Han går!

Vi har haft det på känn i ett par veckor nu. Vilken dag som helst har vi sagt till varandra. Och i går tyckte Rio att det var dags han med.

Han ställde sig upp och gick. Och i och med det tog han inte bara sina första stapplande steg i livet, utan även de första stapplande stegen mot självständighet.

Jag förstår inte riktigt när det här har hänt? När blev han en egen liten person med en alldeles egen (stark) vilja? Det var ju bara här om dagen han låg i min famn, hjälplös och beroende av mig på alla sätt och vis.

Men nu... Nu äger han världen och stolpar självsäkert omkring på egen hand.

Min lilla, lilla pojke, vad mamma är stolt över dig!