Undrar hur lång tid det tar att vänja sig vid att ha barn? Att lära sig sitt barns signaler, vilket skrik som betyder blöjbyte, matning, trötthet osv? Får för mig ibland att vi börjar kunna tyda lillkillens signaler, men då får han för sig att byta stil helt.
I går betedde han sig mycket märkligt. Han åt fem minuter och sov 20-30 minuter. Sen åt han fem minuter och sov i 20-30 minuter. Hela dagen. Verkligen hela dagen. Vi fattade ingenting. Jag bävade inför natten, tänkte att det här kan inte sluta bra. Vid 00.30 var jag nära att ge upp. Som tur var har jag en underbar, fantastisk man som inte var i närheten av att ge upp. Han och Rio lämnade sovrummet och gjorde vad det nu är de gör för att Rio ska bli lugn, sen sov Rio fint i sin säng med bara två vändor med mat och blöjbyte under natten.
Och jag fattar ingenting. Mats gör nåt som får honom lugn och nöjd när jag inte lyckats hur jag än gör och det känns så bra! Jag är så full av respekt inför de kvinnor som är ensamstående med spädbarn (ja, barn överlag), hur orkar de?
För hur mycket man än älskar sitt barn, hur länge man än väntat och längtat så blir man trött. Obeskrivligt trött ibland. Och då är det löjligt skönt att vara två. Min Mats. Min Rio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar