Jakten går vidare.

Det blir ingen Smålandsvilla i Borsökna. Vi åkte ut i går för att kolla tomten en sista gång innan vi bestämde oss. Vi hinner inte mer än ut ur bilen innan en stor rottweiler kommer farande på granngården och kastar sig skällande mot staketet. Efter det så fortsätter en annan hund som vi inte såg och den här rottweilern att turas om med att skälla oavbrutet. Grannen själv stod oberörd på sin garageuppfart och pillade på bilen.

Nu vet jag mycket väl att det finns alldeles underbara, väluppfostrade och snälla rottweilers. Min vän Christinas Buddha till exempel. Men den stora skillnaden är att det är just Christinas hund. Så då vet jag att han är snäll och väluppfostrad. Men att betala flera miljoner för att bo några meter ifrån två skällande hundar som kastar sig emot en så fort man kliver utanför dörren...

Nämnde jag att jag är väldigt hundrädd förresten? Och för er som har hund kan jag berätta att vi hundrädda blir tyvärr inte ett dugg lugnade av att just era hundar är jättesnälla när dom rycker i kopplet för att hoppa upp och nosa på en. Dom vill säkert bara leka, men det vill inte jag...

Jag är däremot väldigt stolt över att jag inte är rädd för Buddha och Solweig längre. Men det beror som sagt på att jag känner Christina och att jag vet hur mycket tid och kärlek hon lägger på sina hundar.

Sen lutade tomten en hel del vilket inte är bra ur regnsynpunkt och det andra grannhuset hade ett fönster på övervåningen som skulle ge fri insyn i vårt hus. Om vi nu behöver fler anledningar än galet hundskall och min rädsla till att leta vidare.