I går kväll ca 21.00 bröt helvetet ut på Intagsgatan. I alla fall i Rios värld. Vet inte vad det var som var så hemskt, men något var det som var fel. Riktigt fel. Han skrek som besatt i ca 30 minuter utan att något hjälpte. Och då känner man sig inte så bra som mamma... Till slut somnade han vid bröstet, av ren utmattning gissar jag. Sen sov han i och för sig i fem och en halv timme, men det behövde han nog.
Usch vad det gör ont i hjärtat när han är ledsen. Men barn är ledsna ibland, utan att det finns någon särskild anledning. Tror inte att det var magont heller, så det var väl bara jobbigt i allmänhet för den lilla killen. I dag är han desto gladare eftersom han fått veta något riktigt roligt! Men vad det är avslöjar jag inte ännu, väntar lite med det tror jag :)
Nu ligger han här brevid mig och sover och jag bara väntar på att han ska vakna så att vi kan gå till Årby och titta på Mats när han spelar fotboll.
I morgon kommer Mats föräldrar, bror och Kjersti (Pärs sambo) och hälsar på för att fira Mats.
Nu börjar det fladdra i ögonlocken här brevid, kan det vara dags att vakna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar