Snorigt på Intagsgatan....

Rio är förkyld. Inte roligt alls. Jag laddar för ännu en natt utan sömn.

Lyckat Stockholmsbesök!

Födelsedagsbarnet med föräldrar.

Peter och Rio leker.

Emma leker flygplan.

Johanna och Rio spanar.

Grattis Julian!

I går på babysimmet var vi bara tre familjer, vilket kändes märkligt eftersom vi brukar vara tio. Jag var mest nervös för att ledaren (kallas det så?) nu skulle se att jag inte kunde vända Rio från rygg till mage... Det var det första vi gjorde på babysimmet och det här var sjunde gången så man tycker att det borde sitta...

Strax ska jag packa in Rio och mig i bilen och åka till Stockholm. Julian Morsing fyller ett år i dag och bjuder på kalas. Vi ska sova hos Emma, så nu hoppas vi att hon är förtjust i lite tjoande framåt ettsnåret på natten!

Tänk att ett år redan har gått, det känns som i går jag fick meddelande från Maria att han äntligen hade kommit, två veckor efter utsatt datum. Fina lilla Julian som nu blivit stor!

Stackars barn.

Det är egentligen väldigt synd om små barn. När dom kämpat och kämpat och äntligen nått fram till den där fruktansvärt intressanta byrån så kommer en vuxen (vanligtvis mamman) och lägger tillbaka dom på filten en meter bort med ett käckt "men lilla gubben, hur hamnade du här?". Och då är det bara att börja om igen... Sådär håller vi på Rio och jag, dagarna i ända...

Vilken härlig dag!

Dagen började bra med att Rio vaknade och ville amma först kl. 05.00. Skönt tänkte jag, men då var pojken, pyjamasen och sängen sjöblöta av kiss. Blöj- pyjamas- och sängbyte, amning och sen somna om var planen. Men nej, dags för ett nytt blöjbyte, nu av den andra sorten. Och efter det en liten spya som grädde på moset.

Sen gick jag ut på en långpromenad som avslutades på Coop. Först när jag lassat upp mina varor på bandet såg jag vad jag faktiskt köpte. Två färdiga frysrätter och sju barnmatsburkar. Latheten personifierad...

När vi sen väntade på grön gubbe i korsningen så böjde jag mig ner över vagnen och jollrade och tjoade med bebisröst till en överförtjust Rio. När jag reste mig upp så såg jag att det står en tjej precis bredvid mig.

Sådärja, nu kan det bara bli bättre!

Barnlunch!

Det blev lunch på Åhléns vilket var barnvänligt och bra! Rio sov sig igenom nästan hela lunchen, medan Svea ägnade större delen av tiden till att försöka klättra ur sin vagn alternativt klättra över sin mamma. Nora tittade intresserat på och verkade tycka att det var ganska underhållande.

Min stora pojke håller på att natta min lilla pojke, sen blir det middag och efter det ska vi göra en två meter lång lista på saker man måste ta hänsyn till när man letar hus.

Hus hus hus!

Efter att ha fått lånelöfte på banken har vår husjakt intensifierats, men det är inte helt lätt, kolla här. Nu har vi kollat in ett hus på nätet som vi ska boka in en visning på, det ser lite ut som vårt drömhus både ut och invändigt faktiskt... Ute i skogen, men inte längre bort än en mil från stan, många rum, nytt kök och badrum. Panel och några tapeter får man bortse från...

I dag ska Marie, Åsa, jag och barnen ner på stan och äta lunch. Kan bli spännande! Rio är laddad!

Varför mage?

Nätterna med en bebis är alltid lika spännande. Rio ammar en gång per natt, men vaknar ett par gånger utöver det. Och när man då kommer in i hans rum och tittar ner i sängen så ligger han på mage med huvudet i fotänden och stånkar. Har ingen aning om varför han helt enkelt inte vänder tillbaka sig, men tippar på att han vänt sig i sömnen och inte är riktigt vaken... Så vi vänder på honom och då tar det två sekunder innan han somnar om. Lilla kärleken!

Tankar om föräldraskap...

Sen vi fick barn har jag funderat en hel del över det här med föräldraskap. Under åren har jag bråkat med min mamma en hel del. Mest när jag var tonåring, men vi fortsätter även nu att bråka. Skillnaden är väl att då handlade det om utetider, fester och liknande. Nu handlar det nästan alltid om samma sak, att hon vill hjälpa mig på alla sätt hon kan medan jag vill klara mig själv. Vilket är underligt, för som hon säger - hon vet att jag klarar mig, men hon är ändå min mamma och det är sånt mammor gör. Och det har hon ju så rätt i, det är sånt mammor gör - oroar sig för sina barn och önskar att dom ska ha det så bra det bara går. Och varför jag fortfarande, 28 år gammal, måste bevisa för henne att jag klarar mig själv är en gåta...

Något som mamma och pappa alltid sagt är att vad jag än gör, hur dumt det än är, så kommer de alltid att älska mig och ställa upp för mig, för det är det föräldrar är till för.

Och det är först nu jag förstår vad dom menar. Just nu behöver Rio oss mer än någonsin, han skulle inte klara sig länge i världen utan oss, och det kommer att dröja många år innan han inte behöver oss längre. Men den dagen, vilken ångest! Den dagen han säger att han inte har tid med oss, att han hellre vill göra andra saker än att träffa oss...

Kan man inte få stanna livet en stund?

Min kärlek!

I morse var jag på massage vilket var helt underbart! Måste göras om snart igen.

Sitter här i soffan och tittar på vår lille son som kämpar sig runt på golvet för att nå olika leksaker som jag spritt ut. Vilken energi! Jag blir alldeles slut bara av att titta på honom...

Han kombinerar rullandet och hasandet med att stoppa en tå eller två i munnen och däremellan så hojtar han de de de och da da da. Hjärtat bara smälter av kärlek!

Blandat.

I dag var vi full styrka på promenaden för första gången - åtta mammor och lika många barn. Vilken syn...

Rio ägnar numer dagarna åt att ta sig runt på golvet genom att hasa och rulla sig dit han vill. Att barnsäkra hemmet ligger inte så långt bort nu.

I morgon ska jag på massage på förmiddagen, ska bli sjukt skönt.

Helgen som gick.

Rio hittar nya sätt att leka med sitt babygym.

Hemligt samtal mellan Julian och Rio. Ingen av dom ville berätta vad det handlade om.

Men sen lånade Julian snällt ut sina leksaker till Rio.

Rio och farfar pratar allvar.

Sex månader!

I går blev vår lilla underbara son sex månader, tiden flyger iväg!

Nu är vi hemma igen efter ett dygn i Avesta. Vi hann med att träffa en massa folk som vanligt, bland annat söta lilla Bella Birgersson. Sötare tjej finns nog inte! Jämfört med henne så såg Rio ut som en gigant...

Nya jeans och en kofta blev resultatet!

Eftersom solen trist nog gick i moln så åkte Rio, Christina och jag ut till Tuna Park istället. Vi fikade och shoppade, mycket trevligt!

Snart är det dags för Rios kvällsgröt, sen blir det pyjamas, saga och godnatt för hans del. Själv ska jag nog fortsätta mitt OC-maraton.

Drömmar...

I går var vi på babysim igen och Rio älskade det som vanligt!

I natt drömde jag att min mamma var med på babysimmet istället för Mats och att hon gång på gång doppade ner Rios huvud under vattnet. Jag påtalade ett flertal gånger för henne att han inte verkade gilla det så mycket, men hon påstod att det hör till. Mycket märklig dröm med tanke på att hon inte är så förtjust i babysim just på grund av doppandet.

I dag blir det promenad med Christina i solen!

Åtta år senare går jag på babysång i pingstkyrkan - vem kunde tro det?

I dag är det åtta år sen attackerna mot World Trade Center. Känns helt obegripligt att det gått hela åtta år. Då jobbade jag med elbehandlingar på Ulleråker och hade precis separerat från Magnus. Mycket hinner hända på åtta år...

I dag var vi med mammagruppen i pingstkyrkan (japp, pingstkyrkan!) på babysång. I bakgrunden stod ett stort kors och ett altare, och eftersom jag inte är troende så kändes det märkligt. Det var en blandad grupp på barn mellan noll och fem år och det var kanske inte så lyckat. Men Rio hade Nora på vänster sida och Svea på höger så han var nöjd ändå. Sen ville Elsa gärna stoppa in sina händer i munnen på honom, men då satte han stopp, någon måtta får det vara.

Mycket att göra...

Sitter just nu och tittar på Rio som kämpar hårt för att nå en leksak han slängt iväg precis utom räckhåll. Stackars liten, det är inte lätt att försöka krypa för att sen upptäcka att man inte kan...

I dag har vi varit ute i solen med mammagruppen och i morgon ska vi gå på babysång. På lördag är det babysim, på söndag ska vi träffa Christina och på måndag åker vi till Avesta för att fira Rios sexmånadersdag med mor- och farföräldrar. På tisdag ska vi träffa lilla nya Bella och sen åker vi hem igen. Rio bara hänger på.

Berlin i bilder!

Mats och jag vid Brandenburger Tor.

Pyjamas på vid middag på Tapas y mas.

Tjusigt.

Förberedd för promenad.

Mina älskade pojkar!

Nä...

...det funkade inte, bilderna kommer senare...

Hemma igen!

All min nervositet för att Rio skulle skrika på planet kom på skam. Både dit- och hemresan gick alldeles utmärkt. Berlin var väl inte direkt någon rolig eller vacker stad, men huvudsaken var ju att komma bort och byta miljö, så vi hade det väldigt bra ändå.

Hotellet var fint, vi åt god mat, shoppade lite och tog det bara lugnt. Min förkylning gick över, men Rio och Mats har varit lite småförkylda tyvärr.

Tänk vad mycket tid man har till att bara umgås när man är bortrest. Ingen tvätt, handling, städning, matlagning, tv eller internet som tar upp ens tid. Underbart!

Bilder kommer i nästa inlägg eftersom blogger.com inte är så bra på det där med flera bilder och text i samma inlägg.

Kolla noga så kommer ni att se en hockeyfrilla i bakgrunden på en av bilderna.

Välkommen Bella!

I dag kom en helt ny person till världen, Walters lillasyster Bella! Vi längtar efter att få träffa syskonen Birgersson med föräldrar!

Ich bin ein Berliner!

Sitter i hotellbaren och väntar på maten, dricker en alkoholfri öl och har det ganska bra. Kan hitills konstatera att Berlin ofta luktar sopor, att det inte är en myt att tyskar har hockeyfrilla och att maten kom nu.

Berlin here we come! Kan inte tyska tyvärr...

Vi åker! Mats och jag mår bra, Rio var lite snorig i natt men verkar må bara bra nu, så om en timme bär det av! Först till Hotel Ibis där vi spenderar natten och sen vidare till Arlanda i morgon bitti där planet lyfter 07.20. Med en förhoppningsvis glad och nöjd 5,5-månaders bebis ombord.

Det är väl det jag är lite nervös för, att Rio skriker hela flygresan. Jag har förstått att sånt brukar uppskattas av medresenärer...

Men nu ser han så här glad ut över att åka till Berlin, han ser mest fram emot att se muren säger han.

Bättre? Nja...

Nä, inte särskilt mycket piggare i dag... Men mycket beror nog på att jag inte sovit särskilt bra i natt, Rio verkar ha drömt mardrömmar stackarn.

Men nu på förmiddagen tog jag igen det och gjorde som alla säger att man ska göra - jag sov när Rio sov.

Med lite Alvedon och nässpray så ska vi nog komma i väg till Berlin till slut.

Det är konstigt, när man sjungit hål i huvudet på sig själv under dagen så kan jag plötsligt komma på mig själv med att nynna Vad gör du lilla råtta för mig själv medan jag diskar på kvällen... Normalt...