tisdag 31 mars 2009

BVC nr 2.

I dag har Rio och jag varit på BVC för vägning (3935 g) och mätning (54 cm). Passade samtidigt på att ta en lite längre promenad i det underbara vårvädret!

När jag lagt ner Rio på skötbordet så tittade han på sköterskan Inga-Lill och log stort, varpå hon blev imponerad och bedömde honom som ett väldigt socialt barn. Mamma blev såklart löjligt stolt.

Det verkar som om han fått en ögoninfektion (riktigt kletigt i ögonen) så nu ska vi ge honom ögondroppar morgon och kväll. Det gillade han inte kan jag säga, utan svarade med att knipa igen så gott han kunde. Men det hade han inget för, mamma och pappa är starkare och envisare.

Nu: dusch.

måndag 30 mars 2009

Barntankar.

Undrar hur lång tid det tar att vänja sig vid att ha barn? Att lära sig sitt barns signaler, vilket skrik som betyder blöjbyte, matning, trötthet osv? Får för mig ibland att vi börjar kunna tyda lillkillens signaler, men då får han för sig att byta stil helt.

I går betedde han sig mycket märkligt. Han åt fem minuter och sov 20-30 minuter. Sen åt han fem minuter och sov i 20-30 minuter. Hela dagen. Verkligen hela dagen. Vi fattade ingenting. Jag bävade inför natten, tänkte att det här kan inte sluta bra. Vid 00.30 var jag nära att ge upp. Som tur var har jag en underbar, fantastisk man som inte var i närheten av att ge upp. Han och Rio lämnade sovrummet och gjorde vad det nu är de gör för att Rio ska bli lugn, sen sov Rio fint i sin säng med bara två vändor med mat och blöjbyte under natten.

Och jag fattar ingenting. Mats gör nåt som får honom lugn och nöjd när jag inte lyckats hur jag än gör och det känns så bra! Jag är så full av respekt inför de kvinnor som är ensamstående med spädbarn (ja, barn överlag), hur orkar de?

För hur mycket man än älskar sitt barn, hur länge man än väntat och längtat så blir man trött. Obeskrivligt trött ibland. Och då är det löjligt skönt att vara två. Min Mats. Min Rio.

lördag 28 mars 2009

Problem med humöret.

Kl. 14.20 kom dom. Som kompensation hade de med sig kinamat till lunch. Fredriks humör när han är hungrig har aldrig varit det bästa, men i dag måste ha varit rekord. Marie berättade hur han skrikit och slagit på bilen i ilska när de skulle tanka eftersom det inte riktigt gick som han ville. Mannen i bilen bredvid hade tittat frågande på Marie, som om hon behövde hjälp med den där galningen som bankade på bilrutan...

Som alla andra som träffat Rio tyckte de att han var fantastisk. Inget konstigt med det, det är han ju!

Sitter nu och kollar på kvalmatchen. Sverige är inte så bra framåt. Inte så bra alls faktiskt. Portugal däremot är bra. Synd att man inte är portugis.

Morbror och Marie!

Vi väntar nu spänt på att morbror Fredrik med fästmö Marie ska komma till Intagsgatan för ett besök. De skulle ha kommit ca 12-13. Detta sköts upp till 13.30. Nu är hon 13.50. Spänningen stiger...

fredag 27 mars 2009

Biltur och sång!

I dag har Rio åkt bil för första gången. Han sov sig igenom hela upplevelsen.

Den här natten var lite bättre än föregående. Eller mycket bättre skulle jag vilja påstå, han sov i flera tvåtimmarspass, skönt!

När han har svårt att komma till ro sjunger vi för honom, japp, jag sjunger! Det trodde jag aldrig om mig själv... Oftast blir det "Jag ska måla hela världen", den sjöng mamma för mig när jag var liten och Rio verkar gilla den lika mycket som jag gjorde.

Dagarna går och jag vet inte vart tiden tar vägen...

torsdag 26 mars 2009

Sömnbrist och bad.

I natt har Rio tyckt att det var en bra idé att vakna varje timme. Hans mamma tyckte inte att det var en lika bra idé. Han ville dessutom inte somna om vid några tillfällen efter matning och blöjbyte, utan ville ligga och prata. Det ville inte hans mamma. Efter 4,5 timmars sammanlagd sömn under natten var jag helt slut. Som de flesta småbarnsföräldrar. Mats tog över vid 06.30 och jag fick tre underbara timmars sömn i ett sträck.

Har funderat en del på det där med att dela på nätterna som många tycker att man SKA göra för att vara jämställda. Men jag tror inte riktigt på det. Eftersom Rio vill äta ca 20 minuter varje gång han vaknar på natten och på det ett blöjbyte som tar ca två minuter så känns det ju löjligt att väcka Mats för att han ska gå upp och byta blöja. Jag är ju redan vaken. Och om en av oss får sova på natten så är ju den utvilad på dagen och orkar med allt som ska göras då (matlagning, handling, städning, tvättning osv). Känns som att vi kommer att dela mer på nätterna när Rio inte vill äta lika ofta.

I kväll har han badat för första gången. Det gillade han inte! Kan bero på att det var lite för kallt i vattnet, men han var mäkta nöjd när han kom upp och blev invirad i ett stort badlakan. Vår lilla kille!

onsdag 25 mars 2009

BVC-besök!

I dag var BVC-sköterskan Inga-Lill här och tittade på Rio. Hon tyckte givetvis att han var vackrast i världen. Fast hon uttryckte sig inte direkt så, men det var uppenbarligen det hon menade.

Vi fick på eftermiddagen komma ner till BVC för att mäta och väga Rio och det visade sig att han väger 3650 g och växt till 52 cm! Vilken ökning på fem dagar! När vi vägde honom på neo vägde han 3396 g.

Så uppenbarligen går amningen bra och han får i sig det han behöver. I och för sig trodde jag inget annat eftersom han äter jämt, eller det känns som jämt i alla fall. Framförallt på nätterna...

måndag 23 mars 2009

72 N!

Kom på att jag vill hälsa till mina fina kollegor och extramammor på jobbet! Ni har varit med från dag ett på vår resa mot barn och har varit ett fantastiskt stöd hela vägen!

Känns som om jag inte jobbat på evigheter, och det dröjer ju ett tag tills jag är tillbaka :) Hoppas att det inte blir massflykt från 72:an under 2009, jag vill ha kvar mina kollegor!

Svårt att sova. Inte jag utan Rio.

I kväll har Rio svårt att komma till ro. Han är mätt, har ny blöja, har varit vaken ganska länge och är således trött och bör sova. Men icke. Han vill suga på ett finger. Inte amma, det har jag försökt utan resultat flera gånger. Ge honom napp tycker många gissar jag. Och det vill vi. Men eftersom vi haft problem med amningen i början så vill vi inte prova det innan vi pratat med BVC.

Dessutom finns det en massa rekommendationer angående napp som menar på att man ska vänta, helst ett par månader. Ja, då kan ju dom som skrivit det komma och stoppa in sitt finger i min sons mun några timmar. Fast nej, det låter äckligt, det kan ju vara nån som aldrig tvättar händerna...

När äntligen unge herr Svensson behagar somna tänkte vi börja titta på säsong ett av Melrose Place som kom med posten i dag. Kan bli spännande!

Rio min Rio!

Har precis kommit tillbaka från en liten promenad. Rio sov hela tiden och fortsätter med det i vagnen i hallen.

Jag har sjukt svårt att förstå att han är vår! Att ingen kommer att komma och ta tillbaka honom som om han bara vore till låns. Så kändes det nämligen på söndagsnatten, när han bara var ett dygn gammal. Han fick då flytta över till neonatalavdelningen medan Mats och jag snällt fick stanna på BB. Då kändes det som att de tog tillbaka honom och vad kunde vi göra förutom att gråta av ångest och oro? Det var de värsta timmarna i mitt liv... Sen klockan 06 på morgonen kom en sköterska och meddelade att "Er son längtar efter er", vi flög upp ur sängen och följde med in till neo där vi fick hålla vårt lilla knyte igen. Och nu vill jag aldrig släppa honom!

söndag 22 mars 2009

Mormor, morfar, farmor och farfar!

Nu har mor-och farföräldrarna varit här och hälsat på. Rio skötte sig exemplariskt, han var vaken hela besöket och tittade storögt på dessa nya människor. Hans mamma skötte sig kanske inte lika exemplariskt av olika anledningar. Men jag har ju träffat dom förr, så det gör inget.

Kärlek!

I natt har Rio sovit så fint i sin säng, bara vaknat varannan timme för att äta. Inget skrik utan bara mat och sen somna om. Underbart, men så är han ju ett litet underverk också. Just nu sjunger Mats för honom inne i badrummet medan han tvättar och klär på honom. Mina killar! Jag älskar dom så mycket så att hjärtat svämmar över!

Nu ska vi gå ut och gå en sväng, sen måste jag lägga mig och vila för att ladda inför besök. Bilder kommer att läggas ut i kväll!

lördag 21 mars 2009

1 vecka gammal!

I dag fyller vår lilla Rio en vecka! Vet inte vart tiden tar vägen. I min värld existerar för tillfället bara Rio, Mats och jag. Vi lever i en liten bubbla, om vi hade varit kända hade stått om Svenssons babylycka på löpsedlarna.

Att bara få koncentrera sig på familjen och försöka landa i det här nya tar upp all min tid, samtidigt som jag försöker återhämta mig från förlossningen.

Vi vet att det är många som vill komma och hälsa på Rio, men det dröjer nog lite till innan vi orkar ta emot besök. Undantaget är mor- och farföräldrarna som kommer i morgon för att titta på den lille.

Det är underligt hur annorlunda han ser ut nu mot när han föddes. Då var han rödfläckig i ansiktet och väldigt svullen, framförallt under ögonen. Läkaren kunde inte ens undersöka ögonen eftersom de inte gick att öppna. Nu har svullnaden gått ner och han har normal ansiktfärg. Han var supersöt då och ännu vackrare blir han för varje dag som går.

Tack för alla hälsningar här på bloggen, kort, blommor och presenter ni skickat, det värmer!

fredag 20 mars 2009

Rio Elias Walter Svensson!

Här kommer en första bild av vår son i hemmet, när han fortfarande sover lugnt. Några timmar senare fick han ett vredesutbrott utan dess like (hittills). Vad han ville var helt omöjligt att säga, men efter ca 15 minuter var det över och han kunde äta och somna om.

På förmiddagen var vi tillbaka på neonatalavdelningen för utskrivning och läkarkontroll. Allt såg bra ut och nu kan vi njuta av det helt nya livet. Nu har han sovit så fint i en och en halv timme och han är det vackraste som finns! Och det säger jag helt objektivt!

torsdag 19 mars 2009

Och plötsligt är inget detsamma mer...

Världen vändes upp och ned i lördags. Jag vet inte om ni märkte det? Klockan 23.47? Då kom vår efterlängtade son till oss och en ny resa i livet började. Och det går inte att förstå. Det går bara inte att förstå. Känslorna stormar inuti, jag vet knappt vad jag heter eller vem jag är.

Det jag vet är att jag älskar vår son något så obegripligt mycket, och att han är det vackraste, finaste och bästa som finns. Hans pappa delar förstaplatsen och jag har de senaste dagarna haft svårt att förstå vilken tur jag har som är gift med Mats, den mest underbare mannen i världen.

I dag kom vi hem från sjukhuset. Vår sons första dagar i livet har inte varit en dans på rosor tyvärr, men nu mår vi bra alla tre och njuter av att vara hemma.

Och nu är vi alltså tre...

tisdag 17 mars 2009

Kvar på sjukan.

Maken Mats rapporterar här på sin fantastiska hustrus favoritblogg:
Vi är fortfarande kvar på sjukhuset eftersom vår lille pojke hade dåligt blodsocker häromdagen, han har haft dropp vilket hjälpte. I går kväll stängdes droppet av helt och nu väntar vi bara på att han ska komma igång rejält med amningen. Han har ju varit så trött av att ha lågt blodsocker.
Vi hoppas komma hem i morgon eller på torsdag, annars kommer vi senare om det är så. Vi har ingen brådska utan njuter av att ha skapat ett nytt liv.
Han är världens vackraste barn och end of discussion.
/Mats

Justja, barnet kom i lördags klockan 23.47 och vägde 3515 gram. 0,51 meter lång var han också!

fredag 13 mars 2009

+9 dagar!

Nu sitter jag på sjukhusets café och väntar på att värkarna ska sätta i gång. Underlig känsla! I morse var vi ju in till förlossningen för tillväxtkontroll, och eftersom fostervattnet minskat så tyckte läkaren att förlossningen bör sättas i gång. Sagt och gjort, nu är det bara att vänta. Men en helt annan sorts väntan, nu vet vi att inom ett par dygn kommer vi att bli tre!

Det första jag hörde när vi visades in på förlossningsrummet var en bebis som skrek i rummet brevid. Den hade precis kommit till världen och det kändes som en underbar start för oss! Att direkt få höra att här, här där vi är, kommer det nya personer till världen, och alldeles snart kommer vår älskade, efterlängtade bebis till oss!
Nu är det inte långt kvar…

torsdag 12 mars 2009

+8 dagar!

Var på förmiddagen hos barnmorskan för sista gången. Hon konstaterade att bebisen fortfarande är ruckbar och att den inte vänt huvudet åt sidan som den ska. Hon tror inte att den blir fixerad förrän värkarna sätter i gång. SF-måttet hade dessutom minskat, vilket kan bero på att bebisen ligger annorlunda mot förra gången eller att det var en annan barnmorska som mätte för en vecka sen. Men eftersom jag nu är i vecka 41+1 så tyckte hon att detta ska kollas upp, så i morgon bitti ska vi till förlossningen för CTG och ultraljud. Beroende på hur det går i morgon får vi en ny tid på förlossningen för igångsättning nästa vecka.

Känns lite... ja, jag vet inte, obehagligt, oroligt? Säkerligen är det inget konstigt att SF-måttet minskat men det hade ju varit skönare om allt var precis som det ska. Däremot rör den sig som vanligt, om inte mer, och hjärtljuden var helt normala så det känns ju skönt.

Skönt dessutom att de hade en tid i morgon bitti så att vi inte behövde vänta hela helgen.

Tack till er som kommenterar och uppmuntrar (särskilt Rebecka eftersom vår situation liknar er mer och mer!), känns skönt att ha lite stöd från folk omkring!

onsdag 11 mars 2009

+7 dagar!

Japp, en vecka efter utsatt datum och inga känningar att något skulle vara på gång. Tanken var ju att bebisen skulle komma lagom till våren, och tittar man ut och ser all snö så förstår man varför den väntar lite till... Jag kan hitta massor med anledningar till att det dröjer...

I kväll är det match, United mot Inter. Kan bli hur spännande som helst. Och nu slipper jag en krånglande dator eftersom min Mats har fixat en till box. Nu har vi fem apparater och lika många dosor i vardagsrummet. Hur många sladdar det finns på baksidan av tv-bordet vill jag inte tänka på.

I morgon ska vi till barnmorskan och då får vi förhoppningsvis en plan på hur det ska gå till närmaste tiden. I Stockholm får man tydligen åka in på kontroll på förlossningen i vecka 41+3 för att kolla mängd fostervatten, flöde i navelsträngen osv. Vet inte hur det är här i E-tuna, men man ska ju sättas igång efter 14 dagar har de sagt, så nåt borde dom ju vilja kolla innan?

tisdag 10 mars 2009

Tack ni fina människor!

Mats for nyss upp ur soffan och höjde näven i vädret, han tippade rätt förste målskytt i matchen Juventus-Chelsea. Han vet inte hur mycket han vann, men det är äran som är viktig förklarade han. Han är så fin min man. Finare och mer underbar än han förstår själv.

Trots att det inte är en så kallad stor födelsedag att fylla 28 så har jag blivit ordentligt uppvaktad av familj och vänner. Tack alla ni som hört av er på ett eller annat sätt, det värmer! Jag är så glad över att ha så många omtänksamma människor omkring mig!

Under tiden Mats har varit sjuk har vi tittat på nio filmer. Nio filmer, smaka på det ni! Och bara två av dem har varit ganska daskiga, de övriga riktigt bra.

Drömde här om natten att Maria och jag var i Spanien på semester. Vi köpte en jättefin och jättedyr soffa som vi skulle ha på hotellet under veckan vi var där. När vi skulle åka hem så kom vi på att vi måste ta med soffan, vilket var dumt av flera anledningar. För det första så skulle det bli skitdyrt med frakten. För det andra så hade jag nyss köpt en soffa i Sverige och Maria hade precis beställt en ny. Så ingen av oss behövde en soffa egentligen. Smart då att köpa en i Spanien...

+6 dagar och 28 år!

I dag fyller jag 28 år. När man är 28 år är man verkligen vuxen, fråga Emma, hon vet. Inte för att det är någon som helst skillnad från i går, det känns som om att jag blivit vuxen i siffror men inte i huvudet.

Mats mår lite bättre i dag, så nu kan bebisen få sätta igång sin kamp för att komma ut till oss!

måndag 9 mars 2009

+5 dagar!

Mats är fortfarande förkyld, jag är fortfarande gravid. Så kan det vara hos familjen Svensson.

Börjar tycka att det är lite tråkigt nu. I och för sig skönt att ha Mats hemma nu när tiden går lite långsammare än förut, men jag skulle nog föredra att han fick vara frisk och på jobbet i stället. Nu blir jag nervös och stressad vid minsta lilla sammandragning, vill ha en frisk man med mig till förlossningen!

Pratade med farfar här om dagen. Han verkar trivas bra på korttidsboendet. Av någon anledning så har han börjat höra fruktansvärt illa den senaste tiden så samtalen blir lite... annorlunda... Hur som helst låter han pigg och han väntar och väntar han med!

söndag 8 mars 2009

När jag var 12-13 år...

...så dansade jag faktiskt, tro det eller ej! På den tiden fanns Folkets hus kvar i Avesta och där spelade dom såna här fantastiska låtar. Vilka minnen, eller hur tjejer?

+4 dagar!

Mats har blivit ännu mer sjuk, stormförkyld som det kallas, så bebisen kan fortsätta vara kvar i magen ett par dagar till. Den kanske anländer som den bästa födelsedagspresenten nånsin nu i veckan?

Nu har det börjat snöa igen. Är så sjukt trött på vinter och kyla. Får inte igen jackan längre så nu kan jag inte vara utomhus utan att frysa ihjäl om magen. Och inga kläder passar längre heller och nu är ju inte direkt läge att köpa nya...

Det var dagens gnäll, nu kan det bara bli bättre!

lördag 7 mars 2009

Tekniker?

Nu har dom roligt på Djurgården, de overallklädda skojarna. De spelar så hög musik så att det dunkar i hela huset. Och nyss var det tre stycken filurer som uppförde en synkroniserad dans inför publik. Kul. Skoj. Jag gillar det. Fint att dom spexar.

+3 dagar!

Mats är fortfarande sjuk, så vi har inte så bråttom med barnafödandet. Kan vänta ett par dagar till (vilket i och för sig inte är upp till oss, men man kan ju få inbilla sig det...).

I dagens Folket finns en bra krönika, läs den!

fredag 6 mars 2009

Kommer ni ihåg den här?

Det är inte SÅ många år sen man tyckte att Jordan var sjukt sexig i den här videon! Skrattar så jag gråter när jag ser den nu!

+2 dagar!

Nä, ingen bebis på gång verkar det som...

Mats är hemma sjuk från jobbet i dag, och jag ska strax ner i tvättstugan. Sen blir det film i soffan under dagen.

torsdag 5 mars 2009

100 inlägg!

Det här är det hundrade inlägget på bloggen och det firas med två bilder från i dag! Så här tjock är jag numer!

Underbar vs stenansikte.

Vår underbara barnmorska Lotta var inte där i dag, hon har de senaste dagarna varit på förlossningen på studiebesök. Så om bebisen kommit på utsatt tid kunde vi fått ha Lotta med under förlossningen, vilket hade varit kanon. Men man kan inte få allt tyvärr...

Istället träffade vi stenansiktet Karin som konstaterade att bebisen är ruckbar, nästan fixerad, vilket känns skönt.

Efter det var vi och fikade på Wayne´s och nu ska jag bara ligga i soffan resten av dagen.

+1 dag!

Näpp, det blev ingen bebis i går... Så medan Mats börjar räkna ner från 14 dagar (sen sätts man igång) så räknar jag upp istället. 

Pratade med min bror i går, han tycker att det är löjligt med bloggar. Och med MMS på nyfödda där det står saker om att "nu har vårt lilla mirakel kommit". Min bror är lite coolare än alla andra... Hans förslag på vad man ska skriva när man fått barn var "nu har universums härskare kommit". Lika bra att sikta högt på en gång!

Får för mig att han blir lite mer blödig när han väl blir morbror vilken dag som helst. 

onsdag 4 mars 2009

Den som väntar på något gott...

...får vänta lite till.

I dag har jag gjort sånt där som jag inte orkar annars, tagit ett fotbad, filat fötterna, peelat kroppen, rakat benen, peelat ansiktet, lagt ansiktsmask, haft hårinpackning, filat naglarna och plockat ögonbrynen. Ja, i brist på annat...

I morgon ska vi till barnmorskan på eftermiddagen, kan ju alltid hoppas att bebisen fixerat sig nu. Innan det har jag tänkt städa lite och byta gardiner i köket.

På fredag ska jag byta sängkläder och tvätta och efter det är Mats ledig i helgen.

Det gäller att ha lite småpyssel inplanerat, annars går man bara och väntar och det kan man nog bli lite knäpp av...

Den största dagen av alla.

I dag är det tänkt att Mats och jag, efter väldigt lång väntan och längtan ska få träffa vårt barn. Vårt barn som ligger i min mage, som rör sig och sparkar och ger sig till känna varje dag, som för att påminna oss om vad vi väntar på. Och trots detta är det så abstrakt, ska vi få barn? Kan det verkligen vara sant att ens högsta önskan kan gå i uppfyllelse?

För många är barn något man skaffar när man tycker att det passar in livet, eller något som råkar hända utan att det var meningen. Jag vill tro att de flesta barn är välkomna, planerade eller inte, men så ser ju världen inte ut.

För oss är det här inget som råkade hända eller som vi enkelt valde att skaffa. För oss är det här ett mirakel. Något obegripligt. Något som fört oss närmre varandra och fått oss att inse vad livet handlar om, egentligen.

Det finns väldigt många par därute som vet precis vad det här handlar om, som vet att det inte är så lätt. Men det finns ännu fler som inte förstår, som aldrig varit i den här situationen. Mina tankar går i dag till alla dom som är som oss, som längtar och väntar på sitt eget mirakel.

Gå gärna in på Mats blogg i dag och läs om en pappas tankar om att få barn.

tisdag 3 mars 2009

Blandat.

Hittade både en filt och två kuddar på stan (eller vi hittade inte, vi köpte om man ska vara noga). Så nu ser vardagsrummet ut som ett nytt rum med hjälp av lite nya textilier som det brukar heta i inredningstidningar. Känner mig riktigt nöjd!

Hade rejält ont flera gånger på stan och trodde ett tag att det kanske var nåt på gång, men det gick över direkt när vi kom hem igen...

Kom nu precis hem från jobbet där vi diskuterat mig som sjuksköterska och medarbetare på 72 N bland annat. Blev en hel del prat om barn och annat med. Träffade Ida, Slavka och Merja också vilket var kul!

Nu ska vi snart laga lasagne och rå om varandra, jag och min man!

1 dag kvar!

I morgon gäller det! Fast det verkar som sagt inte vår lilla bebis ha förstått. Vi får se om det händer nåt under dagen. Enligt statistiken så föds bara 4 % på beräknad dag, så det talar ju emot att den 4:e mars blir den lyckligaste dagen i våra liv.

Nästa vecka fyller jag 28 och jag har alltid tänkt att jag ska få barn när jag är 28, så det kanske är det bebisen väntar på? Vem vet, jag kanske får den bästa födelsedagspresenten i världen?

I morse vaknade jag 04.30 och kunde inte somna om. Låg vaken och läste fram till 06.30. Skickade då faktiskt en tanke till mina kollegor som då förberedde sig för att ta rapport. Sen somnade jag om, glad över att jag slipper jobba...

I dag ska vi ner på stan och äta lunch och titta efter soffkuddar och en filt. Senare i eftermiddag ska jag upp till jobbet och träffa chefen, måste verkligen börja fundera lite över hur jag är på jobbet så att jag är lite förberedd.

måndag 2 mars 2009

2 dagar kvar!

Nu är det bara 2 dagar kvar till den planerade förlossningen. Något vår bebis inte verkar bry sig särskilt mycket om. Det är som Maria sa när det närmade sig för henne, det kanske inte blir nån bebis...

Nu kom min själs älskade tillbaka från en promenad i snöstormen. I dag har vi varit ute i Tuna Park och tittat på soffkuddar som ska matcha de nya gardinerna, men vi hittade inga bra så ett nytt försök får göras i morgon på stan.

Lägger till en bild då jag packar BB-väskan iklädd Marias tröja eftersom hon är mitt första fan :)

Gardinbilder!

Det är svårt, om inte omöjligt, att lägga ut fler bilder än två i taget på den här bloggportalen så att det blir snyggt (heter det bloggportal?). Inte heller Mats får till det som han vill, så det är inte bara jag som inte fattar, utan det är verkligen svårt. Därför delar jag upp bilderna lite. Måste påpeka att av tyget som blev över från gardinerna så sydde jag, hör och häpna, en duk! Mycket olikt mig...

Smyckeskrinet!


Så här tjusigt blev smyckeskrinet! Och min insats var nog mest påhittighet, inte pysslandet i sig. Inte så mycket egettillverkat uppenbarligen...

Ibland funderar jag på det här med inbrottstjuvar. De stjäl alltid smycken. Vad har folk för smycken hemma egentligen? Diamanter för hundratusentals kronor? Om nån skulle stjäla mina smycken så kan dom ju känna sig blåsta... Jag menar de är inte gratis, men så mycket är de inte värda att de skulle vara idé att stjäla dom. Fast som inbrottstjuv är man kanske glad för det lilla...



söndag 1 mars 2009

Lååånga gardiner...

Vi har inte fyra meter i takhöjd på Intagsgatan. Alltså är gardinerna på tok för långa och jag har ingen symaskin. Vilket i och för sig är lika bra eftersom jag verkligen inte gillar att sy med symaskin, men det var inte det det här skulle handla om. Utan att jag nu ska sitta och försöka justera längden genom att sy för hand, kan bli intressant.

Under dagen har jag fortsatt med projektet jag startade i går, och nu är jag klar. Jag har skapat ett nytt smyckeskrin med hjälp av lite tyg, en kartonggrej från Åhléns och plastgrejer från Clas Ohlson. Det hela började såklart helt annorlunda eftersom jag i ett infall fick för mig att jag kunde fixa ett helt på egen hand genom att vika kartonger, sy, klippa och klistra. Det gick givetvis inte eftersom jag inte är den pyssliga typen, så nu har jag satt ihop ett smyckeskrin av färdiga grejer, men jag är mäkta stolt! Det blev kanonfint, ska försöka med bilder på det med, men först gardinfix!

Hormoner?

Dagen började inte bra. Blev väldigt arg över att vi har fula tapeter och fläckar på väggen i köket. Sånt kan tydligen få mig att gråta numer... Mats räddade situationen genom att tvätta av väggarna så gott det gick, vilket gjorde att jag blev lite gladare. Sen fick jag panik över att vi inte skulle hinna handla innan Mats började jobbet. Det löste sig genom att vi handlar i morgon istället. Så enkelt kan det vara. Börjar tycka synd om Mats som lever med mig de här veckorna...

Har varit ner på stan en sväng och köpt nya gardiner till vardagsrummet. Ska strax stryka och sätta upp dem. Ska försöka få till en bild sen, men eftersom mitt minne inte är det bästa så är jag inte säker på hur man gör när man lägger över dem i datorn. Klurar lite på det.

Det här kan vara sista söndagen utan bebis... Märkligt...