Det blev ingen lunch för mig med Mats och Sophie, mådde inget vidare och stannade hemma. Och inte blev det bättre när jag fick reda på att farfar blivit riktigt dålig i går morse. Han repade sig någorlunda men lät fortfarande väldigt medtagen när jag pratade med honom på eftermiddagen. När man jobbat inom medicin så är det svårt att inte tänka för mycket på vad som hänt. Jag har en väldigt tydlig bild framför mig eftersom jag tagit hand om många patienter i samma situation som han var i i går. Får försöka skjuta det i från mig...
I morse var vi hos barnmorskan (en ny sådan i dag, Lotta har semester). Det visade sig att bebisen ligger, eller snarare sitter i säte, med huvudet närmast mammas hjärta. Vi har ett barn i trotsåldern redan innan det fötts. Vi har otaliga gånger uppmanat den att vända sig, men tydligen utan resultat.
På onsdag morgon ska vi upp till förlossningen för ett vändningsförsök. Inget jag ser fram emot, eftersom vissa tycker att det gör fruktansvärt ont, men jag ska försöka att inte läsa skräckhistorier på nätet. Om försöket misslyckas så blir det kejsarsnitt och då är det plötsligt inte alls 23 dagar kvar, utan snarare två veckor.
Men jag koncentrerar mig på onsdag först, sen får vi se. Om det blir kejsarsnitt så har jag en mamma som sitter inne på kunskap vilket känns skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar