I går kväll ganska sent fick Rio tokspel och bara skrek. Han var mätt, nybytt, älskad och uppmärksammad. Till ingen nytta. Ont i magen kan vara boven i dramat. Så småningom gick det över men det är inte roligt med gråt och skrik, det skär i hjärtat.
Och då tänker jag alltid på föräldrar med kolikbarn (hoppas, hoppas, hoppas vi slipper det), hur orkar dom??? Jag går sönder inuti när jag inte kan få Rio glad, skulle gå i tusen bitar om han alltid var ledsen och skrek.
Just nu sover han lugnt brevid mig på soffan och låtsas som om gårdagen inte inträffat. Älskade lilla barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar