Dom senaste åren har julen bestått av 85 % ångest och 15 % glädje. Varje år försöker jag införa att vi inte ska ge varandra julklappar i familjen/släkten eftersom det bara är ett byte av pengar och dom pengarna kan man istället använda för att köpa något åt sig själv som man själv valt. Men icke.
Nu i år trodde jag att det skulle gå igenom eftersom det finns en ny generation barn med och då kan man satsa på att ge bara dom presenter istället. Men icke.
Så nu står vi här och har 18 personer att köpa julklappar till. Härligt.
Det är nästan alltid praktiskt att Mats och mina föräldrar bor i samma stad, men inte under julen. Då hade det varit praktiskt att ta vartannat år rakt av. Nu är det en massa farande fram och tillbaka och dåligt samvete om vi är någon timme längre på något ställe.
Ångest, ångest, ångest.
Drömmen är att få ta det lugnt och bara var på ett ställe under hela julen och käka nötter och dricka glögg hela dagen. Utan stress och julklappsångest.
Nästa år skapar vi en ny tradition och stannar hemma (i vårt förhoppningsvis nya hus). Och den som har julklappar med sig till oss vuxna då kan lämpa av dom i den gröna behållaren vid garageuppfarten.
Men mitt i alla mörka tankar så finns det ju såklart ljusglimtar. Och det är att träffa familj och släkt och det är ju enbart mysigt och bra på alla sätt. Det är allt runtomkring som inte är mysigt alls. Och när vi väl är på plats i Avesta så brukar det bli väldigt bra till slut, trots allt farande.
Så nu är det bara att bita ihop, länsa sparkontot och ge sig ut och köpa julklappar. Och längta till nästa år då vi inte går utanför dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar