparar dem till Mats så får han bedöma.

Hmm... Något har skett som gör att laga mat eller bakning inte funkar längre, kan man skylla även sånt här på graviditeten? Troligen inte...

Nu står hoppet till kycklinglasagnen i kväll, smakar den illa så ger jag upp!

Vem är jag egentligen?

Tänk vad det är underligt att man kan vara så många olika personer. Man är ju alltid samma givetvis, men olika människor känner en på olika sätt.

Mina föräldrar känner mig på ett sätt, jag är deras dotter, de har skapat mig och sett mig växa upp. De har varit ett stöd under hela livet och varit med och format mig till den jag är i dag.

Mina äldsta vänner (tjejerna helt enkelt) har också känt mig i många många år. De är som mina systrar som alltid finns där, som lyssnar på problem, kommer med råd, som jag kan skratta med och gråta med, som jag kan berätta allt för.

Sen finns det de som till exempel läser den här bloggen och som jag egentligen inte känner personligen alls. Fast de känner ju mig på ett sätt eftersom jag skriver om vad jag gör, vad jag tänker om rädslor och glädjeämnen i livet och så vidare.

Kollegor känner en på ett annat sätt, vissa mer och vissa mindre, och det tar alltid ett tag när man börjar på ett jobb innan man visar den man egentligen är.

Men den som känner mig bäst är min älskade man. Han är min stora kärlek i livet och jag kan inte förstå att vi kan ha sån tur att vi får vara tillsammans. Och att vi tillsammans, han och jag, nu har skapat en ny liten person. Och på det viset börjar ju livet om igen. Vi kommer att vara de som stöttar vår son eller dotter, som hjälper till att forma den nya personen och som alltid kommer att finnas där, precis som våra föräldrar funnits där för oss.

Pratade med Emma om det här för några veckor sen, om hur bra människor runt omkring en känner en egentligen och vem som känner en bäst. Emma fick panik och svarade "jag vet inte ens vem jag själv är". Mycket roligt tycker jag!

Nyklippt.

Två nya maträtter av fyra har lett till slängda recept. I går gjorde jag pastagratäng med kassler. Helt okej, men ingen höjdare. I kväll blev det potatissoppa som faktiskt slängdes bort. Åt flingor istället. Som tur är räddades middagen av att jag bakat bröd också.

I morgon är det ett nytt recept på kycklinglasagne som ska provas, kan ju alltid hoppas att det blir succé.

Tog en massa (säkert 50) bilder av mig själv i dag bara för att inse att jag inte blir bra på bild. Fick slänga alla utom några få som jag i och för sig inte ser normal ut på, men jag kräks inte av att kolla på dem i alla fall. Att ha gått upp en massa i vikt, fått en hel del vatten i kroppen och dålig hy av graviditeten gör en inte vackrare (vad än min underbara man säger). Så här har Maria och Mats bilder av en nyklippt Frida (har dock hunnit sabba frisyren en hel del innan bilderna togs...).

Ny frisyr, eller ungefär lika som förut...

Tillbaka efter tre timmar (!) hos frisören. Efter att jag flyttat från Avesta så har jag inte kunnat hålla mig till en frisör utan byter med jämna mellanrum. Ingen aning om varför eftersom nästan alla jag gått till har varit bra... Ska försöka hålla mig till den jag hade i dag ett tag framöver.

Hur som helst är det alltid lika kul att få håret fixat. Det ser så enkelt ut när man sitter där, de blåser, plattar, tuperar och sprayar, och plötsligt är man skitsnygg i håret. Dagen efter tänker jag alltid att det där kan jag ju fixa själv, så jag blåser, plattar, tuperar och sprayar, och plötsligt är jag inte alls lika snygg i håret längre. Vet inte var felet uppstår (talang, produkter, tålamod, teknik?).

Får väl njuta av mitt hår i dag, i morgon är det som vanligt igen...

På torsdag är det dags för barnmorskan igen för att kolla att bebisen ligger kvar som den ska och på lördag kommer mamma och pappa Björklund och hälsar på.

Bara 15 dagar kvar nu!

På väg...

Om 13 minuter ska jag vara hos frisören för klippning och slingor. Ingen aning om varför jag då sitter här och bloggar... Återkommer i eftermiddag.

Fiskbullar med ketchup!

Började dagen med att åka och handla. Fyra nya oprövade maträtter står på menyn den här veckan, jag ska för första gången i mitt liv använda kronärtsskockshjärtan. Det kan bli nåt det!

Efter det har jag varit ute i Tuna Park och fikat, helt solo för andra gången i mitt liv. Första gången var förra veckan och det var inte så dumt, därav upprepningen i dag.

Nu väntar fiskbullar i hummersås till lunch. Brukar passa på att äta det när Mats jobbar eftersom han påstår att det luktar illa (vilket är helt fel). I hummersåsen brukar jag ha ketchup. Och det här förstår jag ju att många tycker verkar vidrigt. Det roliga är att det inte är en gravidgrej, att jag måste ha ketchup, utan jag har alltid ätit fiskbullar i hummersås med ketchup i. Det är mamma som lärt mig det, och det är skitgott. Om ni är lite modiga så provar ni! Kan bli en vändpunkt i era liv!

Fortsatt söndag.

Är tillbaka från promenaden, 45 minuter i overkligt långsamt tempo, men det var skönt att komma ut.

Glöm inte bort att rösta på pojke eller flicka här till höger. Vi tror att det är en pojke, men de enda som vet är barnmorskan Elinor och läkaren Johannes som inte kunde hålla sig utan tittade på ultraljudet i samband med vändningen. Varför de var så nyfikna vet vi inte...

Nu ska jag läsa tidningen, kolla på Fight Club och hoppas på att Emma ringer.

Kall söndag.

Nu mer somnar familjen Svensson före tolv och går upp före nio. Ingen aning om varför, men det känns inte så dumt. I natt väckte bebisen mig två gånger genom att sparka riktigt hårt och göra nåt mer i magen som jag inte vet vad det är. Kändes mycket märkligt, fick för mig i några sekunder att det var dags nu, men det var det såklart inte.

I går var Anders och Birgitta här. De hade med sig lunch vilket var gott och dessutom skönt att slippa tänka på att laga mat. Mats och Birgitta monterade bilbarnstolen, och det var i princip det sista som ska göras innan vi är praktiskt redo för en bebis. Mentalt däremot... Fast det blir man kanske aldrig riktigt redo för.

Nu ska vi gå ut och gå en sväng.

Alla hjärtans dag - eller en vanlig lördag.

Med 35 poäng vann lag Svensson enkelt i gårdagens På Spåret! Det ni Johanna och Emma, nu blev ni lite sugna på att titta och tävla själva kan jag tro!

Nätterna har blivit lite jobbigare ändå eftersom jag nu fått halsbränna och sura uppstötningar. Jag har tidigare inte ens fattat vad detta är, men nu vet jag. Och önskar att jag inte visste. Som tur är så är det bara ett par gånger under nätterna, men det är tillräckligt. Synnerligen vidrigt...

Fast eftersom jag haft en så bra och fin graviditet så kommer väl allt nu, och det kan jag stå ut med i 18 dagar till (du ser Karin, jag är fortfarande inte sjuk, bara lite gravid!).

Nu väntar vi på att Anders och Birgitta ska anlända.

Omröstningsdags!

Konstigt att jag har burit ett barn i magen i nästan nio månader utan att veta vem det är där inne. Nu finns en omröstning här på bloggen så ni kan säga vad ni tror att det är för en liten en.

19 dagar!

I dag har jag bäddat spjälsängen och var på väg att börja gråta på kuppen... Den är ju så liten, hur ska någon få plats där? Skyller tårarna på hormonerna...

Efter det har jag varit nere på stan och och käkat lunch med Mats och Kniven. Kniven jobbar på Parken Zoo och har en hel del sjuka historier att berätta, dock inte lämpliga att sprida på bloggar som synd är... Djur gör så konstiga saker. Eller så är det vi människor som gör konstiga saker.

I kväll ska Mats få hjälpa mig att ordna en omröstning här på bloggen, har inte klurat ut själv hur man gör... Uppföljning i kväll alltså!

20 dagar kvar!

I natt har bebisen levt rövare i magen, förhoppningsvis av förvirring över att vad som är upp och ned i dess liv har förändrats, inte av att den vänt sig tillbaka. Vi ska till barnmorskan om en vecka och kolla.

Tittade igenom lite bilder från i somras och hittade den här. Vägde lite mindre på den tiden... Var då i 11:e veckan, är nu i 38:e... Maria däremot måste ha varit runt vecka 35-36!

Bebisfilm!

Här kommer en liten film på magen när bebisen försöker ta sig ut, helst genom naveln tydligen... Har fått en rejäl hormonrand dessutom.

Vändningen i stora drag.

Att vända ett barn i magen kräver lite förberedelser. Blodtryck och blodprov ska tas, urinprov lämnas, nål sättas, CTG kopplas.
Allt detta gjordes på förlossningen, men helt utan förklaring av barnmorskan om varför och om hur vändningen skulle gå till. Underligt... Nu jobbar ju jag inom vården och vi har läst på massor inför detta, men jag tycker att det är märkligt...

Efter att vi varit på förlossningen i ca 1,5 timme kom dr Johannes in och tog över showen. Han var fantastisk, förklarade noggrannt vad som skulle hända, vilka risker det fanns, biverkningar av bricanylen jag fick intravenöst osv. Det kompenserade den tidigare uteblivna informationen.

Själva vändningen kändes mycket underlig. Bricanylen gav rejäl hjärtklappning och jag tänkte mest på det först. Men sen jäklar vändes det på bebisen! Med rejäla tag fick Johannes den att vända sig med huvudet neråt och det känns annorlunda nu än innan. Inte samma tryck upp mot lungorna framförallt.

Både före och efter gjordes ett ultraljud där vi fick se bebisens lilla urinblåsa (full med kiss), ryggrad, ben och armar, hjärnhalvor och hjärta, moderkakan och navelsträngen som hade bra flöde. Kändes skönt att se och höra att allt var som det skulle och att bebisen inte verkade ha blivit alltför stressad av vändningen.

Nu är det bara att hoppas att den förstår att den ska ligga kvar så här i tre veckor till...

I dag får vi inte glömma att skicka en liten tanke till Emma som fyller 28 år, grattis vännen!

Sådärja!

Kom efter fyra timmar på förlossningen hem med ett rättvänt barn! Det var inte direkt skönt med vändningen, men det gick smidigt och gjorde inte alls så ont som jag förväntat mig!

Känns löjligt skönt att det gick vägen!

Skriver mer i kväll och lägger ut lite bilder, nu ska vi äta för att sen ta oss ner på stan för sista föräldrautbildningen.

Lite humor...

Om man vill kan man gå in på Mats blogg och vara med i en omröstning (finns till vänster). Jag gillar inte Agneta Sjödin av olika anledningar så mitt val var enkelt!

Snart bara 10 timmar kvar till vändning!

22 dagar kvar - förhoppningsvis!

Börjar bli lite (ännu mer) nervös inför i morgon. Jag får inte äta något efter 24.00 eftersom det finns en möjlighet att det blir akutsnitt om bebisen inte gillar att läkarna försöker vända den... Men det är tydligen ytterst ovanligt enligt barnmorskor och nätinformation, så det får jag väl tro på.

I vilket fall känns det mer påtagligt nu att bebisen som vi väntat och längtat efter så länge faktiskt är på väg. Inom några veckor så kommer vi få hålla vårt barn för första gången. Få andas in den där underbara bebisdoften, få titta in i ett par ögon och förlora oss i dess blick. Få älska någon så där mycket att man vänds ut och in, så som man inte ens kan förstå innan man väl håller det varma lilla knyttet i famnen.

Längtar så...

Ballongface!

Glömde bort att berätta att när jag informerade barnmorskan om att jag har blivit svullen om händer och fötter så påpekade hon att jag även blivit svullen i ansiktet... Hon är tredje personen som påpekar det, men hittills har jag levt i förnekelse. Nu får jag väl lov att tro på det... Ballongface...

Bakslag...

Det blev ingen lunch för mig med Mats och Sophie, mådde inget vidare och stannade hemma. Och inte blev det bättre när jag fick reda på att farfar blivit riktigt dålig i går morse. Han repade sig någorlunda men lät fortfarande väldigt medtagen när jag pratade med honom på eftermiddagen. När man jobbat inom medicin så är det svårt att inte tänka för mycket på vad som hänt. Jag har en väldigt tydlig bild framför mig eftersom jag tagit hand om många patienter i samma situation som han var i i går. Får försöka skjuta det i från mig...

I morse var vi hos barnmorskan (en ny sådan i dag, Lotta har semester). Det visade sig att bebisen ligger, eller snarare sitter i säte, med huvudet närmast mammas hjärta. Vi har ett barn i trotsåldern redan innan det fötts. Vi har otaliga gånger uppmanat den att vända sig, men tydligen utan resultat.

På onsdag morgon ska vi upp till förlossningen för ett vändningsförsök. Inget jag ser fram emot, eftersom vissa tycker att det gör fruktansvärt ont, men jag ska försöka att inte läsa skräckhistorier på nätet. Om försöket misslyckas så blir det kejsarsnitt och då är det plötsligt inte alls 23 dagar kvar, utan snarare två veckor.

Men jag koncentrerar mig på onsdag först, sen får vi se. Om det blir kejsarsnitt så har jag en mamma som sitter inne på kunskap vilket känns skönt!

Farsartad natt...

Det funkar inte längre. Skilda sovrum är här, sju år in i förhållandet! Min snarkning når nya höjder och min älskade man fixar inte att sova i samma rum som mig. Så lösningen blev att jag sover i gästrummet (eftersom jag inte störs av trafiken utanför) och Mats i sovrummet.

Ca 04.30 i natt så vaknade vi samtidigt för toabesök. Vi kom då överens om att jag skulle komma in och sova resten av natten i sovrummet eftersom det inte känns helt normalt att sova åtskilda. I morse vaknade jag ändå ensam eftersom Mats efter fem minuter gått in i gästrummet och lagt sig. Så vi vaknade tvärtom mot var vi lagt oss...

Om drygt en timme ska vi träffa Sophie och käka lunch på Café Sylvia. Jag mår halvdant och vet inte om jag kan följa med, men jag får försöka rycka upp mig för det var ett tag sen och det är alltid så kul att träffas!

Birgerssons på besök!

På Spåret blev ett totalfiasko för lag Svensson. Ljuspunkten var dock som väntat Siw som gör ett stort nummer av att inte kunna svaren. Underhållning.

Familjen Birgersson med Walter i spetsen har precis lämnat Intagsgatan. Walter går numer lättare att prata med eftersom Mats och jag förstår nästan allt han säger, och han är nästan en meter lång! Om ett par år har han växt om mig skulle jag tro.

Nästa gång vi ses är vi sex stycken istället för fem, det ni!

På Spåret!

I dag fyller min mamma år. En del av dagen spenderar hon på en begravning tyvärr...

Sitter och väntar på att Anja ska göra sitt, bara minuter kvar. Efter det ska jag ta tag i mitt liv och åka och handla. Det får bli dagens projekt. Känner mig löjligt slö, men så får det vara i dag.

I kväll är det På spåret vilket Mats och jag chockerande nog (enligt vissa vänner) kollar på istället för Let´s Dance och liknande program. Vi är till och med så engagerade att vi brukar tävla mot de andra lagen... Jag inser själv hur det låter... Förvånande nog har vi vid två tillfällen även vunnit! I kväll tävlar bland annat Siw Malmkvist och det är en upplevelse! Antingen skrattar jag högt eller gömmer mig bakom en kudde när hon går i gång. Måste ses!

Tankar om föräldraskap!

Känner mig trött, tung och slutkörd. Och då har jag inte gjort något vettigt alls i dag. Sover dåligt om nätterna, går upp på toa minst en gång per natt, ont i lederna och blir ledsen ibland över ingenting särskilt. Att vara gravid i nionde månaden med en massa hormoner farande i kroppen kan vara en förklaring... Och att jag gått upp ca 14 kg i vikt kanske gör sitt till också...

Känner själv att jag är på väg att bli jobbigt gnällig över hur jag mår, men det ska ju vara tillåtet nu när det inte är långt kvar. Mats påstår att det inte är så farligt, men sen la han till att han går ju till jobbet på dagarna...

Känner mig inte särskilt orolig för förlossningen konstigt nog. På nåt sätt kommer ju barnet alltid ut. Det som känns mer och mer läskigt är det som kommer sen. När vi ska hem från BB och den lilla nya personen ska följa med oss. Vad gör man med en bebis? Förutom det självklara att ta hand om och älska bortom förstånd?

Tänk om jag blir en dålig mamma? Den tanken har jag aldrig tänkt tidigare, då har jag längtat så oerhört efter barn och fokus har legat på att bli gravid, och sen efter det på att vara gravid. Nu när det bara är 27 dagar kvar kommer de konstiga tankarna. För på ett sätt är jag inte orolig alls, Mats och jag har varit föräldrar i tanken i flera år. Men det är nu det gäller...

Börjar tänka på min egen uppväxt och tänker då på att jag inte kunde ha haft det bättre. Men det tänker man inte på när man är inne i det, när mamma och pappa bara är dumma i huvudet och inte fattar nånting. Fast nu förstår jag ju att det var ju dom som fattade allting och inte jag...

Att kunna bråka hur mycket som helst med sina föräldrar och fortfarande veta att de alltid finns där och att de älskar en och att de också vet att jag älskar dem. Hur ska jag lyckas med att bli förälder? Hur har de lyckats? Och det lite roliga i det här är ju att jag vet ju att jag inte kommer vilja ha för mycket råd heller, man vill ju lista ut det själv. Jag vill ju hitta mig själv i min roll som mamma.

Att bli och vara förälder är den största utmaningen i livet.

Bloggläsande.

Killen från Riksbyggen fixade problemet snabbt och enkelt, så nu är det som om vi aldrig levt i mörker.

Nu när jag går hemma på havandeskapsledighet och bara väntar barn så är det lätt att fastna på olika sidor på internet. Har börjat följa olika bloggar, både folk jag känner men även för mig helt okända människor. Tex Marcus Birros flickvän Jonnas blogg. De har förlorat två barn tidigare, men lyckats och vågat bli gravida igen genom IVF. Och nu imorse fick de en liten son. Och jag som är blödig som få sitter med tårar i ögonen och är så glad för deras skull!

Näpp!

Det var inte propparna som gått, de är utbytta och det gav ingenting, fortsatt mörker. Nu väntar vi på Riksbyggen som ska komma och rädda situationen.

Plötsligt...

...blev det strömlöst i vissa delar av lägenheten. Det händer alltid vid de mest lämpliga tillfällen, som idag då jag precis skulle in i duschen. Det var bara att klä på sig och försöka lista ut vilken propp som gått. Lyckades inget vidare med det så nu väntar jag på att den person i hushållet som inte har gravidhjärna ska komma hem och rädda situationen.

Han får för övrigt inte sova så mycket på nätterna nu han heller. Jag vänder och vrider på mig på natten och har börjat snarka. Vilket jag först inte trodde ett ögonblick på, men numer vaknar jag av mig min egen snarkning... Inte så charmigt alls tyvärr. Men förhoppningsvis övergående.

Om tre timmar är det dags för föräldragrupp igen. Dagarna går fort, känns som som vi var där här om dagen.

Hoppande glödlampa!

Något underligt hände för en stund sen i Svenssons hem, kolla Mats blogg får ni se!

29 dagar!

I natt drömde jag om förlossningen. Allt gick jättebra, det gjorde inte så ont (troligt...) och det tog inte så lång tid (också troligt...).

Men när jag väl fick upp barnet på bröstet så såg det ut som en femåring fast i en bebis kropp. Och det tittade på Mats och mig och sa Hallå! Sen ville det amma vilket var oerhört obehagligt eftersom det talade om det själv. Mats och jag tittade på varandra och försökte känna den här oerhörda lyckan vi tänkt oss att vi skulle känna, men det gick liksom inte... Det var bara obehagligt... Och äckligt...

Så just nu känner jag mig inte så taggad inför förlossningen.

Huvudvärk...

Är inne på min tredje dag med huvudvärk som inte släpper med Alvedon. Men eftersom Mats känner sig rätt okej idag så vill inte jag vara sämre så nu ska jag in i duschen och sen blir det IKEA för hela slanten.

30 dagar kvar i dag tills miraklet ska komma!

Tjejhelgen avslutad.

Nu har Emma och Johanna åkt hem igen. Har haft en supermysig helg som väntat! Det enda som saknades var de andra tjejerna, men två av fem är inte dåligt! Igår var vi ut till Tuna Park, Mats, Johanna och jag och käkade lunch (träffade där Mats morbror med fru). Efter det hämtades Emma upp vid tåget och Mats lämnades på jobbet. Sen var det tjejsnack i timtal (kanske tur att Peter Ö inte följde med ändå).

Idag blev det lunch på Wayne´s innan tjejerna åkte hem igen. Kan verkligen sakna tiden då vi bodde i Uppsala nästan allihop!

I kväll står det inte mycket på schemat, inget alls faktiskt... Lite skönt nu när jag varit så social i ett par veckor...

I morgon är det IKEA som gäller!