I morgon förmiddag bär det av till Avesta och morfar Olle som är den enda av mor- och farföräldrarna som är hemma i påsk. Vi ska även träffa lite vänner som är nyfikna på Rio. Han meddelar att han är minst lika nyfiken på dom, framförallt Julian och Walter!
Nu på morgonen har vi varit ute på en långpromenad i solen och efter det har Rio faktiskt hållit sig ganska vaken.
När jag tittar på honom så svämmar hjärtat över av kärlek och jag måste gråta en liten stund av lycka. Han bara skrattar tillbaka och då gråter jag lite till.
Tänk att vi nu efter så mycket väntan och längtan har en egen liten bebis som är hälften jag och hälften Mats. Som vi får krama, bära, pussa och mysa med hur mycket vi vill. Som hör till oss i vår lilla familj. Tänk att jag blivit mamma och att Mats blivit pappa.
Det känns som om det var det här som var meningen med att vi träffades den där dagen i diket vid Dalahästen för 13 år sen. På måndag firar vi sju år tillsammans och tiden bara springer iväg. Jag älskar min underbare man och min fantastiska son så mycket!
Nu fäller jag nästan också en tår av all din kärlek till din fina familj. Jag är så glad för er skull, att ni fick ert efterlängtade barn...lycka! Glad påsk. Kramar
SvaraRaderafick ni käpa precis som vi för att få en sååå efterlängtad liten älskling. Visst är dom underbara. Glad påsk
SvaraRadera