Sjukvården...

Ibland är sjukvården löjlig. I går pratade jag med en sköterska på ortopedmottagningen som berättade att remissen är bedömd och att svar har gått iväg till läkaren på neonatal. Hon läste upp svaret för mig. Men hon tyckte att jag skulle ringa neonatal för att prata vidare med läkaren där. Så jag ringde neo och där sa läkaren att de inte alls fått något svar på remissen. Det gick inte att hitta nånstans. Så jag berättade för honom vad sköterskan hade berättat för mig och undrade vad som händer nu? Men eftersom neo inte har fått nåt svar från ortopeden så skriver neo en ny remiss för att få svar på den första remissen. Hänger ni med? Så där är vi nu. Ganska säkra på att det inte är någon fara med höfterna, men inte helt säkra. Så kan det vara.

På förmiddagen var vi på BVC för åttaveckorskontroll. Allt var bara bra med lillkillen (han är möjligtvis lite bättre än alla andra barn objektivt sett) och han närmar sig fem kilo med stormsteg, bara 30 gram kvar nu!

På eftermiddagen var jag på efterkontroll hos barnmorskan (som tyckte att Rio är lik Mats), vilket gick galant.

Mats har på något underligt sätt lyckats skaffa sig en barnsjukdom, läs mer här!

Måndag igen!

Rio fortsätter att vakna två gånger per natt för amning. Känns som en lyxtillvaro, särskilt när man läser om dom vars barn vaknar varannan timme under natten, eller som tycker att det är en bra idé att vara vakna och skrika hela nätterna... Hoppas Rio fortsätter i samma takt som nu!

Har nu på förmiddagen rensat lite bland Rios kläder. Den lille håller på att bli stor nu, så de första kläderna vi köpte åt honom är för små. Nu är det storlek 62 som gäller även om det är lite för stort ännu.

Kristin har precis meddelat att hon är förkyld och inte kan komma i morgon, så nu får vi se om vi ändrar dag eller hur det blir.

På torsdag ska vi till BVC på morgonen för läkarkontroll. Vet inte riktigt vad det är dom kollar? Och vi väntar fortfarande på att ortopeden ska höra av sig angående Rios höfter, vill ju veta NU att allt är okej! Kan bli knäpp av att vänta...

Efter BVC så ska vi ner på stan till MVC för min efterkontroll. Där tror jag i alla fall att jag vet vad dom kollar...

På söndag ska vi åka till Julita och titta på kossor som släpps ut, har höga förväntningar på det!

+8 dagar!

Var på förmiddagen hos barnmorskan för sista gången. Hon konstaterade att bebisen fortfarande är ruckbar och att den inte vänt huvudet åt sidan som den ska. Hon tror inte att den blir fixerad förrän värkarna sätter i gång. SF-måttet hade dessutom minskat, vilket kan bero på att bebisen ligger annorlunda mot förra gången eller att det var en annan barnmorska som mätte för en vecka sen. Men eftersom jag nu är i vecka 41+1 så tyckte hon att detta ska kollas upp, så i morgon bitti ska vi till förlossningen för CTG och ultraljud. Beroende på hur det går i morgon får vi en ny tid på förlossningen för igångsättning nästa vecka.

Känns lite... ja, jag vet inte, obehagligt, oroligt? Säkerligen är det inget konstigt att SF-måttet minskat men det hade ju varit skönare om allt var precis som det ska. Däremot rör den sig som vanligt, om inte mer, och hjärtljuden var helt normala så det känns ju skönt.

Skönt dessutom att de hade en tid i morgon bitti så att vi inte behövde vänta hela helgen.

Tack till er som kommenterar och uppmuntrar (särskilt Rebecka eftersom vår situation liknar er mer och mer!), känns skönt att ha lite stöd från folk omkring!

Underbar vs stenansikte.

Vår underbara barnmorska Lotta var inte där i dag, hon har de senaste dagarna varit på förlossningen på studiebesök. Så om bebisen kommit på utsatt tid kunde vi fått ha Lotta med under förlossningen, vilket hade varit kanon. Men man kan inte få allt tyvärr...

Istället träffade vi stenansiktet Karin som konstaterade att bebisen är ruckbar, nästan fixerad, vilket känns skönt.

Efter det var vi och fikade på Wayne´s och nu ska jag bara ligga i soffan resten av dagen.

Klok bebis!

Kl. 13.05 konstaterades det med hjälp av ultraljud att vårt barn har fattat det här, det ligger fortfarande med huvudet nedåt! Fast den vill inte vara som alla andra så den har inte fixerat sig (trots vecka 38+0). Men vad gör det? Risken att den ska vända tillbaka sig är mycket liten enligt vår underbara barnmorska Lotta, så det tror vi på!

Efter besöket bjöd Mats på thailunch och sen fika på Wayne´s.

Nu är det bara att vänta ut bebisens ankomst som är planerad till den 4:e mars, 13 dagar kvar!

Blandat.

Kycklinglasagnen blev en höjdare som tur är, annars hade jag givit upp matlagningen helt och hållet. Drömmarna funkade också, bättre än syltkakorna.

Är sugen på att göra någon slags vegetarisk gryta med typ linser eller nåt, Maria kanske har några tips?

Mats tittar på United mot Fulham, jag sneglar bara. Vi leder i alla fall med 1-0, jag har tippat 4-1 så nu får det bli lite fler mål!

I morgon kl. 13.00 ska vi till barnmorskan för kontroll av bebisläge, är lite nervös faktiskt...

Bakslag...

Det blev ingen lunch för mig med Mats och Sophie, mådde inget vidare och stannade hemma. Och inte blev det bättre när jag fick reda på att farfar blivit riktigt dålig i går morse. Han repade sig någorlunda men lät fortfarande väldigt medtagen när jag pratade med honom på eftermiddagen. När man jobbat inom medicin så är det svårt att inte tänka för mycket på vad som hänt. Jag har en väldigt tydlig bild framför mig eftersom jag tagit hand om många patienter i samma situation som han var i i går. Får försöka skjuta det i från mig...

I morse var vi hos barnmorskan (en ny sådan i dag, Lotta har semester). Det visade sig att bebisen ligger, eller snarare sitter i säte, med huvudet närmast mammas hjärta. Vi har ett barn i trotsåldern redan innan det fötts. Vi har otaliga gånger uppmanat den att vända sig, men tydligen utan resultat.

På onsdag morgon ska vi upp till förlossningen för ett vändningsförsök. Inget jag ser fram emot, eftersom vissa tycker att det gör fruktansvärt ont, men jag ska försöka att inte läsa skräckhistorier på nätet. Om försöket misslyckas så blir det kejsarsnitt och då är det plötsligt inte alls 23 dagar kvar, utan snarare två veckor.

Men jag koncentrerar mig på onsdag först, sen får vi se. Om det blir kejsarsnitt så har jag en mamma som sitter inne på kunskap vilket känns skönt!

Barnmorskebesök.

Var i morse hos vår barnmorska Lotta. Förra gången vi var där låg bebisen troligen på snedden och det såg inte ut som om den växt så mycket. Idag fick vi både genom att Lotta klämde (mycket hårt) på min mage och genom ultraljud se att den ligger i säte. Den ligger alltså med huvudet uppåt, tvärtemot vad den ska göra. Om drygt två veckor ska vi dit igen, om den inte vänt sig då blir det vändningsförsök på förlossningen. Fast bebisen är nog så smart att den vänder sig själv. Kan man ju hoppas... Annars hade den växt bra i alla fall. Mitt blodtryck är i lägsta laget 94/54, men bättre det än för högt. Man ska se positivt på livet!

Nu ska jag snart sätta in hembakat bröd i ugnen, gårdagens blev inte så lyckat som man kunde ha väntat sig. Inte lyckat alls faktiskt...

Sen ska vi ner på stan och roa oss, med vad får vi se.