onsdag 1 december 2010

Om sorg, saknad och livet som fortsätter trots allt.

Torsdagen den 25 november dog min mamma. Fem veckor innan det fick hon och vi andra i familjen veta att hon hade cancer.

Fem veckor fick vi på oss att hantera detta, och gå från chock till accepterande och slutligen en oändlig sorg.

Fem veckor är ingenting, och samtidigt en evighet. Vi hade förmånen att få komma varandra ännu närmare i familjen, att älska och ta hand om varandra, att finnas där, skratta, gråta, prata, stötta och hålla om varandra.

Och den som var starkast i det hela var mamma. Hon var en realist min mamma. Hon såg praktiskt på saker och ting. Hon gick igenom praktiska ting med oss medan hon levde, för hon visste hur tungt det skulle bli när hon var borta.

Hon tyckte själv att det fanns fördelar med att veta att hon snart skulle skulle dö. Hon hann få en massa blommor och brev från familj, släkt, vänner och bekanta. Hon hann få känna att hon var älskad och uppskattad medan hon var livet, och det uppskattade hon mycket.

Hon valde att dö hemma, med familjen runt omkring sig, en älskad make, barn, svärson, svärdotter och barnbarn.

Min mamma och pappa var gifta i 34 år, och hon ansåg att det var få förunnat att få leva så länge med den man hon älskade och såg som sin allra bästa vän. Att få se sina båda barn växa upp, skaffa sig utbildning och jobb, gifta sig och skaffa barn.

Familjen och vännerna var det viktigaste i livet för mamma och hon har i alla år tagit hand om oss alla.

Min mamma är oändligt älskad och saknad, och hennes önskan var att vårt liv ska fortsätta på bästa sätt. Men hur går det till? Utan mamma?

Min man har skrivit en fin text om svärmor, den finns att läsa här.

tisdag 31 augusti 2010

Välkommen Elise!

Och så kom hon då äntligen, den sista av alla fem barn jag väntat på under året!

Elise föddes den 26:e augusti kl 20.12 och mamma Christina och pappa Morgan har äntligen fått träffa sin lilla guldklimp! En otroligt söt tjej har kommit till världen och Rio har redan döpt henne till Nisse. Vilket tydligen är lättare att säga än Elise.

Stort grattis till Christina och Morgan, och det är bara att säga till när ni behöver barnvakt, vi har ju en del att betala igen...

Bilder på Elise hittar ni här!

fredag 20 augusti 2010

Det är så mycket som händer bara man råkar blinka.

I går kom då äntligen tvillingarna Jonsson. Två små pojkar såg dagens ljus på eftermiddagen och två vänner blev på ett ögonblick så mycket rikare i livet!

I dag kom vårt hus på plats och vi fick gå in och titta hur det ser ut inuti, mycket märklig känsla. Ungefär som om man är ute på studiebesök, det är svårt att förstå att det faktiskt är vi som ska bo där.

Följetongen kring slänten/ravinen/muren börjar komma till ett slut. Senaste budet är att vi gräver igen skiten och flyttar uppfarten och carporten till andra sidan huset så blir alla nöjda och glada.

Förutom allt som är kvar när det gäller inflytt i huset så väntar vi bara på att Christinas och Morgans lilla tjej ska ta och bestämma sig för att komma ut. Beräknad födsel i dag så vi håller tummarna!

torsdag 12 augusti 2010

Vart tog tiden vägen?

Det bli inga bilder, i alla fall inte nu. Att blogga ligger tyvärr ganska långt ner på listan av saker som måste göras för tillfället. Och jag fattar inte vart sommaren och ledigheten tagit vägen. På tisdag börjar jobba igen efter åtta veckors frånvaro...

Under dom här åtta veckorna har vi umgåtts med vänner, läst tusentals böcker om och om igen för vår vetgirige lille son, sått gräs på tomten, köpt bil, krockat med den gamla bilen, träffat familj och släkt, gått på begravning, välkomnat nya personer till världen, ringt till gud och alla människor angående träd, murar, geotekniska undersökningar, hus, grus och så vidare i all oändlighet.

Men mest har vi tittat på när vår son håller på att lära sig prata. Och det går vansinnigt fort. Han upprepar ord som om han aldrig gjort annat, men favoritorden är "bubbla", "pump", "Bella", "Walle", "Gabbe" och "dumper". Och mamma och pappa såklart.

På torsdag kommer huset, kan som sagt inte förstå vart tiden tog vägen...

fredag 30 juli 2010

Tio dagar, långa som tio år.

Det har tyvärr inte funnits så mycket tid till att blogga på sista tiden som ni märkt. Men för att sammanfatta de tio senaste dagarna:

1. Rio hade skyhög feber i fyra dagar. För att komplettera det så ramlade han ner för en trappa och landade på ett betonggolv och blödde i munnen. Sen fick han svamp på tungan och kunde därför inte äta på tre dagar. Nu mår han dock bra och är lyckligare än någonsin.

2. Eftersom vi inte fått någon dagisplats till Rio än så ringde jag barnomsorgsenheten som informerade mig om att alla barn i Eskilstuna fått en plats. Utom Rio. För där hade det blivit fel någonstans. Sådärja.

3. För att göra allt bättre så strulade det med trädfällning på tomten, det kan ni läsa om här.

4. Sen har vi varit i Uppsala och hälsat på Johanna, Peter och lilla 4-veckors Tilda som är alldeles, alldeles underbar! Jag skulle kunna äta upp henne om jag bara fick för hennes mamma och pappa, men dom ställde sig tveksamma till det förslaget.

5. Lunchat tillsammans med Christina, hennes bebis i magen, Ida och hennes bebis utanför magen. Fina vänner!

6. Vi har krockat med bilen då en annan förare glömde av högerregeln och inte kunde hålla i sär gasen och bromsen, vilket resulterade i tre halvchockade Svenssons och en paj bil.

7. Vi har varit i Parken Zoo med Gunhamres och Birgerssons. Vilket innebär sex vuxna och fyra barn av vilket tre barn alltid är på väg åt olika håll. Det är bara lilla Bella som håller sig på mattan. Rio älskade uppståndelsen så mycket att han sov till 07.25 av ren utmattning.

Så. Det var dom tio dagarna. Bilder för att bevisa en del av detta följer förhoppningsvis snart, inte i dag dock.


tisdag 20 juli 2010

Familjen.

Poolbad.

Filip gillar havrefras.

Och att vara i centrum.

Nästan hela familjen samlad.

torsdag 15 juli 2010

Begravning.

I morgon begravs min farfar. Mats och Rio följer inte med eftersom Rio har hög feber som dessutom inte blir ett dugg bättre av värmen.

Att gå på begravning är väl ingens starka sida och det är definitivt inte min. Det kommer säkerligen att bli en fin och varm gudstjänst, men döden blir så tydlig då. Att han är borta. Jag har fortfarande svårt att förstå det. Min farfar.

tisdag 6 juli 2010

Stockholm!

Fredrik, Marie och Filip har dragit på bröllopsresa och lånar ut sin lägenhet till oss, så i morgon drar vi till Stockholm och semestrar under semestern. Rio fattar ingenting, men hänger på ändå.

fredag 2 juli 2010

Bröllop!

I morgon är äntligen dags. I morgon gifter sig min bror med sin Marie i Sigtuna och vi lämnar Rio hemma med farmor och drar i väg på bröllop lördag till söndag. Vilken fantastisk upplevelse det är att gå på bröllop. Att se två människor lova varandra evig kärlek, att få vara med på en av deras lyckligaste dagar i livet.

I morgon är det kärlek hela dagen.

onsdag 30 juni 2010

Jag vill bort.

Att bo i lägenhet under sommaren är vidrigt. Balkongen hjälper inte ett dugg tyvärr. Nästa sommar ska jag njuta av varje sekund, att bara kunna öppna dörren mot baksidan och gå ut, sitta på altanen och grilla, Rio kan springa fritt på gräset utan att vi ska vara livrädda att han ska bli överkörd, eller ramla ner i nån å, eller kliva på glas eller allt annat som kan hända om man tittar bort i en sekund.

Att bo i lägenhet under sommaren är att vara instängd. Det är ett projekt varje gång man ska gå ut, man ska ha filt, solkräm, ombyte, mellis, leksaker, vatten, ännu mer ombyte med sig, och ändå har man alltid glömt något.

Det här blir sista sommaren i lägenhet.

måndag 28 juni 2010

Och om sorg...

I går dog min älskade farfar. Hans hjärta var inte bara stort och fyllt av kärlek till sin familj, det var starkt också. Det fortsatte att klappa trots att han själv kommit till den punkt att han kände sig färdig med livet och hade tagit sina farväl av dom han älskade. Men så i går somnade han in för sista gången.

Att sörja är så individuellt. Många säger att det är lättare om någon som är gammal och sjuk går bort, och det kan jag hålla med om. Men det tar inte bort sorgen och saknaden. Den biter sig fast och kommer inte släppa taget än på länge.

Jag har haft en otrolig tur som haft en farfar som levt tills han blev 94 år. Han har varit med på alla mina skolavslutningar, mina jular, sett mig ta studenten, firat min sjuksköterskeexamen, varit med på mitt bröllop och min sons ettårskalas.

Ett av mina tidigaste minnen i livet är när jag sitter i farfars knä framför pianot i Lundbacken och han sjunger "Tänk att få vakna" för mig. Jag minns hur det luktade i Lundbackens kök, hur det kändes att krypa ner i sängen som var bäddad med lakan och filt istället för påslakan, hur vattnet ur pumpen i trädgården smakade, den stickiga känslan i huden efter att ha hoppat i hö en hel eftermiddag.

Men framförallt, framförallt minns jag farfars starka armar när han kramade om mig varje gång vi sågs. Dom blev svagare och svagare dom där armarna, när åldern väl tog ut sin rätt.

Sista gången vi sågs sa vi inte särskilt mycket till varandra. Det behövdes inte. Vi har sagt allt genom åren, hur mycket vi betyder för varandra, hur mycket vi tycker om varandra. Och det känns skönt, att få ha sagt allt man vill säga, att inte behöva ångra ord som aldrig kom.

Han har alltid funnits där, min älskade farfar, men nu är han borta. Och jag sörjer.

söndag 27 juni 2010

Om glädje...

I onsdags kom hon äntligen! Eller äntligen och äntligen, hon kom precis på utsatt datum vilket jag tycker tyder på att hon är en smart liten tjej, Johannas och Peters dotter. Ännu en vän kan titulera sig mamma och börjar nu den underbara resan med barn!

Att leva med barn är att leva här och nu. Att leva med barn är att vara ständigt närvarande, att inte ens vilja titta bort en sekund från den där underbara lilla varelsen, för då kanske man missar något livsavgörande.

Tiden går så vansinnigt fort och man får aldrig igen den, så mitt bästa föräldratips till Johanna och Peter är att älska er dotter över allt annat varje dag, och berätta det för henne gång på gång. Och det är ett tips som dom egentligen inte alls behöver, eftersom dom redan insåg det från den sekund hon öppnade ögonen och såg på sin mamma och pappa för första gången.

Grattis älskade vänner till en underbar dotter!

torsdag 24 juni 2010

Avesta, här kommer vi!

Nu åker vi till Avesta och firar! Glad midsommar!

fredag 18 juni 2010

Så är sommaren här!

Från och med nu och åtta veckor framåt är jag en fri kvinna. Kombinerad semester och föräldraledighet ger mig denna lyx... Någon gång i augusti är jag tillbaka på jobbet (har inte riktigt koll på när faktiskt) och fortsätter det som kallas arbetslivet. Känns inte riktigt som om jag har jobbat så länge sen mammaledigheten...

Nästa vecka väntar klippning, byggsamråd (då underbara, gravida Christina är barnvakt till en överförtjust Rio), tennisdebut och sedan avfärd mot Avesta för midsommarfirande i Dalom.

Vi är ju som jag tidigare skrivit sex tjejer som hållit i hop sen Avesta-tiden (Rebecca måste tyvärr räknas bort härifrån eftersom hon envisas med att bo i Sydafrika - flytta hem för guds skull!), och planen är att vi (med respektive) ska ses på midsommar, vilket ska bli så fantastiskt underbart!

Johanna och Peter kommer tyvärr inte, men har den bästa ursäkten i världen. Deras lilla dotter är planerad att komma till världen under midsommarhelgen! Jag avundas Johanna som ska få vara med om det mest fantastiska (och samtidigt sjukt onda) i hela världen. Snart, mycket snart, kommer en ny person till världen. Och världen blir en älskad person rikare.

torsdag 17 juni 2010

Lisa!


De fantastiskt fina flickorna Eriksson/Karlsson.



Anders och Rio fick sysselsätta sig själva medan jag klämde på Lisa.

fredag 11 juni 2010

One down, four to go...

2010 är ett alldeles fantastiskt år! Det är året då fyra av mina underbara vänner väntade/väntar
barn. Ida har för fem dagar sen fått sin lilla Lisa. Och i midsommar är det dags för Johanna, i augusti för Christina och i september för Linda (som dessutom slår till på tvillingar).

Fem barn på fyra vänner är inte illa. Och dessa efterlängtade, redan oerhört älskade barn kommer att växa upp med de finaste föräldrar som finns.

Jag blir bebissjuk bara jag tänker på det... Nästa vecka ska jag få andas in Lisas fantastiska bebisdoft, och snart är det dags för nästa...

tisdag 8 juni 2010

Ännu ett mirakel har skett!

Nu har äntligen lilla Lisa kommit till världen och Idas och Anders underbara resa med ett barn har påbörjats! Att få hålla en alldeles ny bebis i sina armar och blicka in i dess ögon för första gången är ett under i sig. Att känna igen sig själv i dess drag och att få inandas den ljuvliga doften av bebis, det är lycka på jorden!

Grattis Ida och Anders, och välkommen lilla Lisa!

tisdag 1 juni 2010

Inget efter jobb på grund av jobb...

Missar en after work med fina kollegor på torsdag pga jobbet. Fan också att jobbet ska komma i vägen för after worken... Eller hur var det nu?

torsdag 27 maj 2010

Kakel...

Det börjar likna ett skämt det här. I dag fick vi veta att vi måste byta kakel i köket igen. Det första vi valde var tydligen svårt att få snyggt i kanterna så vi fick välja ett nytt. Och det nya vi valde (som dessutom kostade 11 200 kr mer, vilket vi givetvis hade missat) blir inte heller snyggt i kanterna. Så i morgon ska vi välja ut ett tredje alternativ (förhoppningsvis lite billigare den här gången). Så kan det gå.

onsdag 26 maj 2010

Om livet som bara ramlar på i sin egen takt.



I dag är det min älskade farfars födelsedag. 94 år har han hunnit bli och det firades med pompa och ståt i Enköping. Rio sänkte medelåldern på gästerna ganska rejält vågar jag påstå.

I 94 år har min farfar funnits på denna jord, han har sett tiderna förändras, han har levt under två världskrig och han har de senaste åren fått inte mindre än fyra barnbarnsbarn. Och jag vill gärna tro att det är kärleken till sin familj som har hållit honom vid liv så här länge. Det, och hans familjs kärlek till honom.

I 29 år har han varit min farfar, han har lekt med mig, sjungit för mig, stöttat och tröstat genom åren. Det är så mycket jag vill ge tillbaka till honom och jag hoppas att han förstår vad han betytt för mig. Eller rättare sagt, jag vet att han vet.

Stort grattis till dig farfar!

lördag 15 maj 2010

Första steget mot flytt...

120 dagar kvar till flytten. Vi förberedde oss i går genom att rensa ut vindsförrådet. Herregud vad grejer man samlar på sig. De flesta skulle tycka att rensa ur förråd och packa ner grejer i flyttkartonger är helvetet på jorden, men för mig var det en upplevelse (den enda som förstår mig tror jag är Johannas Peter). Jag är oerhört förtjust i att slänga grejer som jag inte använder...

onsdag 12 maj 2010

Och går och går och går.



Lilla tuffeln!

Han går!

Vi har haft det på känn i ett par veckor nu. Vilken dag som helst har vi sagt till varandra. Och i går tyckte Rio att det var dags han med.

Han ställde sig upp och gick. Och i och med det tog han inte bara sina första stapplande steg i livet, utan även de första stapplande stegen mot självständighet.

Jag förstår inte riktigt när det här har hänt? När blev han en egen liten person med en alldeles egen (stark) vilja? Det var ju bara här om dagen han låg i min famn, hjälplös och beroende av mig på alla sätt och vis.

Men nu... Nu äger han världen och stolpar självsäkert omkring på egen hand.

Min lilla, lilla pojke, vad mamma är stolt över dig!

söndag 2 maj 2010

Filip!


Gunhamres ställde in på grund av sjukdom, men familjen Björklund/Näslund med Filip i spetsen fyllde deras plats med bravur. Än så länge har kusinerna kanske inte så mycket utbyte av varandra, men om några år kan det gå vilt till misstänker jag.

måndag 26 april 2010

Helgen som gick.

Så hände det till slut. Första nattningen av någon annan än mamma och pappa och därmed första steget mot självständighet för den lille. Om man nu ska hårdra det.

I lördags gick vi ut med Johan och Carro och åt middag på Tingsgården och sen vidare till HåPe´s. Vi hade det underbart trevligt och fick känna oss ansvarslösa tillsammans en hel kväll. Och dessutom fick vi sova ut i söndags.

Min mamma och pappa höll ställningarna på Intagsgatan under tiden och både nattningen och resten av natten gick utan problem. Mats och jag sov i övernattningsrummet i porten bredvid.

Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för hönsmamman.

lördag 24 april 2010

Grattis världens bästa 32-åring!

I dag händer det! Mats fyller 32 år och ska firas ordentligt. Jag tror att han ska få slippa byta bajsblöjor i dag, det får bli min och Rios present. Vi kanske hittar på något annat också, vi får se.

fredag 23 april 2010

En fredagkväll på Intagsgatan.

Lagar moussaka och dricker ett glas rött. Har det ganska bra får man väl säga. Eller nej, inte ganska bra. Har en underbar man, världens finaste pojke, fast jobb, hus på gång, utgång i morgon med roliga vänner. Inte ganska bra, fantastiskt bra!

Och i morgon fyller den underbare mannen 32 år. Gammal som gatan och snyggare än någonsin. Inte illa pinkat.

onsdag 21 april 2010

Lägenhet och Christina.

I dag ska vi till mäklaren för att sälja lägenheten. Vågar inte riktigt tro att det är sant innan pappren är skrivna, så jag återkommer.

Christina kommer och leker med Rio under tiden, och det känns så himla bra att ha en så fin vän i stan och som dessutom Rio känner sig helt trygg med. Nu i slutet av sommaren ska Christina och Morgan få en egen liten bebis så då får Rio en ny lekkamrat! Som vi längtar efter den lilla!

måndag 19 april 2010

Tankar klockan 05.54.

Här sitter jag sen 05.15 och funderar. Har sovit dåligt i natt och när Rio trodde att han skulle gå upp (det skulle han inte visade det sig, han skulle somna om tydligen) så kunde inte jag somna om. Så här sitter jag och väntar på att få gå till jobbet. Härligt!

Min mamma sitter fast på Kanarieöarna pga av en vulkan på Island. Normalt? Nej, inte särskilt.

I går trollade Eija, Aija och Elsa för mig på jobbet. Det var korttrick, näsdukar som mirakulöst drogs ur ägg och vita kaniner i hattar. Ibland älskar jag verkligen mitt jobb!

Nä, nu ska jag göra mig klar för jobbet. Äntligen.

måndag 12 april 2010

Stockholm i mitt hjärta.

Först hälsade jag på det här underverket. Och han blir bara vackrare och vackrare.

Sen var det dags för nästa underverk, den här storlek större.

Och dagen avslutades med dessa två donnor.

torsdag 8 april 2010

Vilken helg!

Nu har uppladdningen inför helgen börjat. I morgon kommer Christina och Ida (två av mina fyra gravida vänner) hit och äter lunch. Ska bli så roligt, jag hoppas på massor med bebissparkar!

Och på lördag åker jag till Stockholm för att först hälsa på min brorson med föräldrar och sen festa loss ordentligt med Emma och Maria. Vi har försökt få ihop en helg i evigheter känns det som och nu blir det äntligen av. Ska bli sjukt roligt! Hej och hå.

onsdag 7 april 2010

Fina Linda!

Vi var i Avesta i går och träffade Linda och Mattias.

Och ännu en bild för Karins skull.

torsdag 1 april 2010

På gång!

Nu är vi en tomt rikare och en massa tusenlappar fattigare. I dag har vi betalat tomten, skrivit på några hundra papper till och dessutom gjort dom sista tillvalen till huset. I mitten av september är det inflytt och Rio kan knappt bärga sig!

onsdag 31 mars 2010

För Karins skull!

Soporna är alltid lika intressanta.

Hos mormor och morfar får man bada i diskhon. Mycket uppskattat av en ettåring!

tisdag 30 mars 2010

Nä...

Känner mig bara trött och ledsen för tillfället. Och vädret där ute gör det inte bättre. Går iväg och tränar och hoppas att det känns lite bättre efter det.

tisdag 23 mars 2010

?

Att leva med en ettåring är lite som att leka gömma nyckel varje dag. Han gömmer saker och vägrar sen berätta var han lagt dom.

Nyss stod han i hallen och mumlade för sig själv länge och väl med korta avbrott för pussar på sin egen spegelbild.

Jag undrar vad som sker inne i en ettårings hjärna?

torsdag 18 mars 2010

Bildbevis från ettårsdagen.

Dagen började 07.00 med lek.

Och fortsatte med lite mer lek.

Tårta är överskattat.

Lilla Bella uppvaktade.

Så här nöjd är man innan läggdags på sin födelsedag.

söndag 14 mars 2010

Rio 1 år!

Grattis älskade efterlängtade Rio på ettårsdagen! Nu blir det kalas!

lördag 13 mars 2010

Märklig!

Jag är mycket för att slänga saker jag inte använder. Har man inte använt det på ett par år så är det inte så troligt att man kommer att använda det i framtiden heller. Mats tänker inte riktigt likadant.

Var nyss uppe på vinden för att hämta en extra barnstol inför kalaset i morgon och blev då väldigt uppspelt över alla grejer vi ska slänga/sälja/ge bort inför flytten. Jag kan riktigt längta efter att städa ur förrådet och göra mig av med grejer... Normalt? Inte? Någon som är sugen på en ihopfällbar gästsäng? Ett skrivbord i bokfanér? Jeans i storlek 27-32? Nationalencyklopedin? Oj oj vad här ska rensas!

onsdag 10 mars 2010

Ett år närmare 30.

I dag fyller jag 29 år. Vilket egentligen inte är något att fira. Men det är min första födelsedag med Rio utanför magen, så den är ganska speciell ändå. För ett år sen satt jag, sex dagar över tiden, med en enorm mage och bara väntade på att något stort skulle hända. Jag fick vänta fyra dagar till, sen skakades världen om.

Under min uppväxt har alltid min mamma kvällen innan min födelsedag berättat för mig hur det gick till när jag föddes. Inga detaljer som tur är, utan mer om hur hon kände när jag kom upp på bröstet, om vilken lycka det var att få träffa mig som hon längtat så mycket efter.

Hon fick sluta med den här traditionen när jag kom upp i tonåren eftersom det då var såååå pinsamt att höra.

Men nu när det närmar sig Rios första födelsedag så inser jag ju att det kanske inte i första hand handlade om att informera mig, utan om att påminna henne själv om vilken fantastisk händelse det där var. Vilken oförställd lycka det var att få hålla sitt varma, efterlängtade barn i sina armar och att få viska "jag älskar dig" i ett litet litet öra. För det är vad jag tror att min mamma kände. Eftersom det var så jag kände. Och att genom att berätta det här för sitt barn, få barnet att inse hur älskat det är.

På lördag kväll ska jag ligga tätt tätt intill Rio, och berätta för honom om hur det var när han kom till världen.

Och nästa år fyller jag 30, och då kanske mamma ringer upp mig kvällen innan för att berätta om hur det var, när jag kom till världen. Och jag lovar att jag inte kommer att tycka att det är pinsamt.

tisdag 9 mars 2010

Vackrast!



Jag gissar att alla föräldrar tycker att deras barn är vackrast i världen, men rent objektivt sett så måste jag nog påstå att alla andra har fel. Det syns ju klart och tydligt vem som är vackrast i världen.

söndag 7 mars 2010

Dålig!

Eftersom jag uppenbarligen är helt värdelös på att blogga för tillfället (lovar bot och bättring) så hänvisar jag till min mans blogg för dom som vill veta vad Mats och Rio sysslar med på dagarna när jag jobbar.

tisdag 2 mars 2010

Det är på nätterna det händer.

Ibland vaknar jag på nätterna av att jag försiktigt stryker Mats över axeln i tron att det är Rios huvud. Underligt.

onsdag 24 februari 2010

Jobba jobba jobba.

Efter att ha varit borta från jobbet ganska länge så tar jag igen det med en sexdagars jobbvecka. A-turer i mängder. Härligt!

I morgon ska vi träffa vår mäklare igen och se vad som händer. Med tomten alltså.

lördag 20 februari 2010

Snöhelvete!

Det händer inte jätteofta, men då och då. Jag vill till Avesta. Vill vill vill. Fredrik, Marie och lilla Filip är hemma hos mamma och pappa, Rio och jag skulle ha varit där (Mats är på jobbfest), men snöhelvetet satte stopp och det gör mig ledsen. Riktigt ledsen faktiskt. Snöhelvete!

fredag 19 februari 2010

Nu börjar det!

Efter att ha tittat på 12 tomter (och sisådär 112 gamla hus) så var det väl på tiden. Nu är beslutet fattat, papper ska skrivas på och vi ska så småningom flytta in vårt nybyggda hus i Ängsholmen.

Vårt alldeles egna, där vi själva bestämt hur allt ska se ut och som är helt nytt och fräscht och bara vårt! Kan nog inte bli så mycket bättre får jag för mig. Ja, det skulle vara om det var gratis då. Och det är det inte tyvärr. Inte alls faktiskt. Men det är petitesser.

tisdag 16 februari 2010

Tillbaka!


Har äntligen blivit människa igen och det firar vi med en bild! Rio har redan lärt sig skriva sitt namn! Duktig pojke!

fredag 12 februari 2010

Viskningar och rop.

Jag börjar misstänka att det finns en ljusning långt där borta någonstans... Rösten är på väg tillbaka, men hotar ganska snabbt med att svika igen om jag är så dum att jag får för mig att jag kan prata. Så några väl valda ord här och där får jag nöja mig med.

Däremot vill inte förkylningen ge med sig och det börjar luta åt den längsta förkylningen i världshistorien. Otroligt tråkigt.

Men som sagt, en ljusning långt där borta...

tisdag 9 februari 2010

Total tystnad.

Jag gick till vårdcentralen med hopp om ett recept på hostmedicin och kom därifrån med totalt talförbud och sjukskrivning i en vecka. Akut övre luftvägsinfektion i kombination med rösttappning är tydligen inget att leka med och med hotet om att min stumhet kan bli permanent ringande i öronen så håller jag mig tyst.

Mår inte bra alls för tillfället...



Nu så.

Och värre och värre blir det... Ska till vårdcentralen nu i eftermiddag och hoppas komma därifrån med något kul recept.

måndag 8 februari 2010

Men åååååååh!

Det här börjar kännas som ett skämt. Fast det är inte roligt. Rösten blir inte bättre, snarare sämre. Fortfarande helt stum. Och hostan har blivit värre och förkylningen är tillbaka igen. Fick ju för mig att jag skulle hinna bli frisk till i dag, men icke. Stannar därför hemma från jobbet i dag igen (vilket jag verkligen hatar) och hoppas att det ordnar sig till i morgon.


söndag 7 februari 2010

Tystnad.

Har lyckats med konsstycket att vara nästintill stum under helgen. Har klarat av att viska, men inte mer än så. Och så har jag hostat sönder lungorna. Härligt det här!


fredag 5 februari 2010

Lite bättre.

Tillbaka på jobbet i dag och lyckades tappa rösten bakom nån patient eller nåt. Har inte hittat den och får därför inte prata här hemma för Mats som tycker att jag låter obehaglig. På jobbet försökte jag övertyga mina kollegor att det var en lite hes, sexig röst jag skaffat mig, men tydligen lät jag bara som en gammal kärring...

Det känns faktiskt riktigt riktigt roligt att jobba igen. Mycket (om inte allt) beror på mina fina kollegor (trots röstsågningen) som är guld värda. Inget är omöjligt och alla ställer upp vilket känns fantastiskt!

I morgon fyller mamma år och firar med att åka till Kanarieöarna med pappa. Hoppas dom får fint väder och firar ordentligt!

Och i morgon ska Carro och jag titta på Melodifestivalen och dricka vin, kul! Jag ser fram emot Dolph! Fatta - Dolph, kan inte bli coolare!

onsdag 3 februari 2010

Drar nåt gammalt över mig.

Sådärja. Hemma från jobbet med en helvetisk förkylning.

tisdag 2 februari 2010

Det är synd om oss...

Jag kände mig lite utanför i går kväll eftersom både Rio och Mats var förkylda, men det ordnade sig i dag. Nu är vi alla tre förkylda. Härligt!

fredag 29 januari 2010

Kan det vara så...

...att vi hittat drömtomten? Ja, just nu lutar det åt det. Ute i Ängsholmen har den legat och väntat på oss i flera månader utan att ge sig till känna förrän nu.

Det enda negativa vi kan se för tillfället (med själva tomten) är att det är aningen för långt bort (12 km från mitt jobb). Men det kommer alltid att finnas något som kunde vara bättre, och ett par km hit eller dit känns inte som en så stor sak.

Fördelarna är lite fler: den ligger i ett gammalt sommarstugeområde med lagom långt mellan husen. Relativt insynsskyddat i slutet på en återvändsgata. Det verkar vara ett lugnt område med en del barnfamiljer. Man behöver inte göra så mycket med själva tomten förutom att jämna till den lite. Och så den stora bonusen - det är 900 meter till Mälaren och en badplats. Känns inte så illa.

Men. Det finns alltid ett men. Den är lite för dyr egentligen. Så det är ingen idé att ropa hej. Tyvärr.

onsdag 27 januari 2010

För kort för torrt hår?

I dag trotsade vi snöstormen och gick till Vattenpalatset och badade hela familjen. När jag efter badet skulle torka håret så upptäckte jag att den väggfasta hårtorken satt väldigt högt upp. Jag är ganska kort, men inte extremkort. Men jag var tvungen att stå på en pall för att nå upp... Är alla andra badande i Eskilstuna 2.04 eller liknande? Kändes som om jag gick i lågstadiet igen...

måndag 25 januari 2010

Aj aj.

Rio är bäst på det mesta. Men något han inte är så bra på är att ta emot sig när han ramlar. Han slår därmed i huvudet ganska ofta. Vilket känns väldigt obehagligt. Har hört talas om att det finns mjuka hjälmar som barn kan ha om dom ramlar mycket. Kanske värt att kolla upp?

lördag 23 januari 2010

Det går inte!

Separationsångesten blev för stor! Det känns plötsligt helt omöjligt att skiljas från bloggen (som jämte Rio faktiskt också är min baby). Så jag erkänner att jag har usel karaktär, inte kan hålla mig till vad jag tidigare sagt och startar helt enkelt upp bloggen igen.

Året som gått har varit otroligt, men året som kommer blir också underbart. Fyra av mina fina fantastiska vänner väntar smått och kommer därmed att få vara med om en obeskrivbar lycka, och jag är så glad för deras skull! Dessutom har jag börjat jobba och husbygge står för dörren (eller nja, inte för dörren kanske).

En annan av anledningarna till att bloggen öppnar igen är att ibland är man med om underliga saker som man bara måste berätta för folk. Och bloggar är bra forum för såna grejer. Som det här:

I fredags var vi hos tandläkaren med Rio för information. Inget uppseendeväckande, borsta morgon och kväll, inga söta drycker och så vidare (Rio har för den delen åtta tänder för tillfället). MEN! Så släpper tandsköterskan bomben. Vet ni hur länge man ska hjälpa barnen med att borsta tänderna? Vet ni det? Gissa!

Tills dom är 12 år! TOLV!

Helt sjukt, eller hur? Jag menar, man börjar snart i högstadiet, står med ena foten innanför dörren till vuxenvärlden, kanske har kille/tjej. Och då ska mamma eller pappa komma och borsta tänderna på en! Det kan Rio glömma, han får borsta bäst han vill efter att han är typ sex-sju. Herregud, lite tilltro ska man väl ha till sina barn? Eller vad säger ni?

tisdag 12 januari 2010

Den sista texten.


I dag är det precis ett år sen jag började blogga. Och det känns därför passande att jag just i dag slutar blogga.

Under året som gått har vi varit med om det största av mirakel - Rio kom till oss.

Det är givetvis inte bara en dans på rosor att ha barn. När man står lutad över spjälsängen klockan 03.47 och försöker få en liten akrobat att somna om istället för att göra konster så känns livet inte så rosenrött. Eller när man står upp till armbågarna i blöjor och tvättlappar samtidigt som den lille tycker att det är läge att krypa i väg med stjärten i vädret för hundrade gången. Då har man haft roligare.

Men ändå. Vad är väl lite sömnbrist och lite frustration? Absolut ingenting när det kommer till kritan. För det räcker med ett leende från honom så har man glömt allt det jobbiga. Och det jobbiga är egentligen inte särskilt jobbigt alls om man tänker efter. Definitivt inte om alternativet är att vara utan barn.

Att bli förälder är det största man kan vara med om, det är jag övertygad om. Och jag är så oerhört lycklig över att få uppleva det här tillsammans med Mats. Den 14:e mars 2009 förändrades vårt liv för alltid.

Och nu fortsätter resan.

onsdag 6 januari 2010

Det går framåt.

Det roligaste som finns just nu i Rios värld är att ge bort saker. Och då säger vi tack tack och han svarar ta ta ta.

Annars fortsätter han träna på att ställa sig upp mot allt han får tag i (att det han tar tag inte är stabilt alla gånger spelar mindre roll). Att äta papper, småsten, damm och liknande står också högt i kurs.

Världen är en spännande plats.

söndag 3 januari 2010

Ibland är det inte som man tror.

När jag var liten läste jag Tintin ibland. Och fram tills ganska nyligen trodde jag att Rackham den Röde hette Rackarn den Röde. Så kan det vara.

http://www.seriesam.com/pc/tintin197412.jpg

lördag 2 januari 2010

Mamma!

Som om han kände på sig att vi har det lite jobbigt just nu så levererades ett "mamma" i dag. Det behövdes för att lysa upp en annars ganska mörk tillvaro med mycket skrik och gråt kvälls- och nattetid. Lilla hjärtat!

fredag 1 januari 2010

1:a januari 2010.


År 2009 är slut och det har varit det bästa året i mitt liv. 2009 var det år då något enastående och mycket märkligt hände. En ny person kom till världen och Mats och jag blev föräldrar.

Efter en lång väntan så kom han äntligen. Rio Elias Walter Svensson. Han har förändrat hela vår värld och visat oss vad sann kärlek är. Nu är vi plötsligt tre och livet har aldrig varit bättre.