Stor humor!

På kvällarna när Rio börjar bli trött så blir han ofta antingen ledsen och gnällig eller otroligt fnittrig. I kväll är han fnittrig. Nyss låg jag på golvet bredvid honom och sa "bbbbb". Det kan vara det absolut roligaste han hört någon säga. Han tjöt av skratt länge och väl. Nog för att jag kan vara ganska rolig ibland, men att säga en konsonant gång på gång är ju egentligen inte så kul. Enligt mig i alla fall. Undrar vilken humor han kommer att utveckla?

Nakenfis!

Bevittnar nu bland det sötaste jag sett. Rio ligger naken i hallen och brottas med Mats tröja. Underbara unge!

Toabesök!

För ett år sen på dagen så gjorde jag mitt livs viktigaste toalettbesök. Tidigt på morgonen gick jag upp och kissade och kunde sen krypa ner i sängen igen och berätta för min man att vi skulle bli föräldrar. Jag kommer ihåg vilken fantastisk känsla det var, att nu, nu äntligen var det vår tur!

Att ett litet plus på en sticka kan förändra livet så radikalt!

Löv is the shit!

Mamma ringde nyss och undrade om något har hänt eftersom jag inte bloggat på ett par dagar. Ingen fara mamma! Inget särskilt har hänt förutom att vi försöker underhålla sonen så gott vi kan i värmen. I går var vi ner på stan en sväng och på eftermiddagen satt vi ute här på baksidan under ett träd och tittade på löv. Löv som rör sig is the shit enligt Rio.

I dag på förmiddagen har vi varit ute vid badet i Skjulsta där Rio fick... ligga under ett träd och titta på löv.

I eftermiddag väntar Djurgårdsparken där Rio ska få titta på... japp, löv!

Varmt, varmare, Rio?

Värmen fortsätter och den verkar ta hårt på Rio. Han ligger i bara blöja men är varm ändå. Jag ammar oftare och han kissar ordentligt, så någon fara är det inte, men det verkar vara lite jobbigt för den lille. Och gnället är tillbaka med full kraft, det kanske har med värmen att göra, ligger ju nära till hands att tro det.

I dag åker Johan och Carro till Grekland, så typiskt för dom att det nu är så varmt här hemma...

Vaccination och annat!

I morse var vi ute och gick med Christina och dom fina hundarna. Det var faktiskt uppehåll då, men på hemvägen började det regna igen.

Ringde även till BVC i morse angående Rios vaccination. Han blev tre månader i går och vi har inte fått någon kallelse än, informerade jag. Oj då, har jag glömt det, undrade BVC-sköterskan. Det hade hon. Men vi fick komma klockan 12 i dag och då upptäckte vi att vaccineras är inte riktigt Rios grej. Den första sprutan i höger lår gick bra, men den andra... Han skrek i högan sky och fortsatte med det ett bra tag efteråt. Stackars lilla killen. Men nu är han lugn igen och ligger och småpratar med sina mjukdjur.

Och om ni trodde att gårdagsnattens sömnrekord var en engångsföreteelse så trodde ni fel! Det var tydligen en tvågångsföreteelse eftersom han sov mellan 21 och 07 i natt igen! Vilken superbebis vi har satt till världen! Det är bara att njuta medan det varar.

5820 g tung och 62 cm lång blev siffrorna i dag.

Kärleken växer för varje dag!

I morgon blir Rio tre månader ung och livet bara rusar förbi. Ibland vill man spola framåt (när han skriker och skriker utan att vi vet varför) och ibland vill man pausa i en evighet (nästan jämt).

Att varje dag få vara med, hålla om och älska vår son är ren och skär lycka. Ibland slår det mig att nu är han här, på riktigt! Den vi har längtat efter så länge. Och vad gör man då? När ens högsta önskan och största längtan äntligen finns här hos oss? Jo, man njuter av att vara så lyckligt lottad helt enkelt. Man njuter av varje leende, av varje skratt, av varje blöjbyte, av varje badstund. Och man tackar sin lyckliga stjärna även för skriken, gnället och oron.

Jag hoppas att han förstår nu och för alltid att vi älskar honom, över allt annat.

Ny säng bland annat.

Sverige - Malta pågår just nu och jag ägnar den ytterst lite intresse. VM i Sydafrika är redan bortblåst, men Lagerbäck fortsätter att vara en rolig figur och tar en match i taget.

I måndags upptog jag det här med dagliga promenader efter ett uppehåll på några veckor. Tanken är att gravidkilona ska bort så att jag åtminstone får på mig vigselringen igen...

I går var vi upp på Mats jobb med Rio för visning. Han fick klart godkänt och flinade upp sig riktigt ordentligt. Det är aldrig någon som tror oss när vi säger att han kan vara en riktig gnällspik hemma...

I dag har vi varit och köpt en ny säng åt Rio så nu hoppas vi på lite mer nattro för både honom och oss. I och för sig ska vi inte klaga alls eftersom han fortsätter på inslagen väg genom att bara vakna för att äta en gång per natt och sen somnar om direkt efter det. Men på grund av att sängen varit för liten så har vi ju vaknat till fler gånger än så som jag skrev tidigare. Rio tackar mormor och morfar för den fina sängen!

På väg ut till Babyproffsen så upptäckte Rio sina händer för första gången! Han har ju sen en tid tillbaka stoppat in dom i munnen i tid och otid, men nu såg han dom verkligen! Och ögonen gick i kors på honom när händerna kom närmare och närmare munnen. Löjligt underhållande för två stolta föräldrar. Den stolta mamman höll dessutom på att köra av vägen i all uppståndelse...

I morgon är det dags för mammapromenad igen, ska bli roligt att höra hur det är med dom andra små bebisarna (och deras mammor givetvis).

Nu är en fin och icke-gnällig dag till ända för vår stora lilla kärlek och natten väntar i den nya sängen.

Köp Folket!

I dag är Rio med i Folket, utan mamma och pappa. De andra bebisarna är väl ett par veckor, Rio är 3 månader...

I den här takten är Rio snart tonåring!

Startade dagen med en nästan två timmar lång promenad med Christina och Solweig i förmiddags. Skönt att vara ute trots lite trist väder.

På onsdag börjar Mats 10 veckor långa semester/pappaledighet, ska bli så skönt att vara lediga tillsammans hela familjen! Har planerat in lite saker under de här veckorna, bland annat midsommar i Dalarna med familjen Gunhamre (och förhoppningsvis Morsings/Anderssons), shopping på Lager 157, en vecka i Strömstad med familjen Birgersson, hälsa på farfar i Enköping och förhoppningsvis vara ute i solen lite.

Semestern inleds med att vi på onsdag ska åka och köpa en ny säng till Rio. Han växer fort den lille mannen och nu när han inte ligger still längre så lyckas han ett antal gånger per natt hasa ner sig i sängen så att han slår i fotändan. Och när han då inte kan sträcka ut benen så vaknar han med knäna i ansiktshöjd och vi måste lyfta upp honom till huvudändan igen. Och det känns ju lite onödigt att både hans och vår nattsömn ska störas av det här. Så en ny säng känns nödvändigt.

Annars ägnar Rio dagarna numer till att slå medvetet efter saker, greppa tag i skallror, handdukar, filtar eller vad helst han kommer åt. Och allt ska in i munnen. Mysigt ser han ut att tänka när han har munnen full med filt... Han fortsätter också att vända sig om från mage till rygg, för på mage är det inte särskilt kul att ligga tydligen. Och stadigare i nacken är han också, nu kan han hålla upp huvudet själv när han han blir buren (dock är det fortfarande ganska vingligt). Det är mycket som händer i hans utveckling och fort går det, så det är väl kanske inte så konstigt att det är jobbigt för honom - därav gnälligheten gissar jag.

Nu ska jag ju inte påstå att han gnäller och är ledsen hela dagarna, det är han definitivt inte. Och när han ler ett av sina många solskensleenden, då smälter man och glömmer bort allt annat! Hoppas att han förstår hur älskad han är!

Trött i sinnet.

I går var planen att vi skulle se Fredrik Lindström, men vi fick ge upp när vi kommit drygt halva vägen till Strömsholmen. Att studenter sjunger och skriker mycket köper jag, men dessa lastbilar som envisas med att tuta gillar jag inte. Och tycker jag att det gör ont i öronen och om jag får ont i huvudet så gissar jag på att Rio inte heller mår så bra av det. Så vi gick hem igen, lite argare och besviknare än planerat. Så kan det vara.

I dag har vi röstat i EU-valet, varit ute på en väldigt kort promenad och sen har jag ägnat mig åt ett OC-maraton i soffan. Känner mig inte vidare pigg, vår älskade lilla son är inte så nöjd med livet sen några dagar tillbaka och det berättar han gärna för oss. Ibland väldigt högljutt.

Men nu sover lilla skrutten och jag ska gå och göra honom sällskap.

Hela dagen spenderades på barnmottagningen.

Det blev inget mer bloggande i går kväll, Rio bestämde sig för att skrika en stund samtidigt som jag lagade mat och är man en hungrig liten bebis så duger inte pappa tyvärr. Sen var det ju Champions League-final. Som inte gick så bra. Men det trista slutet på matchen missade jag eftersom jag somnade. Mats är synnerligen besviken i dag, vilket han påtalar gång på gång.

Jo, tillbaka till i går.

Mellan klockan 09.00 och 15.30 var vi på barnmottagningen, med en kort paus för lunch här hemma. Klockan 11.00 fick vi träffa en läkare som gav beskedet att det kunde vara antingen ett bråck eller en lymfkörtel. Paniken steg, lymfkörtel = cancer i min värld. Men eftersom han inte var säker på sin sak så fick två andra läkare klämma och känna och de trodde inte att det var en lymfkörtel, men inte heller ett bråck. Så då var vi tillbaka på ruta ett.

Efter ett ultraljud och ännu en läkares klämmande och kännande så konstaterades det att det är en cysta Rio har, vilket inte är farligt! Varför han har fått den vet dom inte, men den kan antingen gå bort av sig själv, eller så får man tömma den på vätska. Vi har fått en tid nästa vecka för att kolla hur den ser ut då.

Så några ton har lyfts från mina axlar och ångsten är dämpad. Det sägs ju att man från den dagen man får ett plus på stickan oroar sig för sina barn, och det stämmer!

Trots fyra läkares undersökningar så var Rio på strålande humör, han skrattade stort och dom konstaterade att han verkade må oförskämt bra. Lilla killen, vilket charmtroll han är!

Om det slutat regna i eftermiddag så blir det promenad med mammagruppen, just nu ser det lovande ut.

Vill även tacka Åsa för de fina orden, de värmde!

Ingen fara med Rio!

Inget bråck, ingen lymfkörtel utan en cysta! Och om man ska ha en knöl så ska det vara en cysta som röntgenläkaren uttryckte det...

Inget farligt alltså och det känns så skönt!

Skriver mer senare, nu ska det duschas och sen lagas lite mat.

Sämsta mamman blev plötsligt 14 år igen.

Är nu hemma igen efter stadsbesöket. Det blev lunch på Thai Classic där Rio börjar bli stammis, personalen har följt honom sen han låg i magen.

Mötte efter det Sebastian Larsson och jag blev pinsamt imponerad. Mats blev inte lika imponerad eftersom han träffat och intervjuat Sebastian flera gånger. Men medan Mats pratade med honom och hans flickvän så stod jag som ett fån vid bilen och tittade på. Japp, jag är 28 år. Japp, jag är rätt patetisk.

Ringde nu på eftermiddagen till barnmottagningen eftersom vi upptäckt en knöl vid hans högra ljumske. Det kan vara ett bråck så vi ska upp till sjukhuset i morgon för att få det kollat av en läkare. Börjar såklart fundera över om det är det här som har spökat de senaste dagarna, att han haft ont av det förmodade bråcket? Fast i går och i dag så har han varit ganska nöjd. Och om han hade ont så borde det ju inte göra mindre ont av att bli buren? Hur som helst så känner jag mig som den sämsta mamman i världen, borde ha förstått att det kanske är ont han haft, borde upptäckt knölen tidigare, borde, borde, borde en massa saker.

Men nu är det som det är, vi får det kollat i morgon och jag får försöka dämpa min ångest på något sätt.

Största möjliga tystnad.

I morse slog Rio upp sina ljusblå ögon och bestämde sig för att inte vara ledsen längre. Skönt! Nu på eftermiddagen har han dock skrikit i ca 10 minuter, troligen av trötthet, så nu ligger han och sover. Vi hoppas att det är allt skrik för i dag. Annars har han varit på lysande humör, skrattat och pratat för fullt med sina gosedjur.

Trots fyra dagar av gnäll/skrik så ska vi definitivt inte klaga alltför mycket. Han somnar fortfarande före 20.00 och sover sen till ca 01-02, äter och somnar om direkt. Så nätterna fortsätter att vara lugna, och det känns ju skönt.

Under eftermiddagen var vi ute och gick en sväng med Christina och hundarna, härligt i det fina vädret! Rio tittade fascinerat på träden som rörde sig i vinden och gurglade förtjust i vagnen.

Nu är det balkonghäng som gäller!

Geniet Rio!

I dag klockan 11.25 bestämde sig Rio för att vända sig från mage till rygg för första gången. Miraklet skedde på soffan så han hade lite hjälp av en svag lutning. Men för att bevisa att han kan utan lutning så gjorde han om det några timmar senare utan lutning, dock fortfarande på soffan. Han har lovat att göra ett försök på golvet senare i kväll så att pappa får se också.

Att ett barn vänder på sig för första gången är inte en stor sak i världen, men ett mammahjärta sväller av stolthet och tårarna kommer. Måste vara hormoner... Eller ren och skär kärlek!

Bilden är från en annan dag, iklädd en body från Emma.

Gråt...

I går kväll ca 21.00 bröt helvetet ut på Intagsgatan. I alla fall i Rios värld. Vet inte vad det var som var så hemskt, men något var det som var fel. Riktigt fel. Han skrek som besatt i ca 30 minuter utan att något hjälpte. Och då känner man sig inte så bra som mamma... Till slut somnade han vid bröstet, av ren utmattning gissar jag. Sen sov han i och för sig i fem och en halv timme, men det behövde han nog.

Usch vad det gör ont i hjärtat när han är ledsen. Men barn är ledsna ibland, utan att det finns någon särskild anledning. Tror inte att det var magont heller, så det var väl bara jobbigt i allmänhet för den lilla killen. I dag är han desto gladare eftersom han fått veta något riktigt roligt! Men vad det är avslöjar jag inte ännu, väntar lite med det tror jag :)

Nu ligger han här brevid mig och sover och jag bara väntar på att han ska vakna så att vi kan gå till Årby och titta på Mats när han spelar fotboll.

I morgon kommer Mats föräldrar, bror och Kjersti (Pärs sambo) och hälsar på för att fira Mats.

Nu börjar det fladdra i ögonlocken här brevid, kan det vara dags att vakna?

Mats 31 år och en utvilad mamma!

I dag fyller min älskade man 31 år. Han fick ett presentkort på fotbehandling av Rio, av mig fick han ingenting förutom kärlek. Men det kommer man ganska långt på hoppas jag.

Tro det eller ej, men Rio körde samma sovvariant i natt igen! Somnade vid 23.30 och sov fram till 05.00. Helt sjukt... Och skönt!

Tänk vad underligt det är att vara mamma till någon! Och jag har turen att få vara mamma till en underbar alldeles perfekt son. Jag älskar honom bortom allt förnuft och det är en underlig känsla. Att få barn innebär att man oroar sig för alla möjliga saker, att man funderar över hur man ska göra på bästa sätt för att han ska få det bra, att man vill göra allt man kan för sitt barn.

Numer finns ju internet och det är en dröm för en nybliven mamma. Det finns massor med forum där man kan läsa sig till att man (faktiskt) inte är ensam om alla tankar och funderingar. Där man kan chatta med andra nyblivna mammor och få råd från lite mer erfarna föräldrar om det är något man undrar över.

Och utöver det finns det massvis med rådgivningssidor, faktasidor och medicinska sidor att söka sig till om man funderar över något.

Och ska man sammanfatta allt man läser så är det nog att det mesta är normalt och att det är VI som är Rios föräldrar och därmed vet vad som är bäst för honom. Och det är det man vill höra när man är nykläckt förälder. Att man är bra på det man gör och att man fixar det, inte en massa råd och tips om hur vi ska ta hand om vårt barn. Man behöver uppmuntran och stöd framför allt annat.

Det som är viktigast för mig, det är att vi är två om det här underbart stora som sker. Att Mats och jag har skapat ett nytt litet liv som vi nu är ansvariga för och att vi genom att ta hand om varandra kan ta hand om om Rio på bästa sätt. Han skapades av vår kärlek och ska få växa upp med samma kärlek omkring sig. Bättre än så kan vi nog inte erbjuda honom. Men finns det något bättre än att känna sig älskad?

Lite ledsen dag.

4565 g, så mycket kom vågen upp i. Lillkillen växer så det knakar. Inte så konstigt kanske med tanke på att han under dagtid äter minst varannan timme. Minst.

I dag har han inte haft någon bra dag. I alla fall inte på eftermiddagen och kvällen. Ledsen och svårt att komma till ro, och det verkar inte bero på ont i magen. Kan vara övertrötthet får jag för mig med tanke på att han knappt sovit alls under dagen.

Nu sitter vi framför den stora nya TV:n och kollar på fotboll. Rio ligger för tillfället och skrattar och tjoar för sig själv brevid oss i soffan och vill inte sova. Hoppas det är ett tecken på att han sover länge i natt!

Det där med sovrutiner får nog vänta ett tag...

Ibland blir det inte som man tänkt sig...

I går hade vi fullt upp med besök på stan, handling och promenad. Nere vid ån mötte vi Rebecka och Vidar som också var ute i det fina vädret. Vidar är ca 7 månader och något större än Rio.

Sen åkte vi ut till Sundbyholms gårdsbutik för att handla lite. Rio fick då ett tokspel och bara skrek, så det slutade med att Mats fick gå in och handla medan jag satt kvar i bilen och ammade. Kul. Men nöjd blev han, pojken.

Sen fick han ytterligare ett tokspel lagom tills vi skulle äta middag (grillade för första gången i år). Så kan det vara, det är klart att han vill också äta middag när vi ska göra det. Lilla älsklingen!

Det är lite svårare att planera sin tid efter att man har fått barn, och dagarna blir inte riktigt som man tänkt sig alla gånger...

Nu ligger han här brevid mig på soffan och tjoar och pratar, och kärleken svämmar över igen och igen och igen!

Efter lunch bär det av till Enköping och min farfar, Rio laddar för besöket!