Mamma!

Som om han kände på sig att vi har det lite jobbigt just nu så levererades ett "mamma" i dag. Det behövdes för att lysa upp en annars ganska mörk tillvaro med mycket skrik och gråt kvälls- och nattetid. Lilla hjärtat!

Vilken natt...

Vilken hemsk natt det blev! Stackars Rio hade väldigt svårt att somna i går kväll och vaknade sedan med jämna mellanrum och var ledsen. Klockan 23 var det kört, då började han skrika och gråta och fortsatte med det fram till 01. Sen var vi upp några vändor till innan det var dags att gå upp på riktigt vid 07.

Vi har ju aldrig fattat det där med vaknätter som alla småbarnsföräldrar pratar om eftersom Rio alltid sovit på nätterna (när han vaknat för att amma så har han alltid somnat om på en gång).

Men det är alltså så här det kan vara, skrik, gråt och vansinnig trötthet.

Och dagtid tjuter han gällt så att det skär i öronen... Inte av ilska utan bara för att han kan.

Tänk vad konstigt det är, precis när man hunnit vänja sig vid att ha det på ett visst sätt med rutiner och hur han är till humöret så vänder det. Här om dagen sa jag till Mats att Rio är så glad jämt och lätt att ta med överallt. Dagen efter var det bara gråt och tjut...

Men trots de senaste dagarnas gråt, skrik och gälla tjut så är han det mest fantastiska som finns och när han skrattar så smälter man och vill bara krama sönder honom! Älskade älskade barn!

Eller hur?

Sovande son kunde vi ju drömma om... Är fortfarande kvar hemma på Intagsgatan eftersom Rio spelade ut sitt skrika-hysteriskt-jag-vill-inte-att-vi-åker-kort. Och han fick som han ville, vi stannar hemma. Just precis nu är han nöjd och glad igen, men han ser lite lurig ut, så det känns som om han har lite mer skrik på lager.

Men eftersom vi planerar att vara gifta i resten av våra liv så har vi ett antal bröllopsdagar framför oss. Och då med barnvakt istället...

Hemma igen.

I går kom vi hem igen efter veckan i Strömstad. Vi har haft regn alla dagar utom en... Men då hinner man med andra saker istället för att ligga på stranden. Vi har varit inne i Strömstad och ätit, fikat och strosat omkring. Vi har varit vid norska gränsen på Svinesundsbron (som Mats på grund av höjdrädsla inte vågade sig så långt ut på), vi har spelat spel, ätit räkor, grillat, lekt med barnen och haft det riktigt trevligt. Trots vädret. Huvudsaken är att man har trevligt sällskap, och det har vi verkligen haft!

Och intressant att få se hur vi kommer att ha det om tre år... Walter är inne i trotsåldern och om man tittar på det lite sådär från sidan av är det rätt roligt. Standardsvaret är nej, utan att ens ha hört frågan... Men lite trots hör till och Walter är fantastiskt fin!

Förutom att vädret har krånglat så har Rios humör krånglat en del också. Framförallt på kvällarna och nätterna. Han har gråtit och skrikigt en hel del på kvällarna och velat äta på natten igen. Förhoppningsvis var det tillfälligt...

Nu börjar uppladdningen (igen) för Mats operation på tisdag.

Bilder från Strömstad kommer lite senare.

Vad hände egentligen?

Något väldigt underligt hände i går kväll. Rio hade somnat som vanligt runt 21, men vaknade i panik ca 22.30. Han vaknar i princip aldrig när han väl somnat för natten, och han skriker aldrig på nätterna. Men nu skrek han och grät för kung och fosterland. Det gick först inte att trösta honom alls, det var bara ren och skär panik. Men efter ca en halvtimmes bärande, sjungande, vyssjande så blev han tung som en sten i famnen och somnade.

Sen vaknade han som vanligt ca 07 i morse och beter sig som om inget konstigt har hänt. Skumt... Mardrömmar kanske? Men vad har han för hemskt att drömma om, han har ju inte sett så mycket än...

Största möjliga tystnad.

I morse slog Rio upp sina ljusblå ögon och bestämde sig för att inte vara ledsen längre. Skönt! Nu på eftermiddagen har han dock skrikit i ca 10 minuter, troligen av trötthet, så nu ligger han och sover. Vi hoppas att det är allt skrik för i dag. Annars har han varit på lysande humör, skrattat och pratat för fullt med sina gosedjur.

Trots fyra dagar av gnäll/skrik så ska vi definitivt inte klaga alltför mycket. Han somnar fortfarande före 20.00 och sover sen till ca 01-02, äter och somnar om direkt. Så nätterna fortsätter att vara lugna, och det känns ju skönt.

Under eftermiddagen var vi ute och gick en sväng med Christina och hundarna, härligt i det fina vädret! Rio tittade fascinerat på träden som rörde sig i vinden och gurglade förtjust i vagnen.

Nu är det balkonghäng som gäller!

Japp, fortfarande missnöjd.

Ännu en gnällig dag är till ända för Rio. Nu sover han lugnt och fint och ser ut som om han aldrig varit missnöjd i hela sitt korta liv.

Inga tänder skymtar, ingen förkylning i antågande, inget magont som det verkar, torr i blöjan, mätt i magen, utsövd och ändå är det något som inte stämmer för honom. Hoppas det snart går över för vår älskling!

Det kanske är så enkelt att han utvecklas för fullt, både mentalt och fysiskt och det är det som känns oroligt för honom.

I dag låg han på mage på en filt på golvet, och vips så vände han över sig till rygg! Han har ju gjort det två gånger tidigare, men då på soffan med lite lutning till hjälp. Men nu på ett icke-lutande golv. Jag blev mäkta stolt och hejade glatt på och då avfyrande han ett stort leende. Så det är inte bara gnäll på Intagsgatan, han tar rast från det då och då och skrattar och ler istället. Mer sånt tack!

Johanna och Peter. Och Rios stämma.

Att gråta och skrika i flera timmar tär på krafterna. Fråga vår son, han vet. Johanna och Peter har varit här och bevittnat det hela under dagen. Jättetrevligt besök, synd att det kantades av en hel del oväsen. Men lugn och fin blev han i Johannas famn när hon dansat honom till sömns. Att bli buren gillar han, men inte våra armar...

Ca en halvtimme efter att dom åkt hem så somnade han, troligen av utmattning, och sover än.

Häromdagen läste Rio och jag tidningen tillsammans. Mysigt!

Skrik, sömn och planering.

I går var Rio och jag ute och gick med Christina och den lilla hunden, mycket trevligt som vanligt. Sen flöt dagen på, solen sken, vi åt lunch på balkongen och hade det mysigt. Sen tyckte vår käre son framåt kvällen att det var lite väl lugnt, så han började skrika. Det gick att avbryta tjoandet genom att amma, men hur mycket kan man amma egentligen? Väldigt mycket och ofta tydligen...

När han väl somnade vid 23.00 så sov han fram till 04.00 då han åt, och sen klev vi upp vid 08.00. En bra natt alltså. Men det här skrikandet och ätandet? Förhoppningsvis går det snart över, att amma hela tiden är inte roligt. Men det är bara på kvällarna, dagarna är inga problem, då räcker det med varannan till var tredje timme. Det kanske en del tycker är ofta nog i och för sig...

Nästa vecka ska Rio och jag träffa Christina, Kristin och Ida och planen är att vi ska ses nere på stan på något ställe. Ska bli jättekul att träffas! Men i går började jag fundera lite. Det är ju lite annorlunda att träffas när Rio ska med. Det måste finnas plats att ställa barnvagnen precis brevid bordet, det måste finnas skötbord på toaletten (okej att byta blöja på golvet hemma hos folk, men inte ute på golvet) och det bör gärna vara lite amningsvänligt. Hmm... Känns som ett stort projekt. Får fundera lite på det här...

Maria och Julian skulle ha kommit och hälsat på i morgon, men Maria har blivit förkyld och då får de hålla sig hemma tyvärr. Förhoppningsvis kommer de nästa vecka istället!

Bilden är på Mats bror Pär och Rio från i söndags.

Glad igen!

Efter ca en timmes skrik lugnade Rio ner sig i går kväll. Och det är inte lite småskrik utan avgrundsvrål. Efter det sov han nästan sju timmar, vaknade alltså vid ca 05.00 igen. Det kanske är så det är, man kan inte få den långa sömnen om man inte tar en massa skrik innan?

Hmm... Då går jag hellre upp fler gånger under natten, utan tvekan! Har hundra gånger hellre sömnbrist än att lillkillen ska vara så ledsen (eller snarare arg?). Dessutom så har han börjat gråta med tårar nu och det gör det än värre.

Men på förmiddagarna är han på lysande humör, skrattar och viftar för fullt. Nyss somnade han i pappas famn under en dans, hoppas att han är pigg och glad efter vilan.

Nu väntar vi på att klanen Svensson ska anlända om en timme.

Skriiiik!

Nu visar vår son vad man har stämband till igen. Aj aj vad ont det gör i ett mammahjärta.

Gråt...

I går kväll ca 21.00 bröt helvetet ut på Intagsgatan. I alla fall i Rios värld. Vet inte vad det var som var så hemskt, men något var det som var fel. Riktigt fel. Han skrek som besatt i ca 30 minuter utan att något hjälpte. Och då känner man sig inte så bra som mamma... Till slut somnade han vid bröstet, av ren utmattning gissar jag. Sen sov han i och för sig i fem och en halv timme, men det behövde han nog.

Usch vad det gör ont i hjärtat när han är ledsen. Men barn är ledsna ibland, utan att det finns någon särskild anledning. Tror inte att det var magont heller, så det var väl bara jobbigt i allmänhet för den lilla killen. I dag är han desto gladare eftersom han fått veta något riktigt roligt! Men vad det är avslöjar jag inte ännu, väntar lite med det tror jag :)

Nu ligger han här brevid mig och sover och jag bara väntar på att han ska vakna så att vi kan gå till Årby och titta på Mats när han spelar fotboll.

I morgon kommer Mats föräldrar, bror och Kjersti (Pärs sambo) och hälsar på för att fira Mats.

Nu börjar det fladdra i ögonlocken här brevid, kan det vara dags att vakna?

Ibland blir det inte som man tänkt sig...

I går hade vi fullt upp med besök på stan, handling och promenad. Nere vid ån mötte vi Rebecka och Vidar som också var ute i det fina vädret. Vidar är ca 7 månader och något större än Rio.

Sen åkte vi ut till Sundbyholms gårdsbutik för att handla lite. Rio fick då ett tokspel och bara skrek, så det slutade med att Mats fick gå in och handla medan jag satt kvar i bilen och ammade. Kul. Men nöjd blev han, pojken.

Sen fick han ytterligare ett tokspel lagom tills vi skulle äta middag (grillade för första gången i år). Så kan det vara, det är klart att han vill också äta middag när vi ska göra det. Lilla älsklingen!

Det är lite svårare att planera sin tid efter att man har fått barn, och dagarna blir inte riktigt som man tänkt sig alla gånger...

Nu ligger han här brevid mig på soffan och tjoar och pratar, och kärleken svämmar över igen och igen och igen!

Efter lunch bär det av till Enköping och min farfar, Rio laddar för besöket!