9 dagar!

Vaknade i morse och hade ont i halsen och nu känns det som om en förkylning är på gång. Dålig timing.

Mats sitter här bredvid och läser "Att föda" av Gudrun Abascal för att förbereda sig ännu mer på vad som komma skall.

Tänk vilken skillnad det är mellan mig och Mats när det gäller att stödja varandra om vi mår dåligt eller har ont. Mats är en klippa, helt fantastisk när jag har ont. Jag vet att han alltid finns där, han tappar aldrig kontrollen och han får mig lugn. Jag däremot... Man kunde ju tro att eftersom jag är sjuksköterska så borde jag ha lite koll på hur man beter sig, men icke. Jag får panik!

1. Jag försöker först få honom att inse att han inte har så ont som han säger att han har (smart).

2. Sen blir jag arg på honom för att det inte går över (ännu smartare).

3. Till sist försöker jag tvinga honom till akuten (japp, sådärja).

Här vill jag påpeka att jag absolut inte är så här när jag är på jobbet! Då kan jag ta hand om ett lungödem eller hjärtinfarkt utan panik. Annars skulle jag nog inte jobba där jag gör...

Men det blir helt annorlunda när man ska ta hand om den man älskar... Här hemma har jag inga saker att göra kontroller med, ingen bra smärtlindring och ingen jour att ringa om jag blir osäker.

Vill inte ens tänka på hur jag kommer att bli om bebisen blir sjuk...

Men som tur är så är det Mats som ska stödja mig under förlossningen och inte tvärtom! Och som tur är har jag den mest fantastiska mannen i världen och är själv väldigt förberedd så jag känner mig inte särskilt orolig inför förlossningen. Den kan få sätta igång nu på en gång tycker jag!

Om det en dag inom en snart framtid inte dyker upp 1-2 inlägg om dagen här på bloggen så kan ni räkna med att vi är på förlossningen och föder barn!