Det är så mycket som händer bara man råkar blinka.

I går kom då äntligen tvillingarna Jonsson. Två små pojkar såg dagens ljus på eftermiddagen och två vänner blev på ett ögonblick så mycket rikare i livet!

I dag kom vårt hus på plats och vi fick gå in och titta hur det ser ut inuti, mycket märklig känsla. Ungefär som om man är ute på studiebesök, det är svårt att förstå att det faktiskt är vi som ska bo där.

Följetongen kring slänten/ravinen/muren börjar komma till ett slut. Senaste budet är att vi gräver igen skiten och flyttar uppfarten och carporten till andra sidan huset så blir alla nöjda och glada.

Förutom allt som är kvar när det gäller inflytt i huset så väntar vi bara på att Christinas och Morgans lilla tjej ska ta och bestämma sig för att komma ut. Beräknad födsel i dag så vi håller tummarna!

Kakel...

Det börjar likna ett skämt det här. I dag fick vi veta att vi måste byta kakel i köket igen. Det första vi valde var tydligen svårt att få snyggt i kanterna så vi fick välja ett nytt. Och det nya vi valde (som dessutom kostade 11 200 kr mer, vilket vi givetvis hade missat) blir inte heller snyggt i kanterna. Så i morgon ska vi välja ut ett tredje alternativ (förhoppningsvis lite billigare den här gången). Så kan det gå.

Första steget mot flytt...

120 dagar kvar till flytten. Vi förberedde oss i går genom att rensa ut vindsförrådet. Herregud vad grejer man samlar på sig. De flesta skulle tycka att rensa ur förråd och packa ner grejer i flyttkartonger är helvetet på jorden, men för mig var det en upplevelse (den enda som förstår mig tror jag är Johannas Peter). Jag är oerhört förtjust i att slänga grejer som jag inte använder...

På gång!

Nu är vi en tomt rikare och en massa tusenlappar fattigare. I dag har vi betalat tomten, skrivit på några hundra papper till och dessutom gjort dom sista tillvalen till huset. I mitten av september är det inflytt och Rio kan knappt bärga sig!

Jobba jobba jobba.

Efter att ha varit borta från jobbet ganska länge så tar jag igen det med en sexdagars jobbvecka. A-turer i mängder. Härligt!

I morgon ska vi träffa vår mäklare igen och se vad som händer. Med tomten alltså.

Nu börjar det!

Efter att ha tittat på 12 tomter (och sisådär 112 gamla hus) så var det väl på tiden. Nu är beslutet fattat, papper ska skrivas på och vi ska så småningom flytta in vårt nybyggda hus i Ängsholmen.

Vårt alldeles egna, där vi själva bestämt hur allt ska se ut och som är helt nytt och fräscht och bara vårt! Kan nog inte bli så mycket bättre får jag för mig. Ja, det skulle vara om det var gratis då. Och det är det inte tyvärr. Inte alls faktiskt. Men det är petitesser.

Kan det vara så...

...att vi hittat drömtomten? Ja, just nu lutar det åt det. Ute i Ängsholmen har den legat och väntat på oss i flera månader utan att ge sig till känna förrän nu.

Det enda negativa vi kan se för tillfället (med själva tomten) är att det är aningen för långt bort (12 km från mitt jobb). Men det kommer alltid att finnas något som kunde vara bättre, och ett par km hit eller dit känns inte som en så stor sak.

Fördelarna är lite fler: den ligger i ett gammalt sommarstugeområde med lagom långt mellan husen. Relativt insynsskyddat i slutet på en återvändsgata. Det verkar vara ett lugnt område med en del barnfamiljer. Man behöver inte göra så mycket med själva tomten förutom att jämna till den lite. Och så den stora bonusen - det är 900 meter till Mälaren och en badplats. Känns inte så illa.

Men. Det finns alltid ett men. Den är lite för dyr egentligen. Så det är ingen idé att ropa hej. Tyvärr.

Vill flytta nu!

I går var vi på husvisning ute i Sundbyholm. Vi kollade in ett Hjältevadshus med nästan lika planlösning som det vi ska bygga. Länkade till huset tidigare, här kan ni kolla. Det var otroligt snyggt så det känns riktigt bra.

Dock var mäklaren en ganska framfusig typ, och vi var ju inte intresserade av att köpa men låtsades (ganska övertygande tror jag) att vi var spekulanter. Fast han tittade konstigt på mig några gånger när jag började fråga om detaljer i planlösningens ändringar från original, taklutningen och exakt kvadratmeter på varje rum...

Vi har ju varit så extremt trötta på allt som har med hus att göra, men nu känns det lite kul igen! Riktigt roligt att kunna kika på hur det (nästan) kommer att se ut inuti vårt nya hus. Och i dag ska vår mäklare höra av sig för att meddela vilka nya tomter han har att erbjuda.

Nu kanske?

I dag ska vi ut och titta på några tomter igen tillsammans med mäklaren. Har en känsla i magen att det här faktiskt kan bli nåt. Fast jag har ingen aning om var dom ligger... Opålitlig känsla alltså.

Det är nästan precis ett sånt här hus vi ska köpa, dock utan inredd övervåning och små skillnader i planlösningen. Synd att det ligger lite för långt bort och att trädgården består av ett berg. Det är svårt att spela fotboll med Rio på ett berg.

Jag hoppas alla fattar att fetade ord i en annan färg kan man klicka på?

Sammanfattning.

Har haft lite dåligt med tid för bloggen senaste dagarna. I onsdags träffade Rio och jag Carro nere på stan för en fika, mycket trevligt som vanligt! Är så sugen på att gå hem till dom för att hälsa på lilla Elsie, men utan Clarityn går det inte och det får man inte ta om man ammar tyvärr...

I går var Anders och Birgitta här och satt barnvakt medan Mats och jag först träffade mäklaren igen och därefter åt lunch och fikade. Rio var mäkta nöjd då han fick en alldeles egen (bakteriefri) toaborste av farmor och farfar att leka med.

Mats hann även med att gå på ett akutbesök hos tandläkaren som meddelade att det är rotfyllning som gäller. Stackars stackars Mats... Med min tandläkarskräck så lider jag verkligen med honom...

Har precis försökt få tag på någon på stadsbyggnadsförvaltningens avdelning för trafikfrågor för att höra efter hur det går till när hastighetsgränser sänks. Tänker lobba för sänkning på gamla Strängsnäsvägen. Kan bli intressant.

I morgon åker vi till Stockholm för att träffa min lilla brorson, det finns risk för att jag kramar ihjäl honom!

Ännu ett läkarbesök.

Strax ska vi iväg till ögonmottagningen för att kolla Rios skelning. Som jag fortfarande inte riktigt kan se... Och jag har ändå tittat på honom en hel del under sju månader. Jag kanske också har nåt fel på ögonen, läkaren kanske kan kika lite på mig med när han ändå är i farten?

Husfunderingarna rullar på. I går kom vi fram till att det är en stor nackdel att man måste ut på gamla Strängnäsvägen för att ta sig till dagis och skola. Ny inspektion av området ska göras på torsdag innan vi träffar mäklaren igen.

Undrar vad min brorson gör nu. Det är inte alltför höga odds på att han antingen äter, sover eller bajsar.

Kjula maybe?

Tomterna var fina alla tre, en mer än dom andra. Men det är ju en del att fundera på så fundera ska vi göra ordentligt. Sen ska vi nog åka ut ett par gånger till för att se att det inte finns någon dold rottweiler som lurar i buskarna...

I morgon bär det av till Uppsala och familjen Gunhamre. Rio längtar efter att leka med Gabriel, peta i ansiktet-leken och/eller dra av strumporna-leken står på agendan.

Snart dags att börja jobba igen...

Gårdagen blev rätt stressig. Först var vi på BVC (7920 g och 69 cm), därefter var vi hos en ny mäklare (Hjältevadshus) och därefter gick vi direkt upp till mitt jobb och hälsade på.

Jag kan verkligen sakna jobbarkompisarna massor, jag trivs på jobbet och vi har oftast otroligt kul ihop. Men själva jobbet känns det inte som att jag saknar lika mycket. Undrar om Camilla kan fixa en tjänst åt mig som innebär att jag bara är där och umgås?

I morgon ska vi ut till Kjula för att titta på tomterna tillsammans med mäklaren, hoppas att någon av dom är något att ha!

Kjula, fika med Carro, nattamning.

I dag tog jag pojken med mig ut till Kjula för att titta på en ny tomt. Nio kilometer utanför stan och plötsligt var vi som i en annan värld. Åkrar och hästhagar så långt ögat kunde nå, vilket inte är helt fel.

På eftermiddagen var vi nere på stan och fikade med Carro, på ett nytt café för min del igen. Också det barnvänligt och väldigt mysigt. Rio var i högform och kom med glada dadadada-tillrop till ett par tjejer vid bordet bakom.

Har sedan fyra nätter tillbaka slutat nattamma, så nu är det bara amning morgon och kväll kvar. Jag trodde nog att Rio skulle protestera lite mer på nätterna eftersom han är van med en amning per natt, men han verkar ha tagit det hela med ro. Han vaknar visserligen och har svårt att somna om, men inget skrik och ingen gråt, mest rullande och jollrande. Hoppas att han snart kan sova förbi det där uppvaket också.

Jakten går vidare.

Det blir ingen Smålandsvilla i Borsökna. Vi åkte ut i går för att kolla tomten en sista gång innan vi bestämde oss. Vi hinner inte mer än ut ur bilen innan en stor rottweiler kommer farande på granngården och kastar sig skällande mot staketet. Efter det så fortsätter en annan hund som vi inte såg och den här rottweilern att turas om med att skälla oavbrutet. Grannen själv stod oberörd på sin garageuppfart och pillade på bilen.

Nu vet jag mycket väl att det finns alldeles underbara, väluppfostrade och snälla rottweilers. Min vän Christinas Buddha till exempel. Men den stora skillnaden är att det är just Christinas hund. Så då vet jag att han är snäll och väluppfostrad. Men att betala flera miljoner för att bo några meter ifrån två skällande hundar som kastar sig emot en så fort man kliver utanför dörren...

Nämnde jag att jag är väldigt hundrädd förresten? Och för er som har hund kan jag berätta att vi hundrädda blir tyvärr inte ett dugg lugnade av att just era hundar är jättesnälla när dom rycker i kopplet för att hoppa upp och nosa på en. Dom vill säkert bara leka, men det vill inte jag...

Jag är däremot väldigt stolt över att jag inte är rädd för Buddha och Solweig längre. Men det beror som sagt på att jag känner Christina och att jag vet hur mycket tid och kärlek hon lägger på sina hundar.

Sen lutade tomten en hel del vilket inte är bra ur regnsynpunkt och det andra grannhuset hade ett fönster på övervåningen som skulle ge fri insyn i vårt hus. Om vi nu behöver fler anledningar än galet hundskall och min rädsla till att leta vidare.

Helg!

I går var Christina här, hon hade med sig lunch och vi pratade hus. Hon och Morgan flyttar in i sitt hus i dag och ska börja renovera för fullt. Skönt att prata lite inredning och sånt som är kul med att köpa hus och kunna glömma en stund allt det tråkiga och jobbiga som tomt, radon, grund och liknande. Om en vecka ska vi ha bestämt oss...

I dag ska vi på det sista babysimmet och efter det till Munktellarenan för att titta på när Mats kollegor tävlar i friidrott mot två andra tidningar. Kan bli löjligt underhållande!

Hus på gång?

I går var Anders och Birgitta här och vi åkte ut till Borsökna för att titta på tomt och träffa mäklaren.

Att köpa ett nytt hus känns som det mest aktuella för Mats och mig med tanken på att vi inte är så händiga. Och det är en rejäl underdrift. I morgon ska vi till banken och på fredag ska vi prata med mäklaren igen. Känns som ett läskigt stort beslut... Klicka på bilden här under så kan ni läsa mer om huset.

I eftermiddags var Sandra här och fikade, det var länge sen vi träffades och hon fick se Rio i full action. Han ålade, rullade, tjoade och slängde CD-skivor omkring sig. Allt för att imponera.

I dag har vår lilla pojke blivit hela sju månader gammal! Helt sjukt...

Varför kretsar livet kring sömn plötsligt?

Varför sover inte bebisar när dom är trötta? I går somnade Rio som vanligt strax efter 19. Sen vaknade han 22.30 och var vaken till 00.30. Och då kunde man ju tro att han skulle ta sovmorgon... Näpp, han slog upp sina blå vid 05.40 i morse och ligger nu och krälar på golvet för fullt. Själv krälar jag omkring i en dimma av trötthet.

Jag gissar att detta är straffet för att han under fem veckor sov mellan 21-07...

I dag ska vi träffa en mäklare för att titta på en tomt i Borsökna. Nyckelfärdigt verkar vara vår grej.

Om två timmar kommer Anders och Birgitta. Dum som jag är trodde jag att jag skulle hinna sova en stund innan dess, men Rio skakar frågande på huvudet när jag tar upp det som förslag.

Nu: Sjörövar-Fabbe.

Barnlunch!

Det blev lunch på Åhléns vilket var barnvänligt och bra! Rio sov sig igenom nästan hela lunchen, medan Svea ägnade större delen av tiden till att försöka klättra ur sin vagn alternativt klättra över sin mamma. Nora tittade intresserat på och verkade tycka att det var ganska underhållande.

Min stora pojke håller på att natta min lilla pojke, sen blir det middag och efter det ska vi göra en två meter lång lista på saker man måste ta hänsyn till när man letar hus.

Hus hus hus!

Efter att ha fått lånelöfte på banken har vår husjakt intensifierats, men det är inte helt lätt, kolla här. Nu har vi kollat in ett hus på nätet som vi ska boka in en visning på, det ser lite ut som vårt drömhus både ut och invändigt faktiskt... Ute i skogen, men inte längre bort än en mil från stan, många rum, nytt kök och badrum. Panel och några tapeter får man bortse från...

I dag ska Marie, Åsa, jag och barnen ner på stan och äta lunch. Kan bli spännande! Rio är laddad!