Att gråta och skrika i flera timmar tär på krafterna. Fråga vår son, han vet. Johanna och Peter har varit här och bevittnat det hela under dagen. Jättetrevligt besök, synd att det kantades av en hel del oväsen. Men lugn och fin blev han i Johannas famn när hon dansat honom till sömns. Att bli buren gillar han, men inte våra armar...Ca en halvtimme efter att dom åkt hem så somnade han, troligen av utmattning, och sover än.
Häromdagen läste Rio och jag tidningen tillsammans. Mysigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar