Sammanfattning.

Har haft lite dåligt med tid för bloggen senaste dagarna. I onsdags träffade Rio och jag Carro nere på stan för en fika, mycket trevligt som vanligt! Är så sugen på att gå hem till dom för att hälsa på lilla Elsie, men utan Clarityn går det inte och det får man inte ta om man ammar tyvärr...

I går var Anders och Birgitta här och satt barnvakt medan Mats och jag först träffade mäklaren igen och därefter åt lunch och fikade. Rio var mäkta nöjd då han fick en alldeles egen (bakteriefri) toaborste av farmor och farfar att leka med.

Mats hann även med att gå på ett akutbesök hos tandläkaren som meddelade att det är rotfyllning som gäller. Stackars stackars Mats... Med min tandläkarskräck så lider jag verkligen med honom...

Har precis försökt få tag på någon på stadsbyggnadsförvaltningens avdelning för trafikfrågor för att höra efter hur det går till när hastighetsgränser sänks. Tänker lobba för sänkning på gamla Strängsnäsvägen. Kan bli intressant.

I morgon åker vi till Stockholm för att träffa min lilla brorson, det finns risk för att jag kramar ihjäl honom!

Ingen skelning!

Varken Rio eller jag har något fel på ögonen. Det verkar snarare som att BVC-sköterskorna borde kolla synen... Enligt två ögonläkare så skelar Rio inte över huvudtaget, vilket känns skönt. Och han var så duktig under hela läkarbesöket, han koncentrerade sig till max för att titta på olika skyltar, klistermärken och leksaker som läkarna höll upp framför honom. Sen att han gärna ville smaka på grejerna också får man väl räkna med.

Det finns något här hemma som enligt Rio är det mest häpnadsväckande, det mest spännande och det mest intressanta som finns i hela världen. Och det är dessutom en av dom saker som han absolut inte får leka med. Den här otroliga saken är en toaborste. Han vill ju så gärna känna lite och kanske också smaka om han bara fick. Men det får han konstigt nog inte. Och då blir han sur. Sådärja.

Ännu ett läkarbesök.

Strax ska vi iväg till ögonmottagningen för att kolla Rios skelning. Som jag fortfarande inte riktigt kan se... Och jag har ändå tittat på honom en hel del under sju månader. Jag kanske också har nåt fel på ögonen, läkaren kanske kan kika lite på mig med när han ändå är i farten?

Husfunderingarna rullar på. I går kom vi fram till att det är en stor nackdel att man måste ut på gamla Strängnäsvägen för att ta sig till dagis och skola. Ny inspektion av området ska göras på torsdag innan vi träffar mäklaren igen.

Undrar vad min brorson gör nu. Det är inte alltför höga odds på att han antingen äter, sover eller bajsar.

Fixat.

Bilderna alltså.

/Mats

Skumt!

Mycket märkligt. I förra inlägget så lade jag in tre bilder på underverket, men nu påstår Mats att dom inte syns. Om det nu är så att bara jag kan se dom av någon anledning så är det ju synd för er, för ni går miste om något vackert! Och då gör jag ett nytt försök i morgon istället.

Om en kärlek bortom ord.

I natt klockan 01.28 kom en alldeles ny liten person till världen. Han vet absolut ingenting om någonting just nu, förutom att det finns två personer som gör allt för att han ska ha det bra. Dom ger honom mat när han är hungrig, dom byter blöjan när det behövs och dom håller om honom när han behöver närhet.

Han vet det inte ännu, men dom här personerna kommer alltid att finnas där för honom och dom kommer alltid att älska honom vad han än gör. Dom kommer att gråta av lycka när han ler för första gången, dom kommer att applådera när han säger sina första konsonanter och dom kommer att plocka upp honom och hålla honom hårt i famnen när han ramlar.

Med en vikt på 2995 gram och en längd på 50 cm kom han till världen, Fredriks och Maries son. Och han är alldeles perfekt. Han har inte åstadkommit så mycket än, knappt ett dygn gammal, men ändå har han så många som älskar honom. Underbara, vackra lilla pojke!

Gunhamres!

Nu är vi tillbaka igen efter att ha varit i Uppsala hos Gunhamres. Gabriel är en stor kille nu, jag fattar inte vad som händer med våra pojkar... Vi åt otroligt god mat, spelade spel och hade det väldigt bra!

Något som dock inte var lika roligt var omställningen till vintertid... Rio fattade ingenting när jag inte var så pigg på att gå upp vid 05.15... Undrar hur det gick hos familjen Morsing/Andersson där Julian i vanliga fall går upp 05.00...

Rosor.

I går fick jag röda rosor av min man, bara för att han tyckte att jag behövde det. Och det gjorde jag.

Kjula maybe?

Tomterna var fina alla tre, en mer än dom andra. Men det är ju en del att fundera på så fundera ska vi göra ordentligt. Sen ska vi nog åka ut ett par gånger till för att se att det inte finns någon dold rottweiler som lurar i buskarna...

I morgon bär det av till Uppsala och familjen Gunhamre. Rio längtar efter att leka med Gabriel, peta i ansiktet-leken och/eller dra av strumporna-leken står på agendan.

Snart dags att börja jobba igen...

Gårdagen blev rätt stressig. Först var vi på BVC (7920 g och 69 cm), därefter var vi hos en ny mäklare (Hjältevadshus) och därefter gick vi direkt upp till mitt jobb och hälsade på.

Jag kan verkligen sakna jobbarkompisarna massor, jag trivs på jobbet och vi har oftast otroligt kul ihop. Men själva jobbet känns det inte som att jag saknar lika mycket. Undrar om Camilla kan fixa en tjänst åt mig som innebär att jag bara är där och umgås?

I morgon ska vi ut till Kjula för att titta på tomterna tillsammans med mäklaren, hoppas att någon av dom är något att ha!

Barnlek.

I går var Marie, Nora, Rio och jag hemma hos Åsa och Svea och fikade och hade det trevligt. Tänk vilken skillnad det är i hur dom utvecklas och vad dom koncentrerar sig på. Rio fokuserar ju på att ta sig någonstans, Svea sätter sig upp från liggande och kan därefter komma i krypställning medan Nora både sitter och framförallt står väldigt stadigt.

Så Rio for runt runt på golvet och drog i alla nya roliga sladdar, skakade leksaker och ålade sig in i vedkorgen medan jag jagade efter...

Det verkar som om alla bebisar är väldigt förtjusta i andra bebisar. Dom har långa samtal, försöker dra av varandra strumporna och klappar gärna varandra på huvudet ganska hårdhänt.

I dag ska vi först till BVC för vägning och mätning, sen ner på stan för att träffa en mäklare från Hjältevadshus och därefter ska vi upp till mitt jobb och hälsa på en sväng.

Bild från när Mats och Rio leker kurragömma finns på Mats blogg.

Kjula, fika med Carro, nattamning.

I dag tog jag pojken med mig ut till Kjula för att titta på en ny tomt. Nio kilometer utanför stan och plötsligt var vi som i en annan värld. Åkrar och hästhagar så långt ögat kunde nå, vilket inte är helt fel.

På eftermiddagen var vi nere på stan och fikade med Carro, på ett nytt café för min del igen. Också det barnvänligt och väldigt mysigt. Rio var i högform och kom med glada dadadada-tillrop till ett par tjejer vid bordet bakom.

Har sedan fyra nätter tillbaka slutat nattamma, så nu är det bara amning morgon och kväll kvar. Jag trodde nog att Rio skulle protestera lite mer på nätterna eftersom han är van med en amning per natt, men han verkar ha tagit det hela med ro. Han vaknar visserligen och har svårt att somna om, men inget skrik och ingen gråt, mest rullande och jollrande. Hoppas att han snart kan sova förbi det där uppvaket också.

Jakten går vidare.

Det blir ingen Smålandsvilla i Borsökna. Vi åkte ut i går för att kolla tomten en sista gång innan vi bestämde oss. Vi hinner inte mer än ut ur bilen innan en stor rottweiler kommer farande på granngården och kastar sig skällande mot staketet. Efter det så fortsätter en annan hund som vi inte såg och den här rottweilern att turas om med att skälla oavbrutet. Grannen själv stod oberörd på sin garageuppfart och pillade på bilen.

Nu vet jag mycket väl att det finns alldeles underbara, väluppfostrade och snälla rottweilers. Min vän Christinas Buddha till exempel. Men den stora skillnaden är att det är just Christinas hund. Så då vet jag att han är snäll och väluppfostrad. Men att betala flera miljoner för att bo några meter ifrån två skällande hundar som kastar sig emot en så fort man kliver utanför dörren...

Nämnde jag att jag är väldigt hundrädd förresten? Och för er som har hund kan jag berätta att vi hundrädda blir tyvärr inte ett dugg lugnade av att just era hundar är jättesnälla när dom rycker i kopplet för att hoppa upp och nosa på en. Dom vill säkert bara leka, men det vill inte jag...

Jag är däremot väldigt stolt över att jag inte är rädd för Buddha och Solweig längre. Men det beror som sagt på att jag känner Christina och att jag vet hur mycket tid och kärlek hon lägger på sina hundar.

Sen lutade tomten en hel del vilket inte är bra ur regnsynpunkt och det andra grannhuset hade ett fönster på övervåningen som skulle ge fri insyn i vårt hus. Om vi nu behöver fler anledningar än galet hundskall och min rädsla till att leta vidare.

Helg!

I går var Christina här, hon hade med sig lunch och vi pratade hus. Hon och Morgan flyttar in i sitt hus i dag och ska börja renovera för fullt. Skönt att prata lite inredning och sånt som är kul med att köpa hus och kunna glömma en stund allt det tråkiga och jobbiga som tomt, radon, grund och liknande. Om en vecka ska vi ha bestämt oss...

I dag ska vi på det sista babysimmet och efter det till Munktellarenan för att titta på när Mats kollegor tävlar i friidrott mot två andra tidningar. Kan bli löjligt underhållande!

Hus på gång?

I går var Anders och Birgitta här och vi åkte ut till Borsökna för att titta på tomt och träffa mäklaren.

Att köpa ett nytt hus känns som det mest aktuella för Mats och mig med tanken på att vi inte är så händiga. Och det är en rejäl underdrift. I morgon ska vi till banken och på fredag ska vi prata med mäklaren igen. Känns som ett läskigt stort beslut... Klicka på bilden här under så kan ni läsa mer om huset.

I eftermiddags var Sandra här och fikade, det var länge sen vi träffades och hon fick se Rio i full action. Han ålade, rullade, tjoade och slängde CD-skivor omkring sig. Allt för att imponera.

I dag har vår lilla pojke blivit hela sju månader gammal! Helt sjukt...

Varför kretsar livet kring sömn plötsligt?

Varför sover inte bebisar när dom är trötta? I går somnade Rio som vanligt strax efter 19. Sen vaknade han 22.30 och var vaken till 00.30. Och då kunde man ju tro att han skulle ta sovmorgon... Näpp, han slog upp sina blå vid 05.40 i morse och ligger nu och krälar på golvet för fullt. Själv krälar jag omkring i en dimma av trötthet.

Jag gissar att detta är straffet för att han under fem veckor sov mellan 21-07...

I dag ska vi träffa en mäklare för att titta på en tomt i Borsökna. Nyckelfärdigt verkar vara vår grej.

Om två timmar kommer Anders och Birgitta. Dum som jag är trodde jag att jag skulle hinna sova en stund innan dess, men Rio skakar frågande på huvudet när jag tar upp det som förslag.

Nu: Sjörövar-Fabbe.

Vad är klockan? Egentligen?

Något mycket märkligt hände i natt. Eller i morse beroende på hur man ser på det. Jag vaknade av att Rio tjoade för fullt. Slängde en blick på klockan och tänkte "gud vad skönt, han har sovit hela natten ända till 06". Gick in till honom där han låg på mage med huvudet i fotändan, ammade och la ner honom i sängen igen för att gå och klä på mig. Då vände han sig på sida och somnade. Märkligt...

Gick in i sovrummet igen och kollade klockan en gång till. Sådärja. Klockan var 01.30 och inte 06.00...

Det märkligaste med det här är att exakt samma sak hände för några nätter sedan. Min förvirring på nätterna är uppenbarligen total.

På begäran från Rios morbror!

Rio beundrar Julian!

Bakom galler.

På väg att fastna.

Amning är bara för småbarn.

Maria, Julian och Carro.

I torsdags kom Julian och Maria hit. Det är otroligt gulligt att se pojkarna leka bredvid varandra, Julian är så snäll mot Rio och Rio verkar tycka att Julian är den mest fascinerande människan i världen. Lite lagom idoldyrkan sådär.

Maria och jag har känt varandra sen vi var tre år gamla och har växt upp tillsammans, så det kändes väldigt underligt när vi vek av åt olika rum på kvällen för att natta barnen. Jag trodde att det var vi som var barnen...

I går var Rio och jag nere på stan och fikade med Carro. Nu kommer jag inte ihåg vad cafét hette, men det var väldigt barnvänligt, det gillar vi! Rio stormtrivdes i Carros knä och drog henne i håret och bankade i bordet. Mycket trevlig eftermiddag för både honom och mig!

Vår lille kille växer ju så det knakar och har nu för en vecka sen börjat kunna sitta någorlunda stadigt utan stöd. Fast han har ingen större lust att träna på det eftersom han hela tiden är på väg någonstans... Så fort han får chansen vill han ner på mage för att rulla/åla i väg någonstans...

Full fart!

Vet inte riktigt vart dagarna tar vägen numer... Mycket av tiden ägnas i alla fall åt att hindra Rio från att slita i sladdar, slå huvudet i möbler och dra ut honom från ställen han fastnat på. Han är snabb den lille rackaren, jag hinner inte mycket mer än att sätta mig innan det är dags igen. Och han kryper inte ens, bara hasar än så länge...

I går var vi ute och gick med Christina och Solweig, det var alltför länge sen nu. Om ett par veckor flyttar Christina och Morgan in i sitt hus och ska då börja renovera. Tänk om man var så praktiskt lagd som dom... Ska bli väldigt spännande att se hur det blir när dom är färdiga. Känner mig möjligtvis lite avundsjuk... Ja, inte på renoveringen då, den kan jag klara mig utan.

I morgon kommer Maria och Julian hit och stannar till på fredag, ska bli så mysigt! Planen var ju att vi skulle hinna träffas massor under hösten nu när vi är mammalediga samtidigt, men vart tiden tar vägen vet jag som sagt inte.

Nytt rekord i vakenhet.

Trevlig dag i går! Mamma, pappa och farfar kom och hälsade på och vi åkte ut till Tuna Park för lite shopping och lunch. Rio blev ett par strumpor och en tröja rikare.

Efter lekandet med mormor, morfar och gammelfarfar blev han så uppspelt så att han inte kunde sova eftermiddag. Vi försökte allt, ligga ensam, ligga bredvid, bärselen, vagnen men icke. Så det slutade med att han var vaken i sju timmar... Sådärja. Förra rekordet var på fem timmar, men vanligtvis fixar han ca tre timmar innan han slocknar.

Nu ligger han här på golvet och låtsas som om han inte vet vad jag pratar om... Vilken skurk...

Näpp, han ljög inte.

Nja, han var någorlunda ärlig och vaknade inte förrän 04,30, men efter det var det väl lite si och så med sömnen... Vi gick i alla fall inte upp förrän vid 07.00, så det känns helt okej ändå.

Filmen var oerhört dålig förresten. Den påstods vara kuslig och i "ren Hitchcock-anda". Icke. Usel.

Nu väntar vi på att pappan i familjen ska vakna.

Ljuger han?

I morgon kommer mamma, pappa och farfar och hälsar på, Rio är laddad till tusen. Han har utlovat en lugn natt, men Mats och jag är inte helt säkra på att han talar sanning, han såg lite full i fan ut innan han somnade...

Nu film!

BVC igen.

7530 gram tung och 68 cm lång är vår lilla älskade kille. Var på BVC i går för sexmånaderskontroll och träffade då också vår barnsköterska. Hon är ofta rätt rörig i huvudet, vilket hon än en gång bevisade i går. När vi kom ut från läkaren så frågade hon om vi hade journalen med oss ut. Nej, svarade vi varpå hon ber oss sitta ner och vänta en stund. Vi väntar och väntar och frågar tillslut om vi kan få gå hem. Javisst svarar hon, inte behöver ni sitta här och vänta. Sådärja.

Hon påstår även att det bara är feta barn som kan sitta stadigt vid sex månader...

BVC-människorna påstår ju att Rio skelar så nu är remiss skriven till ögonmottagningen. För där har han väl aldrig varit i alla fall, sa läkaren och skrattade lite efter att vi redogjort för problem med lågt blodsocker, höfter och cysta.

Fortsatt förkyld är han och nu i natt var det jobbigt med andningen igen. Det är vid såna här tillfällen man förbannar sig själv över att ha vant honom vid napp... Att sova, andas och snutta på napp samtidigt är näst intill omöjligt tydligen...