Vart tog tiden vägen?

Det bli inga bilder, i alla fall inte nu. Att blogga ligger tyvärr ganska långt ner på listan av saker som måste göras för tillfället. Och jag fattar inte vart sommaren och ledigheten tagit vägen. På tisdag börjar jobba igen efter åtta veckors frånvaro...

Under dom här åtta veckorna har vi umgåtts med vänner, läst tusentals böcker om och om igen för vår vetgirige lille son, sått gräs på tomten, köpt bil, krockat med den gamla bilen, träffat familj och släkt, gått på begravning, välkomnat nya personer till världen, ringt till gud och alla människor angående träd, murar, geotekniska undersökningar, hus, grus och så vidare i all oändlighet.

Men mest har vi tittat på när vår son håller på att lära sig prata. Och det går vansinnigt fort. Han upprepar ord som om han aldrig gjort annat, men favoritorden är "bubbla", "pump", "Bella", "Walle", "Gabbe" och "dumper". Och mamma och pappa såklart.

På torsdag kommer huset, kan som sagt inte förstå vart tiden tog vägen...

Tio dagar, långa som tio år.

Det har tyvärr inte funnits så mycket tid till att blogga på sista tiden som ni märkt. Men för att sammanfatta de tio senaste dagarna:

1. Rio hade skyhög feber i fyra dagar. För att komplettera det så ramlade han ner för en trappa och landade på ett betonggolv och blödde i munnen. Sen fick han svamp på tungan och kunde därför inte äta på tre dagar. Nu mår han dock bra och är lyckligare än någonsin.

2. Eftersom vi inte fått någon dagisplats till Rio än så ringde jag barnomsorgsenheten som informerade mig om att alla barn i Eskilstuna fått en plats. Utom Rio. För där hade det blivit fel någonstans. Sådärja.

3. För att göra allt bättre så strulade det med trädfällning på tomten, det kan ni läsa om här.

4. Sen har vi varit i Uppsala och hälsat på Johanna, Peter och lilla 4-veckors Tilda som är alldeles, alldeles underbar! Jag skulle kunna äta upp henne om jag bara fick för hennes mamma och pappa, men dom ställde sig tveksamma till det förslaget.

5. Lunchat tillsammans med Christina, hennes bebis i magen, Ida och hennes bebis utanför magen. Fina vänner!

6. Vi har krockat med bilen då en annan förare glömde av högerregeln och inte kunde hålla i sär gasen och bromsen, vilket resulterade i tre halvchockade Svenssons och en paj bil.

7. Vi har varit i Parken Zoo med Gunhamres och Birgerssons. Vilket innebär sex vuxna och fyra barn av vilket tre barn alltid är på väg åt olika håll. Det är bara lilla Bella som håller sig på mattan. Rio älskade uppståndelsen så mycket att han sov till 07.25 av ren utmattning.

Så. Det var dom tio dagarna. Bilder för att bevisa en del av detta följer förhoppningsvis snart, inte i dag dock.

Uppe 03.20 i morse. Det var allt för i dag.

Stockholm!

Fredrik, Marie och Filip har dragit på bröllopsresa och lånar ut sin lägenhet till oss, så i morgon drar vi till Stockholm och semestrar under semestern. Rio fattar ingenting, men hänger på ändå.

Jag vill bort.

Att bo i lägenhet under sommaren är vidrigt. Balkongen hjälper inte ett dugg tyvärr. Nästa sommar ska jag njuta av varje sekund, att bara kunna öppna dörren mot baksidan och gå ut, sitta på altanen och grilla, Rio kan springa fritt på gräset utan att vi ska vara livrädda att han ska bli överkörd, eller ramla ner i nån å, eller kliva på glas eller allt annat som kan hända om man tittar bort i en sekund.

Att bo i lägenhet under sommaren är att vara instängd. Det är ett projekt varje gång man ska gå ut, man ska ha filt, solkräm, ombyte, mellis, leksaker, vatten, ännu mer ombyte med sig, och ändå har man alltid glömt något.

Det här blir sista sommaren i lägenhet.

Avesta, här kommer vi!

Nu åker vi till Avesta och firar! Glad midsommar!

Lägenhet och Christina.

I dag ska vi till mäklaren för att sälja lägenheten. Vågar inte riktigt tro att det är sant innan pappren är skrivna, så jag återkommer.

Christina kommer och leker med Rio under tiden, och det känns så himla bra att ha en så fin vän i stan och som dessutom Rio känner sig helt trygg med. Nu i slutet av sommaren ska Christina och Morgan få en egen liten bebis så då får Rio en ny lekkamrat! Som vi längtar efter den lilla!

Nä...

Känner mig bara trött och ledsen för tillfället. Och vädret där ute gör det inte bättre. Går iväg och tränar och hoppas att det känns lite bättre efter det.

Märklig!

Jag är mycket för att slänga saker jag inte använder. Har man inte använt det på ett par år så är det inte så troligt att man kommer att använda det i framtiden heller. Mats tänker inte riktigt likadant.

Var nyss uppe på vinden för att hämta en extra barnstol inför kalaset i morgon och blev då väldigt uppspelt över alla grejer vi ska slänga/sälja/ge bort inför flytten. Jag kan riktigt längta efter att städa ur förrådet och göra mig av med grejer... Normalt? Inte? Någon som är sugen på en ihopfällbar gästsäng? Ett skrivbord i bokfanér? Jeans i storlek 27-32? Nationalencyklopedin? Oj oj vad här ska rensas!

Dålig!

Eftersom jag uppenbarligen är helt värdelös på att blogga för tillfället (lovar bot och bättring) så hänvisar jag till min mans blogg för dom som vill veta vad Mats och Rio sysslar med på dagarna när jag jobbar.

Det är på nätterna det händer.

Ibland vaknar jag på nätterna av att jag försiktigt stryker Mats över axeln i tron att det är Rios huvud. Underligt.

Viskningar och rop.

Jag börjar misstänka att det finns en ljusning långt där borta någonstans... Rösten är på väg tillbaka, men hotar ganska snabbt med att svika igen om jag är så dum att jag får för mig att jag kan prata. Så några väl valda ord här och där får jag nöja mig med.

Däremot vill inte förkylningen ge med sig och det börjar luta åt den längsta förkylningen i världshistorien. Otroligt tråkigt.

Men som sagt, en ljusning långt där borta...

Total tystnad.

Jag gick till vårdcentralen med hopp om ett recept på hostmedicin och kom därifrån med totalt talförbud och sjukskrivning i en vecka. Akut övre luftvägsinfektion i kombination med rösttappning är tydligen inget att leka med och med hotet om att min stumhet kan bli permanent ringande i öronen så håller jag mig tyst.

Mår inte bra alls för tillfället...

Nu så.

Och värre och värre blir det... Ska till vårdcentralen nu i eftermiddag och hoppas komma därifrån med något kul recept.

Men åååååååh!

Det här börjar kännas som ett skämt. Fast det är inte roligt. Rösten blir inte bättre, snarare sämre. Fortfarande helt stum. Och hostan har blivit värre och förkylningen är tillbaka igen. Fick ju för mig att jag skulle hinna bli frisk till i dag, men icke. Stannar därför hemma från jobbet i dag igen (vilket jag verkligen hatar) och hoppas att det ordnar sig till i morgon.

Tystnad.

Har lyckats med konsstycket att vara nästintill stum under helgen. Har klarat av att viska, men inte mer än så. Och så har jag hostat sönder lungorna. Härligt det här!

Drar nåt gammalt över mig.

Sådärja. Hemma från jobbet med en helvetisk förkylning.

Det är synd om oss...

Jag kände mig lite utanför i går kväll eftersom både Rio och Mats var förkylda, men det ordnade sig i dag. Nu är vi alla tre förkylda. Härligt!

För kort för torrt hår?

I dag trotsade vi snöstormen och gick till Vattenpalatset och badade hela familjen. När jag efter badet skulle torka håret så upptäckte jag att den väggfasta hårtorken satt väldigt högt upp. Jag är ganska kort, men inte extremkort. Men jag var tvungen att stå på en pall för att nå upp... Är alla andra badande i Eskilstuna 2.04 eller liknande? Kändes som om jag gick i lågstadiet igen...

Aj aj.

Rio är bäst på det mesta. Men något han inte är så bra på är att ta emot sig när han ramlar. Han slår därmed i huvudet ganska ofta. Vilket känns väldigt obehagligt. Har hört talas om att det finns mjuka hjälmar som barn kan ha om dom ramlar mycket. Kanske värt att kolla upp?