Vart tog tiden vägen?

Det bli inga bilder, i alla fall inte nu. Att blogga ligger tyvärr ganska långt ner på listan av saker som måste göras för tillfället. Och jag fattar inte vart sommaren och ledigheten tagit vägen. På tisdag börjar jobba igen efter åtta veckors frånvaro...

Under dom här åtta veckorna har vi umgåtts med vänner, läst tusentals böcker om och om igen för vår vetgirige lille son, sått gräs på tomten, köpt bil, krockat med den gamla bilen, träffat familj och släkt, gått på begravning, välkomnat nya personer till världen, ringt till gud och alla människor angående träd, murar, geotekniska undersökningar, hus, grus och så vidare i all oändlighet.

Men mest har vi tittat på när vår son håller på att lära sig prata. Och det går vansinnigt fort. Han upprepar ord som om han aldrig gjort annat, men favoritorden är "bubbla", "pump", "Bella", "Walle", "Gabbe" och "dumper". Och mamma och pappa såklart.

På torsdag kommer huset, kan som sagt inte förstå vart tiden tog vägen...

Han går!

Vi har haft det på känn i ett par veckor nu. Vilken dag som helst har vi sagt till varandra. Och i går tyckte Rio att det var dags han med.

Han ställde sig upp och gick. Och i och med det tog han inte bara sina första stapplande steg i livet, utan även de första stapplande stegen mot självständighet.

Jag förstår inte riktigt när det här har hänt? När blev han en egen liten person med en alldeles egen (stark) vilja? Det var ju bara här om dagen han låg i min famn, hjälplös och beroende av mig på alla sätt och vis.

Men nu... Nu äger han världen och stolpar självsäkert omkring på egen hand.

Min lilla, lilla pojke, vad mamma är stolt över dig!

Det går inte!

Separationsångesten blev för stor! Det känns plötsligt helt omöjligt att skiljas från bloggen (som jämte Rio faktiskt också är min baby). Så jag erkänner att jag har usel karaktär, inte kan hålla mig till vad jag tidigare sagt och startar helt enkelt upp bloggen igen.

Året som gått har varit otroligt, men året som kommer blir också underbart. Fyra av mina fina fantastiska vänner väntar smått och kommer därmed att få vara med om en obeskrivbar lycka, och jag är så glad för deras skull! Dessutom har jag börjat jobba och husbygge står för dörren (eller nja, inte för dörren kanske).

En annan av anledningarna till att bloggen öppnar igen är att ibland är man med om underliga saker som man bara måste berätta för folk. Och bloggar är bra forum för såna grejer. Som det här:

I fredags var vi hos tandläkaren med Rio för information. Inget uppseendeväckande, borsta morgon och kväll, inga söta drycker och så vidare (Rio har för den delen åtta tänder för tillfället). MEN! Så släpper tandsköterskan bomben. Vet ni hur länge man ska hjälpa barnen med att borsta tänderna? Vet ni det? Gissa!

Tills dom är 12 år! TOLV!

Helt sjukt, eller hur? Jag menar, man börjar snart i högstadiet, står med ena foten innanför dörren till vuxenvärlden, kanske har kille/tjej. Och då ska mamma eller pappa komma och borsta tänderna på en! Det kan Rio glömma, han får borsta bäst han vill efter att han är typ sex-sju. Herregud, lite tilltro ska man väl ha till sina barn? Eller vad säger ni?

Det går framåt.

Det roligaste som finns just nu i Rios värld är att ge bort saker. Och då säger vi tack tack och han svarar ta ta ta.

Annars fortsätter han träna på att ställa sig upp mot allt han får tag i (att det han tar tag inte är stabilt alla gånger spelar mindre roll). Att äta papper, småsten, damm och liknande står också högt i kurs.

Världen är en spännande plats.

Mamma!

Som om han kände på sig att vi har det lite jobbigt just nu så levererades ett "mamma" i dag. Det behövdes för att lysa upp en annars ganska mörk tillvaro med mycket skrik och gråt kvälls- och nattetid. Lilla hjärtat!

Utebliven sömn.

Det här börjar bli löjligt. Ska inte barn sova bättre ju äldre dom blir? I natt har Rio, och därmed vi, sovit max en timme i sträck. Det har varit vansinne. Sen dags att gå upp 04.30.

Läser man om det här med sömn och bebisar så står det att dom sover sämre bland annat när dom håller på att utveckla någon ny kunskap och i går lärde sig Rio att sätta sig upp från liggande. Vilket var otroligt roligt att se, framförallt eftersom han såg så förvånad ut själv.

Nu hoppas vi på mer sömn i natt.

Vinka.

I går tyckte Rio att det var dags att lära sig vinka, så det gjorde han. Och blödig som man är kom tårarna ganska på en gång. Vilken milstolpe! Eller, ja...

Så nu på morgonen vinkar vi till lampor, tavlor och det mesta som går att vinka till. Vilket är mycket.

Nu så.

Nu är nätet äntligen tillbaka. Men att vara utan i två och en halv dag (en evighet i min värld) gjorde att jag insåg hur mycket jag faktiskt sitter framför nätet. Illa.

Rio har blivit nio månader och utvecklas varje dag till att bli en alldeles egen person, med en alldeles egen vilja... Den skiljer sig ganska ofta från min och Mats vilja... Han visar även en del mammighet och vill helst bli buren eller vara uppe i famnen. Sen har han tydligen hört talas om Gabriel Gunhamres våga-vägra-sömn-lek, och den verkar han tycka är kul.

Att inse att han faktiskt inte är vår lilla bebis längre känns märkligt. Även för honom skulle jag tro, därav mammigheten.

Titta!

I fredags gav Rio med sig. Efter mycket tjat från min sida så sa han till slut "titta". Vilket lät märkligt, han som senaste veckorna i princip svarat "ba" på allt man säger. Men nu blev det ett "titta" till slut! Men inget mamma eller pappa inom snar framtid vad det låter...

Och så pekar han. Inte på något särskilt, men pekar gör han.

Herregud, snart börjar han skolan!

Vaccination!

Nu har Rio fått sin vaccination mot svininfluensan. Själva sticket var inga konstigheter, han rörde inte en min. Men nu bävar vi inför kommande dygn då feber och smärta är vanliga biverkningar...

För några månader sen när Rio upptäckte att han kunde vända på sig så krånglade han vid läggning/på nätterna eftersom han bara var tvungen att prova detta en gång till. Och nu är vi där igen. Nu lägger han sig på mage och tar sig sen upp på alla fyra och står där och gungar. Bara för att han kan...

Fast jag ska definitivt inte klaga - nu i natt så sov han utan att vakna mellan 19.00 och 05.20 och då flyttade jag över honom till sängen och så sov vi till 07.00... Fast det hör verkligen till ovanligheterna, annars brukar han tjoa till ett par gånger per natt och så är det dags att gå upp ca 05.30.

En speciell dag.

I dag är det en speciell dag för Rio och mig. I dag slutade jag amma, vilket innebär en hel del separationsångest från min sida. Inte från hans. Han kunde nog inte vara mer oberörd faktiskt...

Vår lilla kille har blivit stor!

Barnlek igen.

I går var Åsa, Svea, Marie och Nora här på fika. Det är alltid lika kul att se hur barnen beter sig mot varandra. Rio blir sin vana trogen mycket uppspelt och tjuter av glädje... Det var mycket peta i ansiktet och klappa hårdhänt på huvudet. Svea har börjat krypa nu och ställer sig dessutom upp med stöd av möbler. Otroligt häftigt!

Vi börjar tro att Rio kommer att strunta helt i att krypa, han tar sig fram lika bra med sitt krälande.

I dag ska jag hem till Christina i nya huset och äta lunch och sen kommer Carro hit i eftermiddag på fika.

Maria, Julian och Carro.

I torsdags kom Julian och Maria hit. Det är otroligt gulligt att se pojkarna leka bredvid varandra, Julian är så snäll mot Rio och Rio verkar tycka att Julian är den mest fascinerande människan i världen. Lite lagom idoldyrkan sådär.

Maria och jag har känt varandra sen vi var tre år gamla och har växt upp tillsammans, så det kändes väldigt underligt när vi vek av åt olika rum på kvällen för att natta barnen. Jag trodde att det var vi som var barnen...

I går var Rio och jag nere på stan och fikade med Carro. Nu kommer jag inte ihåg vad cafét hette, men det var väldigt barnvänligt, det gillar vi! Rio stormtrivdes i Carros knä och drog henne i håret och bankade i bordet. Mycket trevlig eftermiddag för både honom och mig!

Vår lille kille växer ju så det knakar och har nu för en vecka sen börjat kunna sitta någorlunda stadigt utan stöd. Fast han har ingen större lust att träna på det eftersom han hela tiden är på väg någonstans... Så fort han får chansen vill han ner på mage för att rulla/åla i väg någonstans...

Full fart!

Vet inte riktigt vart dagarna tar vägen numer... Mycket av tiden ägnas i alla fall åt att hindra Rio från att slita i sladdar, slå huvudet i möbler och dra ut honom från ställen han fastnat på. Han är snabb den lille rackaren, jag hinner inte mycket mer än att sätta mig innan det är dags igen. Och han kryper inte ens, bara hasar än så länge...

I går var vi ute och gick med Christina och Solweig, det var alltför länge sen nu. Om ett par veckor flyttar Christina och Morgan in i sitt hus och ska då börja renovera. Tänk om man var så praktiskt lagd som dom... Ska bli väldigt spännande att se hur det blir när dom är färdiga. Känner mig möjligtvis lite avundsjuk... Ja, inte på renoveringen då, den kan jag klara mig utan.

I morgon kommer Maria och Julian hit och stannar till på fredag, ska bli så mysigt! Planen var ju att vi skulle hinna träffas massor under hösten nu när vi är mammalediga samtidigt, men vart tiden tar vägen vet jag som sagt inte.

Stackars barn.

Det är egentligen väldigt synd om små barn. När dom kämpat och kämpat och äntligen nått fram till den där fruktansvärt intressanta byrån så kommer en vuxen (vanligtvis mamman) och lägger tillbaka dom på filten en meter bort med ett käckt "men lilla gubben, hur hamnade du här?". Och då är det bara att börja om igen... Sådär håller vi på Rio och jag, dagarna i ända...

Blandat.

I dag var vi full styrka på promenaden för första gången - åtta mammor och lika många barn. Vilken syn...

Rio ägnar numer dagarna åt att ta sig runt på golvet genom att hasa och rulla sig dit han vill. Att barnsäkra hemmet ligger inte så långt bort nu.

I morgon ska jag på massage på förmiddagen, ska bli sjukt skönt.

Gammelfarfar och Rio.

I dag har vi varit och hälsat på min farfar i Enköping. Han har nu äntligen kommit till ett permanent äldreboende som är nybyggt och jättefint. Han har flyttat fler gånger det senaste året än vad han gjort på dom 92 åren innan dess.

Rio gillar sin gammelfarfar skarpt och visade upp sig från sin bästa sida. Tills han blev trött. Då visade han en lite gnälligare sida. Men det gjorde inget, gammelfarfar tyckte att han var fantastisk ändå.

Nu har Rio börjat prata med konsonanter. Det är da da da och ne ne ne dagarna i ända. Kan vara det gulligaste och roligaste som finns!

I morgon ska jag pallra mig i väg och simma och sen ska vi träffa Christina på eftermiddagen.

Nu ska vi titta på Män som hatar kvinnor. Har på tok för höga förväntningar, det här kan aldrig sluta väl.

Ett hus till övers?

Såg i dag att tand nummer två är på gång i Rios underkäke. Lilla killen som är på väg att bli stor!

I dag har Mats varit hos sjukgymnasten, det kan ni läsa om här.

I morgon kommer en mäklare för att värdera vår lägenhet, vi letar hus för fullt! Christina och Ida med respektive har köpt hus och flyttar nu i höst, är så himla avundsjuk!

Jaha!

Den senaste tidens gråtmildhet och oroliga sömn kan ha fått sin förklaring, kolla här!

Inte så illa med palsternacka längre...

I går var vi ute på Marys café i Vallby. Otroligt mysigt, det kan jag verkligen rekommendera!

Efter fyra dagar med palsternacka fattade Rio galoppen. I går och i dag har det gått alldeles utmärkt, han gapar efter mer och sväljer galant. Vilket geni han är vår son. Nu vänder han sig från mage till rygg och från rygg till mage också. Och hela det lilla ansiktet jobbar när han försöker få fram nya ljud, nu är det B han jobbar på. Det går ganska bra, spottet flyger genom den ihopknipna munnen när han tränar.

I morgon är det Mats och min bröllopsdag och i kväll ska vi fira genom att äta middag ute på Sundbyholms slottsterass. Vi hoppas på en sovande son i vagnen...