I dag är det tänkt att Mats och jag, efter väldigt lång väntan och längtan ska få träffa vårt barn. Vårt barn som ligger i min mage, som rör sig och sparkar och ger sig till känna varje dag, som för att påminna oss om vad vi väntar på. Och trots detta är det så abstrakt, ska vi få barn? Kan det verkligen vara sant att ens högsta önskan kan gå i uppfyllelse?
För många är barn något man skaffar när man tycker att det passar in livet, eller något som råkar hända utan att det var meningen. Jag vill tro att de flesta barn är välkomna, planerade eller inte, men så ser ju världen inte ut.
För oss är det här inget som råkade hända eller som vi enkelt valde att skaffa. För oss är det här ett mirakel. Något obegripligt. Något som fört oss närmre varandra och fått oss att inse vad livet handlar om, egentligen.
Det finns väldigt många par därute som vet precis vad det här handlar om, som vet att det inte är så lätt. Men det finns ännu fler som inte förstår, som aldrig varit i den här situationen. Mina tankar går i dag till alla dom som är som oss, som längtar och väntar på sitt eget mirakel.
Gå gärna in på Mats blogg i dag och läs om en pappas tankar om att få barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar