Förkyld...

Senast jag var förkyld var 8 månader sedan. Då kunde jag bädda ner mig i soffan och bara tänka på mig själv. Det går inte riktigt nu. Då tycker Rio att jag är tråkig. Så nu får jag istället ägna mig åt att (trots att jag bara vill dra täcket över huvudet) sjunga "En kulen natt", läsa "Den vilda bebin", skaka skallror och dansa omkring med vår lilla underbara son. Inte så dumt det heller, man får lite andra perspektiv på en förkylning...

Hoppas nu bara på att jag blir piggare till i morgon, annars måste vi avboka Berlinresan.

Rio är ju van vid att vi är hemma båda två, och nu när Mats börjat jobba igen är det plötsligt bara jag här. Han tittar ibland på mig som om han tänker - Och nu då? Vad ska du hitta på nu för att underhålla mig?

Ja du Rio, vad ska jag hitta på...

Sjuk?

Ont i halsen i dag, ytterst olägligt inför Berlinresan. Mats jobbar kväll och jag ska bara ligga i soffan och kurera mig. Undrar vad Rio säger om det... Festligt...

Grappa och babysim.

Middagen på Grappa var alldeles underbar. Riktigt god mat och vi lyckades hålla oss ganska bra från att prata om Rio. När vi kom hem så hördes dock hans illvrål ut i trapphuset... Han hade vaknat en kvart efter att vi gått och varit på bra humör fram till fem minuter innan vi kom hem. Men den där korta stunden då jag tänkte att han skrikit hela kvällen var vidrig. Det gjorde ont ända in i själen. Men som tur var så var det alltså bara en kort stund. Han ville väl helt enkelt hänga med farmor och farfar i ett par timmar och då kan man ju inte hålla på och sova.

I dag har vi varit på babysim och Mats kunde vara med i vattnet för första gången. Vi fick hälla vatten ur en hink över huvudet på Rio, först blev han chockad och sen överlycklig över mammas och pappas tilltag.

Grappa!

I går var vi och träffade mammagruppen. Vi gick till Vilsta och satte oss nere vid ån och lät våra små bebisar kika på varandra. Svea var intresserad av Rio som var försökte charma Nora som inte verkade besvara hans känslor. Ett triangeldrama under uppsegling?

I kväll ska Mats och jag till Grappa och äta middag. Mats föräldrar kommer i eftermiddag och stannar till i morgon och planen är att vi åker ner på stan när Rio somnat. Så han märker troligen inte av alls att vi är borta. Och även om han gjorde det så tror jag inte att hans kulle bry sig nämnvärt, det är nog mest lite jobbigt för mig... Undrar när man slutar tänka på sitt barn 24 timmar per dygn? Ska försöka att inte ägna kvällen till att fundera över hur Rio har det och istället bara njuta av god mat och min man.

Rio fortsätter att krångla på nätterna. Han sover oroligt på kvällen och vaknar sen en till två gånger per natt. I morse tyckte han att det var dags att gå upp vid 05 och hans pappa gick motvilligt med på det...

Två senaste dagarna.

I förrgår var jag och simmade på morgonen medan Rio följde med Mats till vårdcentralen för att ta bort stygnen på knät. Riktigt skönt att simma, ska nog fortsätta med det. Efter det var vi ute och gick med Christina och Solweig.

I går åkte vi ut till Tuna Park med Christina och Ida och åt lunch och fikade. Mycket trevligt som vanligt!

I dag ska vi på mammagrupp på eftermiddagen medan Mats ska till sjukgymnasten igen.

Sådär, en liten uppdatering.

Jag trodde att det var ett skämt.

En gång i tiden bestämde Mats och jag oss för att aldrig mer handla på Coop Sveaplan. Det fanns flera anledningar till detta, en var dom långa kassaköerna.

I dag gjorde jag bort mig genom att tro att jag bara kunde springa in på Coop för att köpa ett paket korv. Även om det är långa köer så brukar ju folk som handlar mycket släppa förbi en person som bara köper ett paket korv. Så brukar i alla fall jag göra. Men icke.

Jag hamnade i fel kö. Och när jag upptäckte det var det redan för sent. Min kö bestod av många snåla människor. Eller ekonomiska, avgör själva.

Det var rabattkuponger till höger och vänster, pantkvitton, 3 för 2-erbjudanden och det tog aldrig slut! Och juicepaketen som det fanns kupong på var ju slut, men inne i affären hade någon sagt att det gick bra med en annan sort, stämde det verkligen för då vill jag ju ha den sorten, och surströmmingen stod det i tidningen att det var 2 för 39 kr men på skylten var det ju 2 för 43 kr och så vidare i all oändlighet.

Och där stod jag med mitt korvpaket.

Gammelfarfar och Rio.

I dag har vi varit och hälsat på min farfar i Enköping. Han har nu äntligen kommit till ett permanent äldreboende som är nybyggt och jättefint. Han har flyttat fler gånger det senaste året än vad han gjort på dom 92 åren innan dess.

Rio gillar sin gammelfarfar skarpt och visade upp sig från sin bästa sida. Tills han blev trött. Då visade han en lite gnälligare sida. Men det gjorde inget, gammelfarfar tyckte att han var fantastisk ändå.

Nu har Rio börjat prata med konsonanter. Det är da da da och ne ne ne dagarna i ända. Kan vara det gulligaste och roligaste som finns!

I morgon ska jag pallra mig i väg och simma och sen ska vi träffa Christina på eftermiddagen.

Nu ska vi titta på Män som hatar kvinnor. Har på tok för höga förväntningar, det här kan aldrig sluta väl.

Blöjor blöjor blöjor.

I jakten på den perfekta blöjan är vi nu inne på sort nummer fyra. Och den var inte heller bra.

Vi började med Libero som läckte på sidorna. Gick över till Pampers som läckte upp på ryggen. Provade Coops som var för stel och hård. Återvände till Libero utan att vara helt nöjda. Sen fick Pampers också en andra chans men luktade för mycket kiss. Nu är det Huggies som gäller, men nej, inte heller riktigt bra. Och tygblöjor är bara att glömma. Lutar just nu åt Pampers ändå.

Det är en blöjdjungel där ute.

För 4 900 000 kr...

...kan den här grosshandlarvillan bli vår. Om jag får gå upp till 100% när jag börjar jobba igen så tror jag att vi kan få ihop pengarna ganska snart. Jag föll för garaget med plats för fyra bilar.

Södra Kvicksundsvägen 25 - Hemnet

Aktiviteter under hösten.

Ännu en riktigt bra natt till ända. Hoppas på lika bra i fortsättningen.

Nästa vecka ska Mats börja jobba igen efter att ha varit hemma med oss sen i juni. Kommer att kännas konstigt. Men under hösten ska vi försöka hålla oss sysselsatta med öppna förskolan, mammagrupp och babysim. Undrar vem som får ut mest av det, Rio eller jag?

Mer och mer rörlig blir han vårt lilla mirakel, med några minuters mellanrum så ser det ut så här.

Sömn sömn sömn...

Rio förstod också att det var ohållbart att hålla på sådär på nätterna, så nu i natt sov han och därmed vi också gott. Från 19.30 till 06.45 med bara en amning däremellan.

Snart ska Mats till sjukgymnasten och Rio och jag ska träffa mammagruppen.

Vilken natt...

Vilken hemsk natt det blev! Stackars Rio hade väldigt svårt att somna i går kväll och vaknade sedan med jämna mellanrum och var ledsen. Klockan 23 var det kört, då började han skrika och gråta och fortsatte med det fram till 01. Sen var vi upp några vändor till innan det var dags att gå upp på riktigt vid 07.

Vi har ju aldrig fattat det där med vaknätter som alla småbarnsföräldrar pratar om eftersom Rio alltid sovit på nätterna (när han vaknat för att amma så har han alltid somnat om på en gång).

Men det är alltså så här det kan vara, skrik, gråt och vansinnig trötthet.

Och dagtid tjuter han gällt så att det skär i öronen... Inte av ilska utan bara för att han kan.

Tänk vad konstigt det är, precis när man hunnit vänja sig vid att ha det på ett visst sätt med rutiner och hur han är till humöret så vänder det. Här om dagen sa jag till Mats att Rio är så glad jämt och lätt att ta med överallt. Dagen efter var det bara gråt och tjut...

Men trots de senaste dagarnas gråt, skrik och gälla tjut så är han det mest fantastiska som finns och när han skrattar så smälter man och vill bara krama sönder honom! Älskade älskade barn!

Mäklaren.

Mäklaren konstaterade att vi kommer att gå plus när vi säljer lägenheten och att Rio är världens finaste barn. Han sa inte det sista, men det syntes att han tänkte det.

Nu ska vi kolla på film.

Ett hus till övers?

Såg i dag att tand nummer två är på gång i Rios underkäke. Lilla killen som är på väg att bli stor!

I dag har Mats varit hos sjukgymnasten, det kan ni läsa om här.

I morgon kommer en mäklare för att värdera vår lägenhet, vi letar hus för fullt! Christina och Ida med respektive har köpt hus och flyttar nu i höst, är så himla avundsjuk!

Sjukgymnasten nästa.

Att sova i eget rum var nog inte så dumt, Rio vaknade vid 03 och ammade och sov sen till 07 då vi gick upp. Kanske bara en engångsföreteelse, vi får väl se i natt.

I morgon ska Mats till sjukgymnasten, vi hoppas på mycket information, tips och råd eftersom vi inte fick något av det på sjukhuset... Efter allt det här med Mats knä så har jag fått mycket att fundera över när det gäller hur vi i personalen beter oss inom vården...

Vattendjuret Rio!

Babysim var en fullträff för vår lille pojke! Först var det roligt att titta på lysrören i taket, sen var det roligt att titta på alla andra bebisar och sen var det extremt roligt att bada! Han plaskade och skrattade och körde ner ansiktet i vattnet och verkade verkligen njuta av badandet. Mats fick ju tyvärr titta på från poolkanten, men snart kan han också vara med hoppas vi.

I dag börjar Premier League och med det kommer hösten. Såg i går ett par gula löv på trädet utanför köksfönstret och i går kväll var det bara 11 grader ute. Det känns i luften att hösten är på väg, och det känns ganska mysigt faktiskt. Har alltid gillat hösten i september/oktober, när det fortfarande är färger och vackert ute. Sen vore det ju bra om man kunde hoppa över november...

Eget rum på 5-månadersdagen!

Lite bättre i dag. Om man ska se positivt på det hela (och det ska man ju) så kan det inte bli värre, nu kan det bara bli bättre och bättre.

I går var Rio feberfri och vi var i väg på mammaträff. Skönt att höra att det inte bara är vår lilla älskling som börjat krångla på nätterna, kanske hör till åldern?

Men eftersom han tycker att det är trevligt att ligga och suga på tårna och småprata lite förstrött mitt i natten så fick han i går flytta över till sitt eget rum för att sova. Och det gick faktiskt bra, det känns som om vi fått sova lite bättre i natt. Ammade två gånger under natten och vid den sista gången ca 05.30 trodde nog Rio att det var dags att gå upp, men det var det inte. Jag lade mig i gästsängen bredvid hans säng och stoppade i nappen ett par gånger och sen somnade han om efter en halvtimme och efter det sov vi till 07.30. Och det känns ju inte så dumt. Satsar på att inte byta säng i natt utan att han ska få somna om av sig själv. Får se hur det går.

Om en timme ska vi vara på babysimmet för första gången. Rio laddar genom att sova en stund.

Nä...

...tror inte jag vill vara med i dag heller.

Vill inte vara med längre...

Gårdagen var en hemsk dag. Det var inte menisken utan korsbandet som var av i knät, vilket är hundra resor värre. Så när vi hämtade Mats i går från sjukhuset så hade han ont ont ont, var ledsen, illamående och trött. Sen fick Rio feber efter vaccinationen, 38,3 grader och med det såklart en stekhet och ledsen liten kille. Dessutom så var jag smart nog att glömma Mats väska hängande på rullstolen och i och med det så var hans mobil borta. Någon är nog väldigt glad för en ny fin mobil. Och jag hade gått upp 04.45 och var lagom pigg... Fy fan.

Nu är det tillbaka till kryckor för Mats och det känns som om vi inte orkar längre någon av oss. Är trött trött trött ända in i själen.

Äntligen!

Mats ligger just nu på operationsbordet och får sitt knä fixat. Efter två timmars väntan då vi hunnit med att ställa in oss på att det inte skulle bli av så kom dom och tog honom.

Så nu sitter mamma, pappa, Rio och jag i spänd förväntan över hur det går. Eller nja, pappa och Rio är kanske inte så spända, dom sover faktiskt.

På förmiddagen var vi på BVC och Rio väger 6630 g och är 66 cm lång. Två sprutor fick han också, och det gick bättre den här gången än förra. Nu skrek han bara i ett par minuter vår lille kille.

Det var en vikarierande BVC-sköterska i dag och hon verkade vara väldigt trevlig. Tills hon släppte bomben genom frågan: Skelar han?

Det första som for genom mitt huvud var "jävla kärring".

Normalt? Nej. Men om någon dristar sig till att säga något om ens barn som inte är odelat positivt så tar mammainstinkten över på fem röda. Tydligen. Jag hämtade mig snabbt från chocken att någon kunde komma på att fråga något så dumt och jag svarade inte jävla kärring utan ett lite snällare "inte vad vi tänkt på".

När jag kom hem så berättade jag för Mats om skel-frågan och han slängde ur sig ett "jävla kärring". Så det var inte bara mammainstinkt utan även pappainstinkt.

Nu är det ju inte så att det är något som helst fel med att skela, det rör mig egentligen inte i ryggen om han skelar eller inte, han är ändå världens vackraste barn. Men just den där ryggmärgsreaktionen att man tar illa upp... Normalt? Nej.

Uppladdningen börjar för tredje gången!

I går var Rios farmor, farfar, farbror och Kjersti här och hälsade på. De hade med sig god lunch och efterrätt och Pär hade med sig ett av sina avancerade bröd (som han martyraktigt berättade att han gått upp mitt i natten för att grädda). Mycket trevligt besök!

I morgon är det dags igen för ett nytt försök att få ordning på Mats knä. Vi är ganska övertygade om att det inte blir något den här gången heller. Mamma och pappa kommer i vanlig ordning för att passa Rio, så tre personer får ut något bra av det i vilket fall som helst.

Men innan operationen (som är planerad till klockan 13), så ska jag ta med Rio till BVC på förmiddagen för vaccination (fy), vägning och mätning. Vår lilla bebis är så stor nu så han är knappt en bebis längre.

Nu hojtar han på uppmärksamhet (Rio alltså, Mats sover).

Jaha!

Den senaste tidens gråtmildhet och oroliga sömn kan ha fått sin förklaring, kolla här!

Min kärlek!

För ett år sen i dag sa Mats och jag ja till varandra framför altaret i Vallby kyrka. Att han var mannen i mitt liv visste jag redan när jag var 15 år. Att jag skulle gifta mig med mitt livs kärlek 12 år senare visste jag däremot inte.

Vi hade bett prästen att ta bort det där stycket som handlar om barn under vigseln när vi träffade henne under försommaren. Det kändes för tungt att bli påmind om det vi längtat efter så länge under vår stora dag.

Jag minns att jag viskade till prästen precis innan vi skulle gå in i kyrkan att hon kunde ta med det där stycket ändå. För då låg äntligen vår lilla Rio i magen och var 11 veckor gammal.

Eller hur?

Sovande son kunde vi ju drömma om... Är fortfarande kvar hemma på Intagsgatan eftersom Rio spelade ut sitt skrika-hysteriskt-jag-vill-inte-att-vi-åker-kort. Och han fick som han ville, vi stannar hemma. Just precis nu är han nöjd och glad igen, men han ser lite lurig ut, så det känns som om han har lite mer skrik på lager.

Men eftersom vi planerar att vara gifta i resten av våra liv så har vi ett antal bröllopsdagar framför oss. Och då med barnvakt istället...

Inte så illa med palsternacka längre...

I går var vi ute på Marys café i Vallby. Otroligt mysigt, det kan jag verkligen rekommendera!

Efter fyra dagar med palsternacka fattade Rio galoppen. I går och i dag har det gått alldeles utmärkt, han gapar efter mer och sväljer galant. Vilket geni han är vår son. Nu vänder han sig från mage till rygg och från rygg till mage också. Och hela det lilla ansiktet jobbar när han försöker få fram nya ljud, nu är det B han jobbar på. Det går ganska bra, spottet flyger genom den ihopknipna munnen när han tränar.

I morgon är det Mats och min bröllopsdag och i kväll ska vi fira genom att äta middag ute på Sundbyholms slottsterass. Vi hoppas på en sovande son i vagnen...

Palsternacka!

Fint väder i dag igen, så på förmiddagen har vi varit och solat i stadsparken. I eftermiddag blir det Marys café och sen Sundbyholms kött och fisk för att inhandla kvällens middag.

Eskilstuna laddar upp för Å-festen i helgen, så nu kanske vi får nytta av hörselskydden vi införskaffade till Rio i början av sommaren.

För några dagar sen började vi att ge Rio smakportioner efter mycket funderingar fram och tillbaka. Palsternacka blev det till Rios förvåning. Fast han hade nog blivit lika förvånad över vad som helst som inte är bröstmjölk... Det jobbiga (förutom att det tydligen inte var särskilt gott) var att förstå vad han skulle ska göra med det han fick i munnen. Det for runt på tungan, provade att lägga sig i kinden, körde en vända i gommen innan det tillslut kom ut ur munnen igen. Men skam den som ger sig.

Mysigt i fina vädret.

I dag var vi ute i Sundbyholm och fikade på förmiddagen. Där träffade vi min kollega Elsa med familj. Roligt att träffa Elsa, men jag får sån jobbångest! Känns som om det är jättekort tid kvar på mammaledigheten, fast det egentligen är 6 månader. Men tiden går ju så fort... Tur att det är trevliga kollegor att komma tillbaka till i alla fall!

Nu på eftermiddagen har jag varit och träffat Marie från mammagruppen och hennes lilla Nora. Vi satt under ett träd i en park och lät våra små telningar studera varandra. Rio försökte sig på ett snabbt utfall mot Nora, men hon höll undan medan hon tittade storögt tillbaka. Tänk att det kan vara så intressant för små bebisar att titta på varandra! Och sen fanns det ju mängder med löv att titta på och det verkade vara ett gemensamt intresse. Trevlig eftermiddag för både mammor och barn!

I dag är det inte heller någon vanlig dag...

för i dag är det Walters födelsedag! Grattis på 3-årsdagen Walle önskar Rio!

Nu får vi igen för dom ca fem veckor som Rio sov hela nätterna. Nu tycker han att det är en bra idé att äta minst en gång per natt och sen gå upp ca 04.45. Mycket dålig idé tycker vi. Men nu är det ju inte vi som bestämmer. Som tur är så somnar han om efter någon timme och sover då lite till.

Det är obegripligt varför han ens vaknar så tidigt när man ser att han fortfarande är vansinnigt trött.

Och eftersom Rio tycker att det är kul att testa rösten med gälla tjut så här på morgonkvisten så gick Mats upp nu också. Klockan är 05.18.

Sådärja.

I dag är ingen vanlig dag...

...för i dag är det Marias födelsedag! Stort grattis till min mammavän!

Och jag måste ju faktiskt påpeka att det trots allt finns något positivt med dagen också (förutom Mokos födelsedag), och det är ju att Rio fick träffa sin mormor och morfar som fick rå om honom under några timmar (utan en hönsig mamma som tittar över axeln).

Rio skrattade nyss så att han satt i halsen när Mats sjöng Svennebanan för honom. Början till bra musiksmak?

Nä, det blev inget i dag heller...

Efter fasta, dusch, smärtstillande, dropp och fyra timmars väntan på operationsavdelningen fick vi beskedet att det inte blir något i dag heller. Så kan det vara. Tisdag nästa vecka är nästa bud. Då får landstinget en tredje möjlighet att ställa in. Är så oerhört trött på att denna väntan... Och enligt läkaren så kan Mats kanske gå normalt 10 dagar efter operationen, så då känns ju Berlinresan tveksam. Bara att vänta och se (och bita ihop och förbanna landstinget).

Strömstad i bilder.

Hemma igen.

I går kom vi hem igen efter veckan i Strömstad. Vi har haft regn alla dagar utom en... Men då hinner man med andra saker istället för att ligga på stranden. Vi har varit inne i Strömstad och ätit, fikat och strosat omkring. Vi har varit vid norska gränsen på Svinesundsbron (som Mats på grund av höjdrädsla inte vågade sig så långt ut på), vi har spelat spel, ätit räkor, grillat, lekt med barnen och haft det riktigt trevligt. Trots vädret. Huvudsaken är att man har trevligt sällskap, och det har vi verkligen haft!

Och intressant att få se hur vi kommer att ha det om tre år... Walter är inne i trotsåldern och om man tittar på det lite sådär från sidan av är det rätt roligt. Standardsvaret är nej, utan att ens ha hört frågan... Men lite trots hör till och Walter är fantastiskt fin!

Förutom att vädret har krånglat så har Rios humör krånglat en del också. Framförallt på kvällarna och nätterna. Han har gråtit och skrikigt en hel del på kvällarna och velat äta på natten igen. Förhoppningsvis var det tillfälligt...

Nu börjar uppladdningen (igen) för Mats operation på tisdag.

Bilder från Strömstad kommer lite senare.