Vilken hemsk natt det blev! Stackars Rio hade väldigt svårt att somna i går kväll och vaknade sedan med jämna mellanrum och var ledsen. Klockan 23 var det kört, då började han skrika och gråta och fortsatte med det fram till 01. Sen var vi upp några vändor till innan det var dags att gå upp på riktigt vid 07.
Vi har ju aldrig fattat det där med vaknätter som alla småbarnsföräldrar pratar om eftersom Rio alltid sovit på nätterna (när han vaknat för att amma så har han alltid somnat om på en gång).
Men det är alltså så här det kan vara, skrik, gråt och vansinnig trötthet.
Och dagtid tjuter han gällt så att det skär i öronen... Inte av ilska utan bara för att han kan.
Tänk vad konstigt det är, precis när man hunnit vänja sig vid att ha det på ett visst sätt med rutiner och hur han är till humöret så vänder det. Här om dagen sa jag till Mats att Rio är så glad jämt och lätt att ta med överallt. Dagen efter var det bara gråt och tjut...
Men trots de senaste dagarnas gråt, skrik och gälla tjut så är han det mest fantastiska som finns och när han skrattar så smälter man och vill bara krama sönder honom! Älskade älskade barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar