Sömnrekord!

Nytt rekord i sömn är slaget! Rio somnade klockan 20.00 i går och vaknade för att äta först vid 04.00! Oj oj oj! Och jag var förutseende och gick och la mig vid 22.00, så jag känner mig utvilad, skönt!

Om en stund ska vi packa ner oss i bilen och åka till Avesta och i morgon firas min första mors dag som mor. Det ska firas med pompa och ståt av Rio!

Geniet Rio!

Lite ljusare inne nu. Städningen är nästan klar och lilla familjen har varit ute och gått en sväng. Vi pausade på kyrkogården och satt en stund på en bänk. Det är fantastiskt vackert där på sommaren!

Rio har nyss imponerat på sina föräldrar (som blev rörda till tårar) genom att greppa en tigerskallra, skaka om den och sen stoppa den i munnen! Det ni! Vilket geni!

Har börjat inse att man blir rörd och imponerad av de små sakerna i livet när man blir förälder... Det lilla blir plötsligt överväldigande stort.

Så i dag har min man, 31 år gammal, lärt sig gå igen och min son, 11 veckor gammal, lärt sig greppa och hålla kvar saker i handen. Vilken dag!

Slutkörd inuti.

Solen skiner ute men inne är det ganska mörkt. Känns som om det har varit för mycket på sista tiden. Mycket att göra hemma, mycket oro och alltför mycket tid spenderad på sjukhuset. Och än är det inte över med sjukhusbesök, jag ska dit på måndag morgon, Rio på torsdag morgon och Mats på torsdag eftermiddag. Sen hoppas vi slippa.

Nu ska jag städa och sen blir det nog en promenad i värmen.

Orange County!

Det blev en promenad med mammagruppen. Vi var fyra stycken som trotsade regnet och gick runt Vilsta, trevligt!

Mats jobbar, Rio sover och jag sitter och kollar på säsong 1 av The O.C. Det är grejer det!

Hela dagen spenderades på barnmottagningen.

Det blev inget mer bloggande i går kväll, Rio bestämde sig för att skrika en stund samtidigt som jag lagade mat och är man en hungrig liten bebis så duger inte pappa tyvärr. Sen var det ju Champions League-final. Som inte gick så bra. Men det trista slutet på matchen missade jag eftersom jag somnade. Mats är synnerligen besviken i dag, vilket han påtalar gång på gång.

Jo, tillbaka till i går.

Mellan klockan 09.00 och 15.30 var vi på barnmottagningen, med en kort paus för lunch här hemma. Klockan 11.00 fick vi träffa en läkare som gav beskedet att det kunde vara antingen ett bråck eller en lymfkörtel. Paniken steg, lymfkörtel = cancer i min värld. Men eftersom han inte var säker på sin sak så fick två andra läkare klämma och känna och de trodde inte att det var en lymfkörtel, men inte heller ett bråck. Så då var vi tillbaka på ruta ett.

Efter ett ultraljud och ännu en läkares klämmande och kännande så konstaterades det att det är en cysta Rio har, vilket inte är farligt! Varför han har fått den vet dom inte, men den kan antingen gå bort av sig själv, eller så får man tömma den på vätska. Vi har fått en tid nästa vecka för att kolla hur den ser ut då.

Så några ton har lyfts från mina axlar och ångsten är dämpad. Det sägs ju att man från den dagen man får ett plus på stickan oroar sig för sina barn, och det stämmer!

Trots fyra läkares undersökningar så var Rio på strålande humör, han skrattade stort och dom konstaterade att han verkade må oförskämt bra. Lilla killen, vilket charmtroll han är!

Om det slutat regna i eftermiddag så blir det promenad med mammagruppen, just nu ser det lovande ut.

Vill även tacka Åsa för de fina orden, de värmde!

Ingen fara med Rio!

Inget bråck, ingen lymfkörtel utan en cysta! Och om man ska ha en knöl så ska det vara en cysta som röntgenläkaren uttryckte det...

Inget farligt alltså och det känns så skönt!

Skriver mer senare, nu ska det duschas och sen lagas lite mat.

Sämsta mamman blev plötsligt 14 år igen.

Är nu hemma igen efter stadsbesöket. Det blev lunch på Thai Classic där Rio börjar bli stammis, personalen har följt honom sen han låg i magen.

Mötte efter det Sebastian Larsson och jag blev pinsamt imponerad. Mats blev inte lika imponerad eftersom han träffat och intervjuat Sebastian flera gånger. Men medan Mats pratade med honom och hans flickvän så stod jag som ett fån vid bilen och tittade på. Japp, jag är 28 år. Japp, jag är rätt patetisk.

Ringde nu på eftermiddagen till barnmottagningen eftersom vi upptäckt en knöl vid hans högra ljumske. Det kan vara ett bråck så vi ska upp till sjukhuset i morgon för att få det kollat av en läkare. Börjar såklart fundera över om det är det här som har spökat de senaste dagarna, att han haft ont av det förmodade bråcket? Fast i går och i dag så har han varit ganska nöjd. Och om han hade ont så borde det ju inte göra mindre ont av att bli buren? Hur som helst så känner jag mig som den sämsta mamman i världen, borde ha förstått att det kanske är ont han haft, borde upptäckt knölen tidigare, borde, borde, borde en massa saker.

Men nu är det som det är, vi får det kollat i morgon och jag får försöka dämpa min ångest på något sätt.

Försäkringskassan...

Det blev en fortsatt lugn kväll i går, den lille mannen somnade redan 18.30, vaknade 23.00 för att äta och somnade sedan om.

Just nu sitter jag i telefonkö till försäkringskassan för att fixa med semester och föräldradagar. De har upplyst mig om att jag har nummer 245 i kön, det är 20 minuters väntetid och att det är 84 handläggare som arbetar för att hjälpa mig. Jaha. Där ser man.

Har nu väntat i drygt fem minuter och då är det plötsligt 87 handläggare som arbetar för att hjälpa mig. Skönt.

Det räcker i och för sig med en handläggare för att hjälpa mig, inte behöver dom vara 87 stycken...

I dag hoppas vi på ännu en glad och nöjd dag från Rios sida. Vi ska ner på stan en sväng, och sen lutar det åt att ligga ute på en filt på Djurgården.

Största möjliga tystnad.

I morse slog Rio upp sina ljusblå ögon och bestämde sig för att inte vara ledsen längre. Skönt! Nu på eftermiddagen har han dock skrikit i ca 10 minuter, troligen av trötthet, så nu ligger han och sover. Vi hoppas att det är allt skrik för i dag. Annars har han varit på lysande humör, skrattat och pratat för fullt med sina gosedjur.

Trots fyra dagar av gnäll/skrik så ska vi definitivt inte klaga alltför mycket. Han somnar fortfarande före 20.00 och sover sen till ca 01-02, äter och somnar om direkt. Så nätterna fortsätter att vara lugna, och det känns ju skönt.

Under eftermiddagen var vi ute och gick en sväng med Christina och hundarna, härligt i det fina vädret! Rio tittade fascinerat på träden som rörde sig i vinden och gurglade förtjust i vagnen.

Nu är det balkonghäng som gäller!

Johanna med Rio!

Kom på att jag måste lägga upp en bild från när Johanna och Peter var här också!

Japp, fortfarande missnöjd.

Ännu en gnällig dag är till ända för Rio. Nu sover han lugnt och fint och ser ut som om han aldrig varit missnöjd i hela sitt korta liv.

Inga tänder skymtar, ingen förkylning i antågande, inget magont som det verkar, torr i blöjan, mätt i magen, utsövd och ändå är det något som inte stämmer för honom. Hoppas det snart går över för vår älskling!

Det kanske är så enkelt att han utvecklas för fullt, både mentalt och fysiskt och det är det som känns oroligt för honom.

I dag låg han på mage på en filt på golvet, och vips så vände han över sig till rygg! Han har ju gjort det två gånger tidigare, men då på soffan med lite lutning till hjälp. Men nu på ett icke-lutande golv. Jag blev mäkta stolt och hejade glatt på och då avfyrande han ett stort leende. Så det är inte bara gnäll på Intagsgatan, han tar rast från det då och då och skrattar och ler istället. Mer sånt tack!

Johanna och Peter. Och Rios stämma.

Att gråta och skrika i flera timmar tär på krafterna. Fråga vår son, han vet. Johanna och Peter har varit här och bevittnat det hela under dagen. Jättetrevligt besök, synd att det kantades av en hel del oväsen. Men lugn och fin blev han i Johannas famn när hon dansat honom till sömns. Att bli buren gillar han, men inte våra armar...

Ca en halvtimme efter att dom åkt hem så somnade han, troligen av utmattning, och sover än.

Häromdagen läste Rio och jag tidningen tillsammans. Mysigt!

Gnälligt...

Vi bor ihop med en gnällspik för tillfället, Mats och jag. Om han fick bestämma helt själv (Rio alltså) så skulle vi sitta och titta på honom eller bära omkring på honom precis hela tiden. Annars blir han gnällig. Skriker inte, men gnäller förorättat. Och hur mycket man än älskar och fascineras av sitt barn så vill man göra andra saker också. Som att gå på toa eller äta till exempel...

Nu har vi varit så bortskämda med att han varit på lysande humör all vaken tid de senaste veckorna. Bara gnällt när han varit hungrig eller det varit dags för blöjbyte, så nu fattar vi ingenting. Jag väljer att tro att han är i nån slags utvecklingsfas och att det kommer att gå över på några dagar.

Men han kan vara hur han vill och göra vad han vill, han är ändå den mest fantastiska, underbara och fina lilla killen i världen, och vi älskar honom så oändligt mycket!

I torsdags var vi ute i Tuna Park med Ida och Christina och fikade, väldigt trevligt! Johan Palm från Idol (?) var där och skulle uppträda så det var väldigt mycket folk, mest tjejer i nedre tomåren som såg ut som Johan Palm själv. Förvirrande...

I dag kommer Johanna och Peter och hälsar på Rio för första gången, hoppas att han är på lite bättre humör då...

Morgonpigg?

Det här är (tror jag) fjärde morgonen i rad som Rio fått för sig att han är en morgonpigg människa. Efter att ha vaknat för att äta en gång under natten (antingen 02.00 eller 04.00) så har han nu vaknat också vid 06.30 för att äta och sen vara på strålande humör med tillhörande glädjetjut. Förut har han somnat om och vi har gått upp ca 08.00.

Mats och jag är inte morgonpigga människor. Jag hoppas Rio inser att ha inte heller är det egentligen.

Nu sover han däremot bredvid mig på soffan. Sådärja.

Uppdatering!

Det har varit dåligt med uppdateringar här på bloggen de senaste dagarna, men nu så. 

Promenaden med Christina i måndags ställdes in eftersom det regnade hela dagen tyvärr. 

I går var däremot Maria och Julian här och hälsade på och det var så trevligt! Julian är så mysig och briljerade med att kunna jollra med konsonanter för första gången i livet! Det krävs en tripp till Eskilstuna för såna saker...

På eftermiddagen gick vi och fikade på Janelings. Trevligt att inte vara ensam om att amma och byta blöja mitt i kaffet. Under fikat så hördes ett barntjut som ett eko direkt efter att Rio hade tjoat lite. Vi tittade oss omkring utan att upptäcka något annat barn i lokalen. Då hör vi en kvinna säga till en medelålders man "Vad har vi sagt om att härma barn? Du ska ju inte göra det", varpå han svarar med ett barnskrik igen. Normalt...

I dag har jag och Rio varit ute och gått med några ur den nybildade mammagruppen. Vi tog en två timmars paus på Vilsta sportcafé. Det blev en hel del förlossningsberättelser, amning och blöjbyten. Mycket trevligt!

Två av bebisarna imponerade med att hålla upp huvudet utan stöd, vi andra tittade beundrande på. 

Nu ska jag laga köttgryta och därefter börja ladda inför morgondagens aktiviteter. Stackars Mats får sitta hemma med sitt knä medan jag roar mig. 

Första längre stunden utan Rio...

I dag har Rios farmor varit här och tagit hand om honom medan jag och Mats var nere på stan och åt lunch. Märklig och lite läskig känsla att vara utan honom i en och en halv timme.

Hönsmamma som jag är fick jag panikkänslor första kvarten som sedan övergick i lite lätt separationsångest. Men givetvis gick allt bra, han hade varit glad, lekt med farmor, tittat fascinerat på tummenmobilen och sovit en stund. Tidigare har han bara varit ifrån oss i ca 20 minuter då min mamma och pappa passade honom medan vi handlade.

Veckan som kommer är nästintill fullbokad med trevligheter:
* Måndag - promenad med Christina.
* Tisdag - Maria och Julian kommer och hälsar på.
* Onsdag - promenad med mammagruppen.
* Torsdag - fika med Ida.
* Fredag - vila.
* Lördag - Johanna och Peter kommer och hälsar på.
* Söndag - vila.

Gunhamres!

Har precis smuttat lite champagne efter att United vann ligan, Mats och Rio är lyriska!

I förrgår var familjen Gunhamre här och hälsade på, Gabriel har blivit stor nu! Gissar på att Gabriel inte tyckte att Rio var så rolig att leka med än...

Bildbevis från 72 N!

Rio med Elsa i ett fast grepp och sen en bonusbild på Rio i en för stor kofta.

Ambulansen kom och mitt hjärta stannade.

I går spenderade jag och Rio sju timmar på sjukhuset. En och en halv uppe på mitt jobb där Rio visades upp för beundrande kollegor (gissar på att de beundrade honom eftersom han är så söt), en och en halv timme med Ida på sjukhusets café och sen fyra timmar med Mats på akuten.

Besöket på jobbet gick alldeles utmärkt, Rio blev sin vana trogen lite stressad av ny miljö och fick amma lite, sen var han solskenet själv innan han somnade i vagnen. Sen sov han sig igenom hela fikat med Ida.

På kvällen tog vi en promenad till Vilsta för att titta när Mats spelade korpfotboll. När vi kom dit så låg Mats på marken med spelarna i ring runtomkring sig och en ambulans kom körande. Mitt hjärta stannade nästan och det första jag tänkte var att det var nåt med hjärtat (ingen aning om varför). Den rädslan och paniken önskar jag ingen människa i världen.

Det visade sig att han gjort illa knät ordentligt och fick åka ambulans in till akuten. Och på akuten går det inte snabbt... Vi var hemma igen ca 01.30, med kryckor och beskedet att inget var brutet. Återbesök om två till tre veckor. Lilla Rio behöll lugnet och sov sig igenom hela akutbesöket förutom en amning.

Så nu hoppar maken runt på kryckor här hemma medan Rio förvånat tittar på.

I eftermiddag kommer familjen Gunhamre och hälsar på, så nu ska vi ladda inför det.

Föräldragrupp igen!

I dag har vi varit nere på stan och träffat föräldragruppen för första gången sen alla bebisar kom. Sju stycken små nya människor träffades för första gången och det var en upplevelse.

Det ammades, bajsades och rapades i kapp. Vilket liv det blir när bebisar triggar varandra! Rio blev lite nervös direkt när vi kom dit, men efter lite amning så blev han väldigt social. Han spanade in de andra bebisarna och ägnade sen en stund till att prata högt med sin pappa, så mycket och högt att de andra stannade upp och tjuvlyssnade imponerat. Efter den uppvisningen blev han trött och somnade i pappas famn.

I morgon ska vi gå upp till mitt jobb och visa upp oss, håller tummarna för att han fortsätter visa upp sin soliga sida.

Blandat.

Mats är inne på sin åttonde arbetsdag i rad, i morgon blir den nionde. Men efter det är det fem lediga dagar som gäller.

Har redan bytt kläder på Rio två gånger och på mig själv en gång på grund av kräkningar. Från Rio, inte från mig, jag har inga problem med övre magmunnen.

Nu hoppas jag att det inte kommer att börja spöregna lagom till promenaden med Christina. I går blev det ingen promenad eftersom det blåste för mycket, så i dag behöver jag komma ut och röra på mig. Får fortfarande inte på mig vigselringen, så jag kan inte skylla på bara vätska, jag har helt enkelt fått feta fingrar också...

För andra natten i rad somnade Rio i går kväll ca 23.00 (jag med) och sov sen till 05.00, ammade och sov vidare till 08.00. Lyxlivet fortsätter således.

Oväntat besök!

Koskiten sitter fortfarande kvar, det verkar jättetråkigt att ta bort det så jag väntar lite tills det verkar roligare...

Nyss kom Mats syster Anja och Muffe på oväntat men mycket trevligt besök. Rio blev överförtjust i Anjas långa hår och ville inte släppa taget. Han längtar redan till nästa möte i pingst.

Galna kor!

Det halsonda fick ge sig när jag ignorerat det under kvällen, så nu mår jag bra igen! Effektivt botemedel...

På förmiddagen har vi varit ute i Julita och tittat på betessläppet. En massa kor släpptes ut i hagen inför massvis med folk som ivrigt hejade på. Rio vaknade av de högljudda råmandena och tyckte till en början att det var mycket intressant och lustigt, men tröttnade ganska snabbt och började storgråta/skrika. Så vi vandrade iväg mot bilen för att försöka trösta den lille killen, men se där, då somnade han om... Så kan det vara.

Nu ska jag snart försöka få ork att tvätta bort koskiten som fastnat på vagnshjulen...

Halsont...

Börjar få riktigt ont i halsen... Inte roligt alls.

Mats åkte nyss iväg till Stockholm för att kolla handbollsfinalen i Globen, så jag och Rio får roa oss själva i kväll. Vi planerar att spana efter pappa på TV, sändningen börjar 19.00 på tvåan tror jag.

Veckan som kommer har vi fullt upp:
* Måndag - promenad med Christina.
* Tisdag - föräldragrupp.
* Onsdag - hälsa på på jobbet.
* Torsdag - Gunhamres kommer hit
* Fredag - vila.
* Lördag - städdag med bostadsrättsföreningen.
* Söndag - vila.

Allt kan spolieras om halsen fortsätter att krångla... Inte allt kanske, slutet av veckan borde gå att rädda. Fast jag planerar att förneka det halsonda, då kanske det försvinner?

Geniet Rio!

I dag klockan 11.25 bestämde sig Rio för att vända sig från mage till rygg för första gången. Miraklet skedde på soffan så han hade lite hjälp av en svag lutning. Men för att bevisa att han kan utan lutning så gjorde han om det några timmar senare utan lutning, dock fortfarande på soffan. Han har lovat att göra ett försök på golvet senare i kväll så att pappa får se också.

Att ett barn vänder på sig för första gången är inte en stor sak i världen, men ett mammahjärta sväller av stolthet och tårarna kommer. Måste vara hormoner... Eller ren och skär kärlek!

Bilden är från en annan dag, iklädd en body från Emma.

Sjukvården...

Ibland är sjukvården löjlig. I går pratade jag med en sköterska på ortopedmottagningen som berättade att remissen är bedömd och att svar har gått iväg till läkaren på neonatal. Hon läste upp svaret för mig. Men hon tyckte att jag skulle ringa neonatal för att prata vidare med läkaren där. Så jag ringde neo och där sa läkaren att de inte alls fått något svar på remissen. Det gick inte att hitta nånstans. Så jag berättade för honom vad sköterskan hade berättat för mig och undrade vad som händer nu? Men eftersom neo inte har fått nåt svar från ortopeden så skriver neo en ny remiss för att få svar på den första remissen. Hänger ni med? Så där är vi nu. Ganska säkra på att det inte är någon fara med höfterna, men inte helt säkra. Så kan det vara.

På förmiddagen var vi på BVC för åttaveckorskontroll. Allt var bara bra med lillkillen (han är möjligtvis lite bättre än alla andra barn objektivt sett) och han närmar sig fem kilo med stormsteg, bara 30 gram kvar nu!

På eftermiddagen var jag på efterkontroll hos barnmorskan (som tyckte att Rio är lik Mats), vilket gick galant.

Mats har på något underligt sätt lyckats skaffa sig en barnsjukdom, läs mer här!

Meddelande till mamma Doris!

Alldeles strax ska vi gå ut på promenad med Christina och hundarna. Ska försöka att inte bli allt för rädd för Buddha...

Sen kl. 11.35 ska ortopedmottagningen ringa upp mig så att jag får höra hur det går med remissen angående Rio. Vill veta NU!

Nu vet jag att min mamma läser bloggen dagligen, alltså: affären med porslinsgrejerna öppnar inte förrän kl. 12 på dagarna och jag kommer inte in med barnvagn där, Mats jobbar dag och kan alltså inte heller. Men de finns kvar har jag sett i fönstret så jag ska gå dit så fort jag har möjlighet!

Tjejbesök!

Christina och Ida hade med sig lunch (tack tack!), kycklingsallad från Lökens. Lökens är en salladsbar som hade ett reklamutskick förut som hette "Löknytt". Det är humor. "Löknytt". Ha ha ha, roligt tycker jag!

Hemskt trevligt med besök, Rio var lite gnällig till och från, men annars ganska glad. Ida fick bära omkring på honom och Christina bytte blöja, själv jag satt i fåtöljen och tog det lugnt. Mer besök tack! Rio fick en jättefin filt av Ida och blev mäkta nöjd över det.

Den första bilden är från i går kväll efter badet, den andra är på Ida (och Rio då).

Inte överens med min kropp...

Sitter och väntar på att Rio ska somna så att jag kan gå in i duschen, det ser lovande ut, ögonlocken fladdrar...

Om en timme kommer Christina och Ida hit, ska som sagt försöka få ordning på mig själv innan dess.

Måste köpa en massa nya kläder kom jag på i går. Jag gjorde bort mig genom att prova lite sommarkläder som legat undanstoppade sen förra sommaren. Det var en skräckupplevelse, så jag stoppade undan dom till nästa sommar igen. Beach 2009 är bara att glömma, beach 2010 here I come!

Fast såg man ut så här några dagar innan förlossningen så kanske man är ursäktad?

Måndag igen!

Rio fortsätter att vakna två gånger per natt för amning. Känns som en lyxtillvaro, särskilt när man läser om dom vars barn vaknar varannan timme under natten, eller som tycker att det är en bra idé att vara vakna och skrika hela nätterna... Hoppas Rio fortsätter i samma takt som nu!

Har nu på förmiddagen rensat lite bland Rios kläder. Den lille håller på att bli stor nu, så de första kläderna vi köpte åt honom är för små. Nu är det storlek 62 som gäller även om det är lite för stort ännu.

Kristin har precis meddelat att hon är förkyld och inte kan komma i morgon, så nu får vi se om vi ändrar dag eller hur det blir.

På torsdag ska vi till BVC på morgonen för läkarkontroll. Vet inte riktigt vad det är dom kollar? Och vi väntar fortfarande på att ortopeden ska höra av sig angående Rios höfter, vill ju veta NU att allt är okej! Kan bli knäpp av att vänta...

Efter BVC så ska vi ner på stan till MVC för min efterkontroll. Där tror jag i alla fall att jag vet vad dom kollar...

På söndag ska vi åka till Julita och titta på kossor som släpps ut, har höga förväntningar på det!

Lilla tussen.

Tillbringade en mycket trevlig kväll i går hemma hos Johan och Carro där vi bjöds på god middag och efter det spelade spel. Min man vann som tur var eftersom han är en ganska dålig förlorare.

Rio blev först nervös över att komma till ett nytt ställe och spenderade således väldigt lång tid vid bröstet... Senare på kvällen kom han till ro och låg och pratade med en igelkott för att därefter somna på en filt på golvet.

Han har börjat göra lite olika miner nu för att visa vad han vill. Den bästa är när han är sur och skjuter ut underläppen! Annars kan han vara så här underbart fin när han sover.

Vilken underbar dag!

I dag har vi sålt vår gamla tjocka TV för 400 kr. Trodde inte att nån skulle vilja ha den alls och inte heller både betala och komma och hämta den. Men där ser man.

Har efter det varit ute och gått en sväng i värmen, otroligt skönt sommarväder! Köpte ett solparasoll till vagnen så att den lille mannen ska slippa solen i ögonen. Ser inte riktigt klokt ut, men vad gör man inte.

I kväll ska vi hem till Johan och Carro, Mats har meddelat att jag får köra så att han kan supa. Det ni!

Björklunds på besök!

I dag har vi haft storbesök på Intagsgatan. På förmiddagen kom mamma och pappa och dom fick den stora äran att vara första barnvakt till Rio när jag åkte och handlade (Mats jobbar dag). Inga problem där inte, han sov så fint i mormors famn under morfars glada tillrop.

Senare träffade vi Mats på Thai Classic och åt lunch, Rio fortsatte sova i vagnen under tiden. Under lunchen meddelade min bror och hans sambo Marie att de var på väg hem till oss, så vi promenerade hem så Rio fick träffa morbror och moster. Rio ser inte så glad ut på bilden, men det gick över snabbt.

Så nu sitter vi här på soffan och tar igen oss lite. Eller jag sitter, Rio ligger och sprattlar och gurglar här brevid.