Mats 31 år och en utvilad mamma!

I dag fyller min älskade man 31 år. Han fick ett presentkort på fotbehandling av Rio, av mig fick han ingenting förutom kärlek. Men det kommer man ganska långt på hoppas jag.

Tro det eller ej, men Rio körde samma sovvariant i natt igen! Somnade vid 23.30 och sov fram till 05.00. Helt sjukt... Och skönt!

Tänk vad underligt det är att vara mamma till någon! Och jag har turen att få vara mamma till en underbar alldeles perfekt son. Jag älskar honom bortom allt förnuft och det är en underlig känsla. Att få barn innebär att man oroar sig för alla möjliga saker, att man funderar över hur man ska göra på bästa sätt för att han ska få det bra, att man vill göra allt man kan för sitt barn.

Numer finns ju internet och det är en dröm för en nybliven mamma. Det finns massor med forum där man kan läsa sig till att man (faktiskt) inte är ensam om alla tankar och funderingar. Där man kan chatta med andra nyblivna mammor och få råd från lite mer erfarna föräldrar om det är något man undrar över.

Och utöver det finns det massvis med rådgivningssidor, faktasidor och medicinska sidor att söka sig till om man funderar över något.

Och ska man sammanfatta allt man läser så är det nog att det mesta är normalt och att det är VI som är Rios föräldrar och därmed vet vad som är bäst för honom. Och det är det man vill höra när man är nykläckt förälder. Att man är bra på det man gör och att man fixar det, inte en massa råd och tips om hur vi ska ta hand om vårt barn. Man behöver uppmuntran och stöd framför allt annat.

Det som är viktigast för mig, det är att vi är två om det här underbart stora som sker. Att Mats och jag har skapat ett nytt litet liv som vi nu är ansvariga för och att vi genom att ta hand om varandra kan ta hand om om Rio på bästa sätt. Han skapades av vår kärlek och ska få växa upp med samma kärlek omkring sig. Bättre än så kan vi nog inte erbjuda honom. Men finns det något bättre än att känna sig älskad?