måndag 23 mars 2009

Rio min Rio!

Har precis kommit tillbaka från en liten promenad. Rio sov hela tiden och fortsätter med det i vagnen i hallen.

Jag har sjukt svårt att förstå att han är vår! Att ingen kommer att komma och ta tillbaka honom som om han bara vore till låns. Så kändes det nämligen på söndagsnatten, när han bara var ett dygn gammal. Han fick då flytta över till neonatalavdelningen medan Mats och jag snällt fick stanna på BB. Då kändes det som att de tog tillbaka honom och vad kunde vi göra förutom att gråta av ångest och oro? Det var de värsta timmarna i mitt liv... Sen klockan 06 på morgonen kom en sköterska och meddelade att "Er son längtar efter er", vi flög upp ur sängen och följde med in till neo där vi fick hålla vårt lilla knyte igen. Och nu vill jag aldrig släppa honom!

9 kommentarer:

  1. Men åhh, han är ju så söt så jag inte vet vad.. Helt otroligt! Vill ha..!

    SvaraRadera
  2. Men du har ju en egen! Fast i storlek större :)

    SvaraRadera
  3. Ja det har jag ju. :-). Men jag vill ha honom i min famn... en stund. om jag får.

    SvaraRadera
  4. men ååååh så söt, och så lik sin mor!!

    /Emma

    SvaraRadera
  5. Helt underbar! Längtar tills vi får en...nu blir man mer sugen. Puss på er

    SvaraRadera
  6. Dom är för underbara dom små liven, man kan liksom inte sluta titta på dom :-)
    Nog är det en liten mini mats tycker jag.
    Jätter grattis igen.

    SvaraRadera
  7. han är mamma upp i dagen! så himla söt!!!

    SvaraRadera
  8. Lilla Rio, så sjukt fin!!!!! Skruttesnutt:) Vad vuxna vi blivit, känns som det inte var länge sedan vi jagade fladdermöss i er trädgård medan våra föräldrar söp till och åt fyllda paprikor i köket...
    När ni kommer in i vardagslunket sen får du hojta till så kommer jag och Tim och hälsar på. Stort grattis till familjen Svensson!

    SvaraRadera
  9. Gud va fin han är Frida. Den känsla du beskriver att de tog honom ifrån er, hände även mig. Jag blev kvar på uppvaket då Kalle och Elin fick komma till BB. Som tur var fick jag en spruta ketogan, så lite tid försvann i dimman. Puss .LOTTA Kamondi

    SvaraRadera