När magen böljar fram och tillbaka känns det som om bebisen leker hela havet stormar med sig själv där inne. Mycket underlig känsla att det finns en liten person som vänder och vrider på sig i magen.
Ibland när den sträcker ut ett ben eller arm så ser det utifrån ut som om det är en liten alien som vill ta sig ut genom magen... Vilket är läskigt så klart, det förstår alla som sett Alien-filmerna, men ändå oerhört mysigt!
Jag har haft sån tur i min graviditet (det var i och för sig på tiden att vi fick lite tur) att jag har fått må så bra hela tiden. Inget illamående, ingen direkt foglossning eller annan smärta, inget sug efter någonting särskilt - jag har helt enkelt mått bra och jag älskar verkligen att vara gravid!
På grund av det så är det lite kluvna känslor inför förlossningen. Jag är inte riktigt redo att släppa den här lilla ifrån mig än. Nog för att den kommer att vara hos oss dygnet runt i fortsättningen också, men inte lika skyddad som nu, och inte lika nära. För Mats är det naturligtvis annorlunda, han längtar så efter den dag han får träffa vårt lilla mirakel på riktigt, men jag bär det ju med mig jämt nu, känner minsta lilla rörelse, och som sagt är jag inte redo att vara utan det än...
Tur att det är fem veckor kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar