Den som väntar på något gott...

...får vänta lite till.

I dag har jag gjort sånt där som jag inte orkar annars, tagit ett fotbad, filat fötterna, peelat kroppen, rakat benen, peelat ansiktet, lagt ansiktsmask, haft hårinpackning, filat naglarna och plockat ögonbrynen. Ja, i brist på annat...

I morgon ska vi till barnmorskan på eftermiddagen, kan ju alltid hoppas att bebisen fixerat sig nu. Innan det har jag tänkt städa lite och byta gardiner i köket.

På fredag ska jag byta sängkläder och tvätta och efter det är Mats ledig i helgen.

Det gäller att ha lite småpyssel inplanerat, annars går man bara och väntar och det kan man nog bli lite knäpp av...

Den största dagen av alla.

I dag är det tänkt att Mats och jag, efter väldigt lång väntan och längtan ska få träffa vårt barn. Vårt barn som ligger i min mage, som rör sig och sparkar och ger sig till känna varje dag, som för att påminna oss om vad vi väntar på. Och trots detta är det så abstrakt, ska vi få barn? Kan det verkligen vara sant att ens högsta önskan kan gå i uppfyllelse?

För många är barn något man skaffar när man tycker att det passar in livet, eller något som råkar hända utan att det var meningen. Jag vill tro att de flesta barn är välkomna, planerade eller inte, men så ser ju världen inte ut.

För oss är det här inget som råkade hända eller som vi enkelt valde att skaffa. För oss är det här ett mirakel. Något obegripligt. Något som fört oss närmre varandra och fått oss att inse vad livet handlar om, egentligen.

Det finns väldigt många par därute som vet precis vad det här handlar om, som vet att det inte är så lätt. Men det finns ännu fler som inte förstår, som aldrig varit i den här situationen. Mina tankar går i dag till alla dom som är som oss, som längtar och väntar på sitt eget mirakel.

Gå gärna in på Mats blogg i dag och läs om en pappas tankar om att få barn.

1 dag kvar!

I morgon gäller det! Fast det verkar som sagt inte vår lilla bebis ha förstått. Vi får se om det händer nåt under dagen. Enligt statistiken så föds bara 4 % på beräknad dag, så det talar ju emot att den 4:e mars blir den lyckligaste dagen i våra liv.

Nästa vecka fyller jag 28 och jag har alltid tänkt att jag ska få barn när jag är 28, så det kanske är det bebisen väntar på? Vem vet, jag kanske får den bästa födelsedagspresenten i världen?

I morse vaknade jag 04.30 och kunde inte somna om. Låg vaken och läste fram till 06.30. Skickade då faktiskt en tanke till mina kollegor som då förberedde sig för att ta rapport. Sen somnade jag om, glad över att jag slipper jobba...

I dag ska vi ner på stan och äta lunch och titta efter soffkuddar och en filt. Senare i eftermiddag ska jag upp till jobbet och träffa chefen, måste verkligen börja fundera lite över hur jag är på jobbet så att jag är lite förberedd.

2 dagar kvar!

Nu är det bara 2 dagar kvar till den planerade förlossningen. Något vår bebis inte verkar bry sig särskilt mycket om. Det är som Maria sa när det närmade sig för henne, det kanske inte blir nån bebis...

Nu kom min själs älskade tillbaka från en promenad i snöstormen. I dag har vi varit ute i Tuna Park och tittat på soffkuddar som ska matcha de nya gardinerna, men vi hittade inga bra så ett nytt försök får göras i morgon på stan.

Lägger till en bild då jag packar BB-väskan iklädd Marias tröja eftersom hon är mitt första fan :)

4 dagar kvar!

Eftersom man blir igångsatt om man går två veckor över tiden i Eskilstuna så är det max 18 dagar kvar. Om inte bebisen kommit om fyra dagar får vi väl börja räkna på nåt annat sätt. Men håll tummarna för att vi slipper!

Superfint väder i dag, ska försöka gå ut och gå en stund efter frukost.

Mats ska iväg och jobba under dagen så då ska jag roa mig med att försöka lära mig min nya (och Mats gamla) telefon. Och kanske sova en stund...

Trötthet, väntan och tvätt.

Låg vaken mellan kl. 06 och 07 i morse. Är trött dygnet runt eftersom jag vaknar ca 10 gånger per natt dessutom. Det sägs att man sover dåligt i slutet av graviditeten för att man ska vänja sig inför alla vaknätter. Men vad tjänar jag på det? Det låter ju bara dumt att jag ska vara trött redan innan bebisen kommer istället för utvilad...

I dag gör jag premiär i tvättstugan här i huset! Har hittills tvättat allt här uppe men är sugen på torktumlaren nu. Vet inte om jag gjorde riktigt rätt med maskinerna, de påstår att det tar 20 minuter per maskin, kan det stämma? Vår maskin håller på i ca en och en halv timme.


I dag är det 3 plusgrader ute och det känns som om våren är på gång! Längtar ihjäl mig, jag hatar vinter och snö! Det kan bero på att jag knappt får igen jackan nu och inte har nån lust att köpa ny...

Nu ska jag prova att ringa min chef igen (har försökt ca 10 gånger per dag de senaste fyra dagarna, hon är ofta på möten) för att prata om medarbetarsamtal och lönesamtal som ska vara i vår.

1 vecka kvar!

I dag är det bara en vecka kvar till beräknad födsel. Känns som om tiden bland bara susar fram och ibland som om den står helt still. Försöker hela tiden känna efter om det är något på gång, men utan resultat.

Gårdagens datorproblem fortsätter i dag. Nu fungerar tangentbordet på den enda fungerande datorn bara ibland. Det utesluter vissa bokstäver så det tar dubbelt så lång tid att skriva som vanligt... Synnerligen irriterande.

I morse var det någon smart människa som kom idén att tända eld på Stadshotellet här i stan. Det är tydligen helt förstört. Kolla länkar till de fina mordbränderna här i stan på Mats blogg.

Nu bra för tt ni ska få se hur fint de blirnär ma skriver med tanntboret så skrive jag det här. Gnska irriteande va?

Vet inte vad felet är, har bytt batterier och det hjälpte ju lite i och för sig. Men nåt galet är det uppenbarligen.

9 dagar!

Vaknade i morse och hade ont i halsen och nu känns det som om en förkylning är på gång. Dålig timing.

Mats sitter här bredvid och läser "Att föda" av Gudrun Abascal för att förbereda sig ännu mer på vad som komma skall.

Tänk vilken skillnad det är mellan mig och Mats när det gäller att stödja varandra om vi mår dåligt eller har ont. Mats är en klippa, helt fantastisk när jag har ont. Jag vet att han alltid finns där, han tappar aldrig kontrollen och han får mig lugn. Jag däremot... Man kunde ju tro att eftersom jag är sjuksköterska så borde jag ha lite koll på hur man beter sig, men icke. Jag får panik!

1. Jag försöker först få honom att inse att han inte har så ont som han säger att han har (smart).

2. Sen blir jag arg på honom för att det inte går över (ännu smartare).

3. Till sist försöker jag tvinga honom till akuten (japp, sådärja).

Här vill jag påpeka att jag absolut inte är så här när jag är på jobbet! Då kan jag ta hand om ett lungödem eller hjärtinfarkt utan panik. Annars skulle jag nog inte jobba där jag gör...

Men det blir helt annorlunda när man ska ta hand om den man älskar... Här hemma har jag inga saker att göra kontroller med, ingen bra smärtlindring och ingen jour att ringa om jag blir osäker.

Vill inte ens tänka på hur jag kommer att bli om bebisen blir sjuk...

Men som tur är så är det Mats som ska stödja mig under förlossningen och inte tvärtom! Och som tur är har jag den mest fantastiska mannen i världen och är själv väldigt förberedd så jag känner mig inte särskilt orolig inför förlossningen. Den kan få sätta igång nu på en gång tycker jag!

Om det en dag inom en snart framtid inte dyker upp 1-2 inlägg om dagen här på bloggen så kan ni räkna med att vi är på förlossningen och föder barn!

10 dagar kvar...

...och vi bara väntar! Mycket underlig känsla att bara vänta och känna efter om det inte kan vara på gång. Fast bebisen kanske helt enkelt trivs så bra i magen att den vill stanna kvar ett tag till. Fast vi vill att den kommer ut nu, så fort som möjligt!

Börjar få riktigt ont av foglossning nu, inte vidare roligt. Fast ganska lyxigt att inte få så pass ont förrän nu i och för sig...

Enligt omröstningen är det 14 st som tror att det är en pojke som gömmer sig därinne och 8 st som tror på en flicka. Eftersom vi är helt inställda på att det är en pojke så blir det lite av en chock om det inte är det. Har aldrig varit så nyfiken i mitt liv tidigare!

12 dagar kvar!

Nedräkningen fortsätter, i dag bara 12 dagar kvar till beräknad födsel. Som förstagångsföderska går man ofta över tiden och skulle jag gå två veckor över tiden (sen sätts förlossningen igång) så är det 26 dagar kvar... Det vill jag inte ens tänka på, trots att många gärna påpekar detta faktum... Än så länge hoppas vi att bebisen kommer i tid, ingen idé att planera för något annat, då tappar man bara orken.

Dagarna går långsamt nu. Det är lätt att bli uttråkad, fast jag orkar/har ingen större lust att göra något särskilt heller i och för sig.

I morgon kommer mamma och pappa och hälsar på vilket ska bli kul! Mamma har utlovat lite kläder från min och Fredriks första tid i livet vilket ska bli intressant. Och eftersom jag vet att mamma och pappa läser det här så glömde jag säga i går att de gärna får ta med sig hallonsylt i morgon!

Och om Christina läser så kan vi väl ses på torsdag, kanske fika ute i Tuna Park så att jag får komma ut lite?

Nu ska det städas och sen kanske bakas lite bullar.

19 dagar!

I dag har jag bäddat spjälsängen och var på väg att börja gråta på kuppen... Den är ju så liten, hur ska någon få plats där? Skyller tårarna på hormonerna...

Efter det har jag varit nere på stan och och käkat lunch med Mats och Kniven. Kniven jobbar på Parken Zoo och har en hel del sjuka historier att berätta, dock inte lämpliga att sprida på bloggar som synd är... Djur gör så konstiga saker. Eller så är det vi människor som gör konstiga saker.

I kväll ska Mats få hjälpa mig att ordna en omröstning här på bloggen, har inte klurat ut själv hur man gör... Uppföljning i kväll alltså!

20 dagar kvar!

I natt har bebisen levt rövare i magen, förhoppningsvis av förvirring över att vad som är upp och ned i dess liv har förändrats, inte av att den vänt sig tillbaka. Vi ska till barnmorskan om en vecka och kolla.

Tittade igenom lite bilder från i somras och hittade den här. Vägde lite mindre på den tiden... Var då i 11:e veckan, är nu i 38:e... Maria däremot måste ha varit runt vecka 35-36!

22 dagar kvar - förhoppningsvis!

Börjar bli lite (ännu mer) nervös inför i morgon. Jag får inte äta något efter 24.00 eftersom det finns en möjlighet att det blir akutsnitt om bebisen inte gillar att läkarna försöker vända den... Men det är tydligen ytterst ovanligt enligt barnmorskor och nätinformation, så det får jag väl tro på.

I vilket fall känns det mer påtagligt nu att bebisen som vi väntat och längtat efter så länge faktiskt är på väg. Inom några veckor så kommer vi få hålla vårt barn för första gången. Få andas in den där underbara bebisdoften, få titta in i ett par ögon och förlora oss i dess blick. Få älska någon så där mycket att man vänds ut och in, så som man inte ens kan förstå innan man väl håller det varma lilla knyttet i famnen.

Längtar så...

29 dagar!

I natt drömde jag om förlossningen. Allt gick jättebra, det gjorde inte så ont (troligt...) och det tog inte så lång tid (också troligt...).

Men när jag väl fick upp barnet på bröstet så såg det ut som en femåring fast i en bebis kropp. Och det tittade på Mats och mig och sa Hallå! Sen ville det amma vilket var oerhört obehagligt eftersom det talade om det själv. Mats och jag tittade på varandra och försökte känna den här oerhörda lyckan vi tänkt oss att vi skulle känna, men det gick liksom inte... Det var bara obehagligt... Och äckligt...

Så just nu känner jag mig inte så taggad inför förlossningen.