Fick i kväll reda på att farfar bröt lårbenshalsen i morse och nu ligger på Akademiska i Uppsala och väntar på operation. Tänk att jag kan bli så orolig fast det är en så vanlig grej att bryta för äldre. Fast sköterskan jag pratade med sa att han mår relativt bra och inte har så ont, det låter som min farfar!
Det känns mycket underligt att plötsligt vara anhörig, att vara på andra sidan mot vad jag är van vid... Samma sak att vara patient, att ha en egen journal här i Eskilstuna, det kändes mycket märkligt i våras. Genom jobbet kunde jag logga in på min egen lablista, men hade inte tillgång till själva journalen eftersom den låg på kvinnokliniken. Fast det var nog lika bra det, hade säkerligen inte känts så kul att läsa om sig själv som patient...
I morgon ska farfar få egen telefon, så då får jag ringa honom och höra hur det går. Svensk sjukvård är imponerande så de tar säkert hand om honom på bästa sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar