Familjen.

Poolbad.

Filip gillar havrefras.

Och att vara i centrum.

Nästan hela familjen samlad.

Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar!

Lisa!

De fantastiskt fina flickorna Eriksson/Karlsson.

Anders och Rio fick sysselsätta sig själva medan jag klämde på Lisa.

Om livet som bara ramlar på i sin egen takt.

I dag är det min älskade farfars födelsedag. 94 år har han hunnit bli och det firades med pompa och ståt i Enköping. Rio sänkte medelåldern på gästerna ganska rejält vågar jag påstå.

I 94 år har min farfar funnits på denna jord, han har sett tiderna förändras, han har levt under två världskrig och han har de senaste åren fått inte mindre än fyra barnbarnsbarn. Och jag vill gärna tro att det är kärleken till sin familj som har hållit honom vid liv så här länge. Det, och hans familjs kärlek till honom.

I 29 år har han varit min farfar, han har lekt med mig, sjungit för mig, stöttat och tröstat genom åren. Det är så mycket jag vill ge tillbaka till honom och jag hoppas att han förstår vad han betytt för mig. Eller rättare sagt, jag vet att han vet.

Stort grattis till dig farfar!

Filip!

Gunhamres ställde in på grund av sjukdom, men familjen Björklund/Näslund med Filip i spetsen fyllde deras plats med bravur. Än så länge har kusinerna kanske inte så mycket utbyte av varandra, men om några år kan det gå vilt till misstänker jag.

Stockholm i mitt hjärta.

Först hälsade jag på det här underverket. Och han blir bara vackrare och vackrare.

Sen var det dags för nästa underverk, den här storlek större.

Och dagen avslutades med dessa två donnor.

Fina Linda!

Vi var i Avesta i går och träffade Linda och Mattias.

Och ännu en bild för Karins skull.

För Karins skull!

Soporna är alltid lika intressanta.

Hos mormor och morfar får man bada i diskhon. Mycket uppskattat av en ettåring!

Bildbevis från ettårsdagen.

Dagen började 07.00 med lek.

Och fortsatte med lite mer lek.

Tårta är överskattat.

Lilla Bella uppvaktade.

Så här nöjd är man innan läggdags på sin födelsedag.

Vackrast!

Jag gissar att alla föräldrar tycker att deras barn är vackrast i världen, men rent objektivt sett så måste jag nog påstå att alla andra har fel. Det syns ju klart och tydligt vem som är vackrast i världen.

Tillbaka!

Har äntligen blivit människa igen och det firar vi med en bild! Rio har redan lärt sig skriva sitt namn! Duktig pojke!

Den sista texten.

I dag är det precis ett år sen jag började blogga. Och det känns därför passande att jag just i dag slutar blogga.

Under året som gått har vi varit med om det största av mirakel - Rio kom till oss.

Det är givetvis inte bara en dans på rosor att ha barn. När man står lutad över spjälsängen klockan 03.47 och försöker få en liten akrobat att somna om istället för att göra konster så känns livet inte så rosenrött. Eller när man står upp till armbågarna i blöjor och tvättlappar samtidigt som den lille tycker att det är läge att krypa i väg med stjärten i vädret för hundrade gången. Då har man haft roligare.

Men ändå. Vad är väl lite sömnbrist och lite frustration? Absolut ingenting när det kommer till kritan. För det räcker med ett leende från honom så har man glömt allt det jobbiga. Och det jobbiga är egentligen inte särskilt jobbigt alls om man tänker efter. Definitivt inte om alternativet är att vara utan barn.

Att bli förälder är det största man kan vara med om, det är jag övertygad om. Och jag är så oerhört lycklig över att få uppleva det här tillsammans med Mats. Den 14:e mars 2009 förändrades vårt liv för alltid.

Och nu fortsätter resan.

1:a januari 2010.

År 2009 är slut och det har varit det bästa året i mitt liv. 2009 var det år då något enastående och mycket märkligt hände. En ny person kom till världen och Mats och jag blev föräldrar.

Efter en lång väntan så kom han äntligen. Rio Elias Walter Svensson. Han har förändrat hela vår värld och visat oss vad sann kärlek är. Nu är vi plötsligt tre och livet har aldrig varit bättre.

Julbilder.

Rio lekte med dockor för första gången och tyckte att det var the shit.

Undersöker gammelfarfars rullstol. Spännande grejer.

Flest julklappar gick inte helt oväntat till Rio.

En jul med massor med snö för en gångs skull.

Laddad.

Så här somnade han efter dom aldrig sinande spyorna.

Världen måste utforskas.

Undrar om jag kan sälja den här bilden till något företag som tillverkar petskydd?

Inte bara en lära-gå-vagn.

Så många skivor, så lite tid

Den där blicken...

Ser ni blicken? Ser ni att han här förvarnar om att han kommer att visa ett jävla humör om han inte får som han vill?

Långhelg!

Mats har varit långledig i helgen och vi har hunnit med lekparksbesök (vilket Rio faktiskt tyckte var jättekul trots att det inte ser ut så på bilderna), mäklarträff, tomt-titt, middag på Bistro, besök av farmor och farfar, julmarknad, lussebullsbak och adventspyntning.

Eftersom det är första advent i dag så ville Rio klä ut sig till pepparkaksgubbe, och det fick han såklart göra.

Elsie!

I går eftermiddag var vi hos Carro och fikade och hälsade på lilla Elsie. Vansinnigt vacker katt! Rio tyckte att hon var väldigt intressant och jagade efter henne i full fart på golvet. Dom är ganska lika till sättet Elsie och Rio, och ganska hårdhänta mot varandra...

En speciell dag.

I dag är det en speciell dag för Rio och mig. I dag slutade jag amma, vilket innebär en hel del separationsångest från min sida. Inte från hans. Han kunde nog inte vara mer oberörd faktiskt...

Vår lilla kille har blivit stor!

Snö och telefonsamtal.

I går var Rio med om sin första snö. Vi tog en promenad med Rio instoppad i både overall och åkpåse och han tittade förundrat på det som föll ner i ansiktet på honom. Eller så var han inte ett dugg förundrad utan helt oberörd, vem vet vad som rör sig i hans huvud?

Ibland får han för sig att ringa till någon och då använder han sin egen telefon.