Världen vändes upp och ned i lördags. Jag vet inte om ni märkte det? Klockan 23.47? Då kom vår efterlängtade son till oss och en ny resa i livet började. Och det går inte att förstå. Det går bara inte att förstå. Känslorna stormar inuti, jag vet knappt vad jag heter eller vem jag är.
Det jag vet är att jag älskar vår son något så obegripligt mycket, och att han är det vackraste, finaste och bästa som finns. Hans pappa delar förstaplatsen och jag har de senaste dagarna haft svårt att förstå vilken tur jag har som är gift med Mats, den mest underbare mannen i världen.
I dag kom vi hem från sjukhuset. Vår sons första dagar i livet har inte varit en dans på rosor tyvärr, men nu mår vi bra alla tre och njuter av att vara hemma.
Och nu är vi alltså tre...
Jag har ju två stycken små gosisar och jag kan fortfarande inte förstå att de där små liven har bott inne i mig och att de, för bara några år sedan, inte fanns alls. Känns hur skumt som helst. Grattis än en gång och lycka till hemma nu. Passa på och njut bara ni tre av den härliga första tiden nu och försök ta det lugnt med besök och så (det kommer finnas hur mycket tid till det sen). Sköt om er! (och som jag skrev på din makes sida så hoppas jag att det kommer en bild mycket snart! ;-) )
SvaraRaderaÅ välkommna hem. Vi har saknat dig i blogg världen. Hoppas ni alla mår bra nu. Måste snart få se er. Men vad heter han? Sköt om er. Många kramar
SvaraRadera