Om livet som bara ramlar på i sin egen takt.

I dag är det min älskade farfars födelsedag. 94 år har han hunnit bli och det firades med pompa och ståt i Enköping. Rio sänkte medelåldern på gästerna ganska rejält vågar jag påstå.

I 94 år har min farfar funnits på denna jord, han har sett tiderna förändras, han har levt under två världskrig och han har de senaste åren fått inte mindre än fyra barnbarnsbarn. Och jag vill gärna tro att det är kärleken till sin familj som har hållit honom vid liv så här länge. Det, och hans familjs kärlek till honom.

I 29 år har han varit min farfar, han har lekt med mig, sjungit för mig, stöttat och tröstat genom åren. Det är så mycket jag vill ge tillbaka till honom och jag hoppas att han förstår vad han betytt för mig. Eller rättare sagt, jag vet att han vet.

Stort grattis till dig farfar!