Ambulansen kom och mitt hjärta stannade.

I går spenderade jag och Rio sju timmar på sjukhuset. En och en halv uppe på mitt jobb där Rio visades upp för beundrande kollegor (gissar på att de beundrade honom eftersom han är så söt), en och en halv timme med Ida på sjukhusets café och sen fyra timmar med Mats på akuten.

Besöket på jobbet gick alldeles utmärkt, Rio blev sin vana trogen lite stressad av ny miljö och fick amma lite, sen var han solskenet själv innan han somnade i vagnen. Sen sov han sig igenom hela fikat med Ida.

På kvällen tog vi en promenad till Vilsta för att titta när Mats spelade korpfotboll. När vi kom dit så låg Mats på marken med spelarna i ring runtomkring sig och en ambulans kom körande. Mitt hjärta stannade nästan och det första jag tänkte var att det var nåt med hjärtat (ingen aning om varför). Den rädslan och paniken önskar jag ingen människa i världen.

Det visade sig att han gjort illa knät ordentligt och fick åka ambulans in till akuten. Och på akuten går det inte snabbt... Vi var hemma igen ca 01.30, med kryckor och beskedet att inget var brutet. Återbesök om två till tre veckor. Lilla Rio behöll lugnet och sov sig igenom hela akutbesöket förutom en amning.

Så nu hoppar maken runt på kryckor här hemma medan Rio förvånat tittar på.

I eftermiddag kommer familjen Gunhamre och hälsar på, så nu ska vi ladda inför det.