Det blev inget mer bloggande i går kväll, Rio bestämde sig för att skrika en stund samtidigt som jag lagade mat och är man en hungrig liten bebis så duger inte pappa tyvärr. Sen var det ju Champions League-final. Som inte gick så bra. Men det trista slutet på matchen missade jag eftersom jag somnade. Mats är synnerligen besviken i dag, vilket han påtalar gång på gång.
Jo, tillbaka till i går.
Mellan klockan 09.00 och 15.30 var vi på barnmottagningen, med en kort paus för lunch här hemma. Klockan 11.00 fick vi träffa en läkare som gav beskedet att det kunde vara antingen ett bråck eller en lymfkörtel. Paniken steg, lymfkörtel = cancer i min värld. Men eftersom han inte var säker på sin sak så fick två andra läkare klämma och känna och de trodde inte att det var en lymfkörtel, men inte heller ett bråck. Så då var vi tillbaka på ruta ett.
Efter ett ultraljud och ännu en läkares klämmande och kännande så konstaterades det att det är en cysta Rio har, vilket inte är farligt! Varför han har fått den vet dom inte, men den kan antingen gå bort av sig själv, eller så får man tömma den på vätska. Vi har fått en tid nästa vecka för att kolla hur den ser ut då.
Så några ton har lyfts från mina axlar och ångsten är dämpad. Det sägs ju att man från den dagen man får ett plus på stickan oroar sig för sina barn, och det stämmer!
Trots fyra läkares undersökningar så var Rio på strålande humör, han skrattade stort och dom konstaterade att han verkade må oförskämt bra. Lilla killen, vilket charmtroll han är!
Om det slutat regna i eftermiddag så blir det promenad med mammagruppen, just nu ser det lovande ut.
Vill även tacka Åsa för de fina orden, de värmde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar