Utebliven sömn.

Det här börjar bli löjligt. Ska inte barn sova bättre ju äldre dom blir? I natt har Rio, och därmed vi, sovit max en timme i sträck. Det har varit vansinne. Sen dags att gå upp 04.30.

Läser man om det här med sömn och bebisar så står det att dom sover sämre bland annat när dom håller på att utveckla någon ny kunskap och i går lärde sig Rio att sätta sig upp från liggande. Vilket var otroligt roligt att se, framförallt eftersom han såg så förvånad ut själv.

Nu hoppas vi på mer sömn i natt.

Julbilder.

Rio lekte med dockor för första gången och tyckte att det var the shit.

Undersöker gammelfarfars rullstol. Spännande grejer.

Flest julklappar gick inte helt oväntat till Rio.

En jul med massor med snö för en gångs skull.

Laddad.

Så här somnade han efter dom aldrig sinande spyorna.

Här var det spyor!

Rio ägnade sin första julaftonskväll med att spy, spy och sen spy lite till. Sådärja.

God jul!

Rio är så till sig över sin första julafton så han hade svårt att sova i går kväll. Och i morse kunde han inte hålla sig längre än till 04.30. Det är ju julafton, herregud! Skönt att mormor och morfar finns...

Ständigt denna fråga...

04.47 tyckte Rio att det var dags att gå upp. VARFÖR?

Vinka.

I går tyckte Rio att det var dags att lära sig vinka, så det gjorde han. Och blödig som man är kom tårarna ganska på en gång. Vilken milstolpe! Eller, ja...

Så nu på morgonen vinkar vi till lampor, tavlor och det mesta som går att vinka till. Vilket är mycket.

Vill flytta nu!

I går var vi på husvisning ute i Sundbyholm. Vi kollade in ett Hjältevadshus med nästan lika planlösning som det vi ska bygga. Länkade till huset tidigare, här kan ni kolla. Det var otroligt snyggt så det känns riktigt bra.

Dock var mäklaren en ganska framfusig typ, och vi var ju inte intresserade av att köpa men låtsades (ganska övertygande tror jag) att vi var spekulanter. Fast han tittade konstigt på mig några gånger när jag började fråga om detaljer i planlösningens ändringar från original, taklutningen och exakt kvadratmeter på varje rum...

Vi har ju varit så extremt trötta på allt som har med hus att göra, men nu känns det lite kul igen! Riktigt roligt att kunna kika på hur det (nästan) kommer att se ut inuti vårt nya hus. Och i dag ska vår mäklare höra av sig för att meddela vilka nya tomter han har att erbjuda.

Jag är så imponerad av Johanna!

Jag har en vän som har ett vuxet och viktigt jobb, just nu funkar det inte att länka till sidan där hon intervjuas, men ska försöka fixa det i kväll!

Nu så.

Nu är nätet äntligen tillbaka. Men att vara utan i två och en halv dag (en evighet i min värld) gjorde att jag insåg hur mycket jag faktiskt sitter framför nätet. Illa.

Rio har blivit nio månader och utvecklas varje dag till att bli en alldeles egen person, med en alldeles egen vilja... Den skiljer sig ganska ofta från min och Mats vilja... Han visar även en del mammighet och vill helst bli buren eller vara uppe i famnen. Sen har han tydligen hört talas om Gabriel Gunhamres våga-vägra-sömn-lek, och den verkar han tycka är kul.

Att inse att han faktiskt inte är vår lilla bebis längre känns märkligt. Även för honom skulle jag tro, därav mammigheten.

Handfallen...

Av någon anledning funkar inte internet hos oss och det gillar jag inte. Blir lite handfallen faktiskt. Återkommer när nätet behagar fungera igen.

Filip here we come!

I dag bär det av till Stockholm där vi ska träffa våra syskon. Och jag ska klämma lite mer på lilla Filip! Jag brukar höra honom i bakgrunden när jag pratar med Fredrik i telefon, och det till och med hörs att han är gudomligt söt!

Tidig morgon.

Vad är det som gör att man tycker att det är dags att gå upp 04.00? Måste bero på galenskap helt enkelt... Enligt min kollega Karin så går det över, har man tur så är man tvungen att väcka sina barn så småningom. Men när inträffar det här? Någon som vet?

Världen måste utforskas.

Undrar om jag kan sälja den här bilden till något företag som tillverkar petskydd?

Inte bara en lära-gå-vagn.

Så många skivor, så lite tid

Nu kanske?

I dag ska vi ut och titta på några tomter igen tillsammans med mäklaren. Har en känsla i magen att det här faktiskt kan bli nåt. Fast jag har ingen aning om var dom ligger... Opålitlig känsla alltså.

Det är nästan precis ett sånt här hus vi ska köpa, dock utan inredd övervåning och små skillnader i planlösningen. Synd att det ligger lite för långt bort och att trädgården består av ett berg. Det är svårt att spela fotboll med Rio på ett berg.

Jag hoppas alla fattar att fetade ord i en annan färg kan man klicka på?

Den där blicken...

Ser ni blicken? Ser ni att han här förvarnar om att han kommer att visa ett jävla humör om han inte får som han vill?

Intelligent som få.

I dag har jag varit smart. Jättesmart. Jag har varit och vaccinerat mig. Och för att slippa kaoset som det stått om i tidningen så åkte jag en lång omväg för att slippa bilköer. Och parkerade riktigt långt bort för att slippa parkeringsproblem. Sen gick jag den långa vägen från bilen till vaccinationslokalen. Väl där tog det ca 60 sekunder innan jag var på väg tillbaka till bilen igen. Dom bara satt och väntade på att någon skulle komma och vilja vaccinera sig. Tur att jag är så smart.

Jul igen.

Känner att jag måste klargöra en sak i förra inlägget. Det är alltså inte våra föräldrar som har en massa krav på var vi ska spendera julen och var vi ska vara mest. Det är Mats och jag som krånglar med det där. Det är vi som vill vara på två ställen samtidigt. Och det är det som är jobbigt och vi har oss själva att skylla.

Snart är det jul. Fy fan.

Dom senaste åren har julen bestått av 85 % ångest och 15 % glädje. Varje år försöker jag införa att vi inte ska ge varandra julklappar i familjen/släkten eftersom det bara är ett byte av pengar och dom pengarna kan man istället använda för att köpa något åt sig själv som man själv valt. Men icke.

Nu i år trodde jag att det skulle gå igenom eftersom det finns en ny generation barn med och då kan man satsa på att ge bara dom presenter istället. Men icke.

Så nu står vi här och har 18 personer att köpa julklappar till. Härligt.

Det är nästan alltid praktiskt att Mats och mina föräldrar bor i samma stad, men inte under julen. Då hade det varit praktiskt att ta vartannat år rakt av. Nu är det en massa farande fram och tillbaka och dåligt samvete om vi är någon timme längre på något ställe.

Ångest, ångest, ångest.

Drömmen är att få ta det lugnt och bara var på ett ställe under hela julen och käka nötter och dricka glögg hela dagen. Utan stress och julklappsångest.

Nästa år skapar vi en ny tradition och stannar hemma (i vårt förhoppningsvis nya hus). Och den som har julklappar med sig till oss vuxna då kan lämpa av dom i den gröna behållaren vid garageuppfarten.

Men mitt i alla mörka tankar så finns det ju såklart ljusglimtar. Och det är att träffa familj och släkt och det är ju enbart mysigt och bra på alla sätt. Det är allt runtomkring som inte är mysigt alls. Och när vi väl är på plats i Avesta så brukar det bli väldigt bra till slut, trots allt farande.

Så nu är det bara att bita ihop, länsa sparkontot och ge sig ut och köpa julklappar. Och längta till nästa år då vi inte går utanför dörren.